STOCKHOLM, den 23 Maj.
Vi meddela här fortsättning och slut på
den insända artikel rörande aktiebolag, hvaraf
början infördes i onsdagsbladet. Läsaren torde
påminna sig att, sedan insändaren hade ut-
vecklat de grunder, som vår gällande lagstift-
ning följt i afseende på bolag, dels med, dels
utan solidarisk ansvarighet för delegarne, han
slutligen öfvergick till tillämpningen deraf på
den ifrågasatta Stockholms handelsaktiebank,
samt sökte visa att, då ett solidarbolag nu-
mera redan erbjudit sig att genom grundan-
det af en enskilt bank i hufvudstaden afhjelpa
det i detta afseende kända och erkända be-
hofvet, dervid underkastande sig alla i lag
påbjudna vilkor och kontroller för bankin-
rättningar, den förstnämda stiftelsen måste an-
ges både onödig och olämplig, hvarföre in-
sändaren antager, att ingen af konungens råd-
gifvare skall tillstyrka den af handelsaktie-
banken sökta oktroj.
Insändaren fortfar rörande handelsaktieban-
ken och det försvar för densamma, som blif-
vit af hr Bennich offentliggjordt, sålunda:
Sedan denna uppsats börjades, bar hr Ben-
nichs försvarsskrift blifvit i Väktaren skärskå-
dad. Insändaren kan derföre vara kortare.
Han måste dock äfven påpeka hr Bennichs
oförklarliga missförstånd af hvad solidarisk
ansvarighet, enligt svensk lag, betyder, och
glömska af 15 kap. 2 handelsbalken, 4 kap.
12 gutsökn.-balken samt 10 kap. 6 S rättegångs-
balken, enligt hvilka lagrum man obestrid-
ligen kan utkräfva solidarbolagsgäld af hvil-
ken bolagsman som helst, genast, så snart gäl-
den är förfallen, dock att bolagsman skall sö-
kas der bolaget är,, hvadan han intet äfven-
tyrar så länge detta kan fullgöra sina förbin-
delser, men allt i motsatt fall.
Är det sannt att hr Bennich varit petitio-
närernas för handelsaktiebanken juridiska bi-
träde och rådgifvare, så kan deras motsträf-
vighet mot solidaransvar nu lätt förklaras, om
nemligen hr Bennich, vid deras öfverläggnin-
gar, fört samma språk som i (n:o 83) Afton-
bladet. Ingen redbar man kan nemligen vilja
paradera med en ansvarighet, som, enligt hr
Bennichs uppgifter, för dess utkräfvande
medtager en tidrymd af 40 å 50 år, lemnar
alltför ringa säkerhet, men desto mera anled-
ning till otaliga demoraliserande tillställningar,
samt nog mycket liknar fals och flärdr.
Men hvad likna väl dylika ... uppgifter
och... framställningar, till klienters och all-
mänhetens förvillande?
Hänvisningen på Göteborgs., Malmö- och
Göta kanal-diskonterna har icke behagat han-
delsaktiebankens försvarare. Dessa diskonter
bedrefvos nemligen af aktiebolag samt började
med enorma utdelningar, men slutade med
kreditorers bedragande, just såsom dylika ban-
ker vanligen pläga. Dessa aktiebolagsbankers
utredning var det som hr Bennich omförmiö-
der hafva medtagit en tidrymd af 40 å 50
år, och hvaraf han, så vidt man kan finna
af hans dunkla antydningar, drager den slut-
sats att solidariska bankers utredning blir lika
lingsam. Härpå är nog svaradt.
De uppgitter handelsaktiebankens försvarare
lemna om andra länder, bör man ej vänte
vara mera tillförlitliga än de utur svenska
lagboken. Sådant kan ock helre ursäktas.
Hr Bennich talar om de många under in-
nevarande århundrade inträffade bankrutterna
bland Englands af fåtaliga, men solidariska
delegare bildade banker,, säger att man om
dessa inrättningar synes hysa ganska höga
begrepp samt antager, såsom bevis på de
:amerikanska aktiebankernas, företräde H. C.
Careys yttrande på grund af detaljerad un-
dersökning, att alltifrån det banker först in-
rättades i Amerika ända till år 1837 antalet
af bankrutter i Amerika varit en fjerdedel
mindre än bankrutternas antal i England en-
dast under åren 1814, 18135 och 1816,
Nu är emellertid förhållandet:
att i England år 1849 funnos ej mindre än
23.000 delegare i joint stock banks (se pag.
530 i J. W. Gilbarts Practical Treatise on
Banking), hvilket förhållande är åberopadt i
justitiekanslers-embetets atlåtande öfver han-
delsaktiebanken, en handling, som ej bort
vara okänd;
att de engelska bankerna icke veterligen al
någon auktoritet åberopas som mönster, men
väl de skottska;
att emellertid sannolikt ingen icke-ameri-
kanare, utom hr Bennich, vågat upphöja Ame-
rikas banker på de engelskas ekostnad;
att Carey visserligen (2 del. pag. 247) hafi
det citerade yttrandet, men att den detalje-
srade undersökningen, som föregår samma
yttrande, icke är särdeles öfvertygande för
tviflare på amerikanskt skryt;
att dessutom Carey skref detta år 1838, ta-
lande om förhållandet för 20 år tillbaka.
innan England ännu fått sina nu gällande bank-
lagar (af den 19 Juli och 5 September 1844),
-innan i England ännu var tillåtet bilda egent-
liga bankbolag, utan endast bankirhus med
högst 6 bolagsmän, samt innan den kris in-
träffat i Amerika, som visat vanskligheten af
deras aktiebolagsbanker; . .
att, om vår tid ryckes något närmare, det fin-
nes, att i Amerika bankrutterade emellan 1830
och 1840 ej mindre än 150 bankinrättningar,
och sedan endast till dvu 1: September 1842
ytterligare 161 (se American Almanac 1843);
hvaremot i England från 1830 till 1845 en-
dast I banker instälde sina betalningar, (Gil-
bart p. 530), samt att i England, på sätt han-
delsaktiebankens försvarare nu måst medgifva,
anspråket på delegarnes solidariska arisvarlg-
bet ännu i lagen qvarstår,, och i Skottland
aandact 2 ldra hanlkar ntan salidarick angvä