STOCKHOLM, den 22 Maj. Vi nämde i förrgår att Östgötha Correspondenten meddelat några handlingar rörande en så kallad ,allmän fosterländsk för-Å ening, hvilka den nämda tidningen uttolkat,) såsom innebärande ingenting mindre än ett rysligen tillämnadt attentat emot Sverges statsförfattning för allenastyrandets, kamarillans,! hofpartiets och junkerväsendets räkning. Efter att hafva tagit fullständigare kännedom afl dessa handlingar, som vi 1 förrgår icke ännu hunnit genomläsa, anse vi det visserligen icke löna mödan att med någon större utförlighet redogöra för deras innehåll, såsom efter vår tanka på intet vis rättfärdigande det utomordentliga uppseende och ännu mindre den förskräckelse, som deras emottagande från anonym hand, synes hafva förorsakat hos vår kollega i Linköping. Men vi äro likväl skyldige våra läsare i andra landsorter att med några ord omförmäla, hvad som uti Östergötland väckt en så stor uppståndelse. De ifrågavarande handlingarne, hvilka tillika med Östgötha Correspondentens dervid fogade kommentarier i nämde tidning upptaga öfver 18 spalter, äro till antalet fyra, nemligen: 1. program till en organisation af en allmän fosterländsk förening,; — 2. förslag till provisoriska stadgar för en allmän fosterländsk förening,; — 3. motiver till provisoriska stadgar för fosterländska föreningen; — samt 4. en längre uppsats, somfaf Östgötha Correspondenten angifves såsom mvafskrift ur slutet af ett ännu ej till fullo korrigeradt manuskript. Af. den första handlingen eller programmet finner man, att förslaget här egentligen säges gå ut på: vatt folkviljan må organisera sig genom förening af landets mest upplyste, inflytelseegande och fosterländskt sinnade män, för att leda, försona och harmonisera alla klasser inbördes, värna folkfriheten, men tillika, under försök att återställa jemvigten emellan statsmakterna, gifva åt svenska tronen ett tillfälle att återtaga sin fordna glans, uppburen af folkets kärlek och vördnad. Förmodligen är det slutorden i denna fras, sam föranledt Correspondenten att genast vädra en allenastyrande riktning, en emanation från hofvet, kamarillan eller junkerpartiet, eller hvad som är troligt från alla tre på en gång m. m. Nu erfar man likväl af den 3:dje handlingen eller de så kallade motiverna, att hvarje medlem af den tillämnade föreningen skulle afgifva en skriftlig förklaring på ära och tro, om hvilken ingenting annat är på förhand bestämdt än just, att den framför allt annat skulle innehålla försäkran att af alla krafter motarbeta och söka uttränga allenastyrandet.n I samma handling antydes väl uttryckligen, att programmets slutord (de förut här ofvan anförda) hafva till ändamål, att verka lugnande på dem, som eljest möjligen af farhågan, att föreningen ärnar tillställa revolution, införa republikansk styrelseform o. m. d. kunde afhållas från att inträda i föreningen. Men dervid tillägges tillika helt naivt: det förstås lätt, att programmet ej innefattar annat än fraser och deklamationer. (!) vi hafva just icke allt för höga tankar om hofvet, kamarillan eller junkerpartiet, men att de skulle vara nog enfaldiga att tro sig på detta sätt kunna i sina intressen organisera enm systematiskt ordnad propaganda, kunna vi i sanning icke föreställa oss. Af den andra handlingen eller förslaget till stadgar inhämtar man vidare rörande den tillämnade organisationen, att föreningen skulle vara öppen för medborgare af alla klasser emot inträdesafgift efter råd och lägenhet, dock icke under 100 rdr rmt, såsom ständig ledamot eller 10 rdr rmt årligen, emot förbindelse att för lifstiden erläggas... Äfven anonyma bidrag skulle med tacksamhet emottagas. I spetsen för hela föreningen står en centralkomitå, som förblifver städse anonym, emedan den är sjelfvald. Om teckningen fortgått så raskt, att minst 100,000 rdr äro subskriberade före den 1 Juni och disponibla inom månadens utgång, skulle centralkomitn genom kungörelse i tidningarne kalla deputerade från filialafdelningarne, att sammanträda till ett möte. Men centralkomiten blir ieke heller dervid persomligen bekant, heter det uttryckligen i stadgarne. Ett stort allmänt möte skulle vidare hållas i Stockholm åtta dagar före riksdagen; men först vid den sammankomst, som hålles näst efter motiontidens slut, skulle beslut få fattas, huruvida den anonyma komiten fortfarande förtjenar föreningens förtroende såsom ostensibel (!) ledare. Vare detta nog sagdt om en organisation, som hör till de hufvudlösaste, som vi någonsin sett framstå i dödfödda förslag. Vi medgifva gerna, att den hemlighetsfullhet, hvaruti upphofsmännen till detta förslag sökt så omsorgsfullt insvepa sig, kunnat gifva rättmätig anledning till misstroende. Men denna skygghet för dagsljuset måste äfven på samma gång, just derigenom att den icke kan annat än väcka hela allmänhetens misstroende, undanrödja alla farhågor för någon genom en dylik plan hotande våda. Det är visserligen sannt, att man ännu i våra dagar ser frimureriet vinna nya anhängare. Men vi kunna till en viss grad finna en förklaring derpå, dels uti modets och fåfängans lockelser och traditionernas makt, dels i den omständigheten, att jemte den öfvervägande mängd af narrar, som idka frimureri, onekligen äfven åtskilliga ledamöter af denna orden äro såsom enskilte personligen högt aktade och gifva adepterna förhoppning att både få komma i godt sällskap och att få skyla sin egen skröplighet bakom skylten af några ansedda namn Man hurra I vår tid Anh 3 484 land