STOCKHOLM, den 22 Maj.
Vi nämde i förrgår att Östgötha Cor-
respondenten meddelat några handlingar rö-
rande en så kallad ,allmän fosterländsk för-Å
ening, hvilka den nämda tidningen uttolkat,)
såsom innebärande ingenting mindre än ett
rysligen tillämnadt attentat emot Sverges stats-
författning för allenastyrandets, kamarillans,!
hofpartiets och junkerväsendets räkning. Efter
att hafva tagit fullständigare kännedom afl
dessa handlingar, som vi 1 förrgår icke ännu
hunnit genomläsa, anse vi det visserligen icke
löna mödan att med någon större utförlighet
redogöra för deras innehåll, såsom efter vår
tanka på intet vis rättfärdigande det utom-
ordentliga uppseende och ännu mindre den
förskräckelse, som deras emottagande från
anonym hand, synes hafva förorsakat hos vår
kollega i Linköping. Men vi äro likväl skyl-
dige våra läsare i andra landsorter att med
några ord omförmäla, hvad som uti Öster-
götland väckt en så stor uppståndelse.
De ifrågavarande handlingarne, hvilka til-
lika med Östgötha Correspondentens dervid fo-
gade kommentarier i nämde tidning upptaga
öfver 18 spalter, äro till antalet fyra, nemli-
gen: 1. program till en organisation af en
allmän fosterländsk förening,; — 2. förslag
till provisoriska stadgar för en allmän foster-
ländsk förening,; — 3. motiver till proviso-
riska stadgar för fosterländska föreningen;
— samt 4. en längre uppsats, somfaf Östgö-
tha Correspondenten angifves såsom mvafskrift
ur slutet af ett ännu ej till fullo korrigeradt
manuskript.
Af. den första handlingen eller programmet
finner man, att förslaget här egentligen säges
gå ut på:
vatt folkviljan må organisera sig genom förening
af landets mest upplyste, inflytelseegande och foster-
ländskt sinnade män, för att leda, försona och har-
monisera alla klasser inbördes, värna folkfriheten,
men tillika, under försök att återställa jemvigten
emellan statsmakterna, gifva åt svenska tronen ett
tillfälle att återtaga sin fordna glans, uppburen af
folkets kärlek och vördnad.
Förmodligen är det slutorden i denna fras,
sam föranledt Correspondenten att genast vä-
dra en allenastyrande riktning, en emana-
tion från hofvet, kamarillan eller junkerpar-
tiet, eller hvad som är troligt från alla tre
på en gång m. m.
Nu erfar man likväl af den 3:dje handlin-
gen eller de så kallade motiverna, att hvarje
medlem af den tillämnade föreningen skulle
afgifva en skriftlig förklaring på ära och tro,
om hvilken ingenting annat är på förhand
bestämdt än just, att den framför allt annat
skulle innehålla försäkran att af alla krafter
motarbeta och söka uttränga allenastyrandet.n
I samma handling antydes väl uttryckligen,
att programmets slutord (de förut här ofvan an-
förda) hafva till ändamål, att verka lugnande
på dem, som eljest möjligen af farhågan,
att föreningen ärnar tillställa revolution, in-
föra republikansk styrelseform o. m. d. kunde
afhållas från att inträda i föreningen. Men
dervid tillägges tillika helt naivt: det förstås
lätt, att programmet ej innefattar annat än
fraser och deklamationer. (!)
vi hafva just icke allt för höga tankar om
hofvet, kamarillan eller junkerpartiet, men
att de skulle vara nog enfaldiga att tro sig
på detta sätt kunna i sina intressen organisera
enm systematiskt ordnad propaganda, kunna
vi i sanning icke föreställa oss.
Af den andra handlingen eller förslaget till
stadgar inhämtar man vidare rörande den till-
ämnade organisationen, att föreningen skulle
vara öppen för medborgare af alla klasser
emot inträdesafgift efter råd och lägenhet, dock
icke under 100 rdr rmt, såsom ständig leda-
mot eller 10 rdr rmt årligen, emot förbin-
delse att för lifstiden erläggas... Äfven ano-
nyma bidrag skulle med tacksamhet emot-
tagas. I spetsen för hela föreningen står en
centralkomitå, som förblifver städse anonym,
emedan den är sjelfvald. Om teckningen fort-
gått så raskt, att minst 100,000 rdr äro sub-
skriberade före den 1 Juni och disponibla
inom månadens utgång, skulle centralkomitn
genom kungörelse i tidningarne kalla depu-
terade från filialafdelningarne, att samman-
träda till ett möte. Men centralkomiten blir
ieke heller dervid persomligen bekant, heter det
uttryckligen i stadgarne. Ett stort allmänt
möte skulle vidare hållas i Stockholm åtta
dagar före riksdagen; men först vid den sam-
mankomst, som hålles näst efter motiontidens
slut, skulle beslut få fattas, huruvida den ano-
nyma komiten fortfarande förtjenar förenin-
gens förtroende såsom ostensibel (!) ledare.
Vare detta nog sagdt om en organisation,
som hör till de hufvudlösaste, som vi någon-
sin sett framstå i dödfödda förslag.
Vi medgifva gerna, att den hemlighetsfull-
het, hvaruti upphofsmännen till detta förslag
sökt så omsorgsfullt insvepa sig, kunnat gifva
rättmätig anledning till misstroende. Men
denna skygghet för dagsljuset måste äfven
på samma gång, just derigenom att den icke
kan annat än väcka hela allmänhetens miss-
troende, undanrödja alla farhågor för någon
genom en dylik plan hotande våda. Det är vis-
serligen sannt, att man ännu i våra da-
gar ser frimureriet vinna nya anhängare. Men
vi kunna till en viss grad finna en förklaring
derpå, dels uti modets och fåfängans lockelser
och traditionernas makt, dels i den omstän-
digheten, att jemte den öfvervägande mängd
af narrar, som idka frimureri, onekligen äfven
åtskilliga ledamöter af denna orden äro så-
som enskilte personligen högt aktade och
gifva adepterna förhoppning att både få kom-
ma i godt sällskap och att få skyla sin egen
skröplighet bakom skylten af några ansedda
namn Man hurra I vår tid Anh 3 484 land