nn Då generaltullstyrelsen den 9 dennes fattade sitt bekanta beslut i geneverfrågan, voro så väl de båda departementscheferna som generaltulldirektören ense om beslutet. Emellertid har den sistnämde gifvit sitt beslut i frågan en nog ovanlig form, såsom synes af följande hr friherre Gyllenhaals anförande till: protokollet : I den vigtiga frågan, som nu underkastas styrelsens pröfning, hade jag helst önskat kunna gå en medelväg emellan stridande intressen, hvilka alla förtjena behjertande, om nemligen gällande författningar medgifvit antagandet af en dylik medlande åsigt; men då tulltaxans föreskrifter i denna punkt ega en bestämdhet, som icke tillåter någon tvekan om rättigheten för hvar och en att, emot faststälda afgifters erläggande, i huru stora partier som helst införa den vara, som kallas genever; — då min plikt såsom tullverkets chef ålägger mig att fästa synnerligt afseende på den sannolikt ej obetydliga tillväxt, tullintraderna vinna genom denna varas obehindrade införsel; — då genom vetenskapsmäns sammanstämmande intyg blifvit fullt utredt samt af tillverkaren med liflig ed bekräftadt, att den spritdryck, som är föremål för nu föredragna ansökning, verkligen utgör genever, — ett bränvin, försatt med enbärsextrakt under en eller annan form, — har jag ej ansett mig ega fog att genom mitt ord tillvägabringa ett beslut i strid med den förenade mening herrar departementschefer yttrat, ehuruväl min enskilta öfvertygelse är, att då rikets höglofliga ständer vid senaste riksdag vidtogo den för landet så högst välgörande förändringen i lagstiftning för tillverkning inom riket af bränvin, de ingalunda trodde det möjligt eller ansågo sig böra befara; det verkan af denna förändring skulle kunna tillintetgöras genom ohejdad införsel af utländskt sädesbränvin, adladt till namn af genever genom försättande med den inom Europas flesta länder särdeles allmänna produkten enbär. : Då man vet, huru allenastyrande generaltulldirektören är inom tullstyrelsen och huru föga den nuvarande innehafvaren af detta embete i allmänhet vid besluts tillvägabringande plägar bekymra sig om sina departementschefers äfven förenade mening, så kar man icke annat än finna denna hastigt ;åkomna undfallenhet rörande, ehuru man å andra sidan måste erkänna, att de såsom skäl derför anförda omständigheterna i alla händelser bort göra en motsatt utgång otänkbar. Hvad hr friherre Gyllenbaals enskilta öfvertygelse om rikets ständers mening vid lagstiftningen för tillverkning inom riket af bränvin har att göra i tullstyrelsens protokoll, är dock svårt att inse, så framt icke en viss ömhet om denna tillverkning tillhör den medlande åsigt, hvars antagande hr friherren väl uttryckligen tillstår att gällande författ ningar icke medgifvit, men som ban likväl icke kunnat undgå att åtminstone genom en suck låta framskymta. För öfrigt kunde många skäl anföras till stöd för en öfvertygelse alldeles motsatt den, som hr friherrn här behagat uttrycka såsom sin enskilta. Vi inskränka oss endast till den erinran, att rikets ständer genom formligt beslut uppsköto behandlingen af tull-lagstiftningen för bränvin och spritvaror, till dess den vigtiga frågan om lagstiftningen för den inhemska tillverkningen och försäljningen först hunnit afgöras; att, sedan detta skett, de beslut, som föreslogos och fattades i tullfrågan, uttryckligen grundade sig på kännedom om de då redan fattade besluten i den inre bränvinslagstiftningen; att det var med full vet skap härom och just med uttryckligt afseende derpå, som bevillningsutskottet föreslog samt både bondeoch borgarestånden antogo, att allt förbud emot utländskt bränvins införande skulle upphöra, och införseln dera! endast beläggas med en förhöjd tull ; samt att, ehuru vid den slutliga voteringen i förstärkt utskott adelns och presteståndets mening om bibehållande af förbudet mot alla andra slag af bränvin än holländsk genever segrade, det nämda förhållandet och riksdagsförhandlingarae likväl ovederläggligen bevisa, att åtminstone de två förstnämda stånden, hvilka frågan närmast angick, långt ifrån att anse, det införseln af utländskt bränvin, om den tillätes. skulle tillintetgöra verkan af den nya lagstiftningen, tvärtom ansågo införselns frigitvande emot lämplig tull just böra ske i sammanhang med denna nya lagstiftning, hvars ändamål var att inskränka bränvinssupandet genom att stegra bränvinspriset, utan att likväl i och med detsamma uppmuntra tillverkningen medelst en genom monopol tillskapad oskälig vinst för bränvinsbrännarne. Huru en generaltulldirektör kan tala om en ohejdad införsel af bränvin såsom hotande, när varan är belagd med en tull af icke mindre än 30 sk. bko kannan utom tolag m. m., kan svårligen förklaras på annat sätt, än at man dermed velat, såsom det heter, lura bönder. Men att de verkliga bönderna icke så lätt låta lura sig i detta afseende, bevisade deras ofvannämda beslut i denna fråga vid förra riksdagen, som vi hoppas att de äfven vid den kommande skola vidblifva. Ingen borde för öfrigt bättre, än den nuvarande generaltulldirektören sjelf, veta, att det just är genom förbud, som införseln af vissa varor blir mest ohejdad, nemligen på lurendrejeriets och oredlighetens väg, då deremot en lämplig tull både lemnar vinst för statskassan, om också icke i samma grad för vissa enskiltas kassor, och uppmuntrar det ärliga varubytet med främmande länder. omm — Den italienska frågan träder allt merai förgrunden och synes komma att ännu gifva