nn
Då generaltullstyrelsen den 9 dennes fat-
tade sitt bekanta beslut i geneverfrågan, voro
så väl de båda departementscheferna som ge-
neraltulldirektören ense om beslutet. Emel-
lertid har den sistnämde gifvit sitt beslut i
frågan en nog ovanlig form, såsom synes af
följande hr friherre Gyllenhaals anförande till:
protokollet :
I den vigtiga frågan, som nu underkastas sty-
relsens pröfning, hade jag helst önskat kunna gå
en medelväg emellan stridande intressen, hvilka alla
förtjena behjertande, om nemligen gällande författ-
ningar medgifvit antagandet af en dylik medlande
åsigt; men då tulltaxans föreskrifter i denna punkt
ega en bestämdhet, som icke tillåter någon tvekan
om rättigheten för hvar och en att, emot faststälda
afgifters erläggande, i huru stora partier som helst
införa den vara, som kallas genever; — då min plikt
såsom tullverkets chef ålägger mig att fästa synner-
ligt afseende på den sannolikt ej obetydliga tillväxt,
tullintraderna vinna genom denna varas obehindra-
de införsel; — då genom vetenskapsmäns samman-
stämmande intyg blifvit fullt utredt samt af tillver-
karen med liflig ed bekräftadt, att den spritdryck,
som är föremål för nu föredragna ansökning, verk-
ligen utgör genever, — ett bränvin, försatt med en-
bärsextrakt under en eller annan form, — har jag
ej ansett mig ega fog att genom mitt ord tillväga-
bringa ett beslut i strid med den förenade mening
herrar departementschefer yttrat, ehuruväl min en-
skilta öfvertygelse är, att då rikets höglofliga stän-
der vid senaste riksdag vidtogo den för landet så
högst välgörande förändringen i lagstiftning för till-
verkning inom riket af bränvin, de ingalunda trodde
det möjligt eller ansågo sig böra befara; det verkan
af denna förändring skulle kunna tillintetgöras ge-
nom ohejdad införsel af utländskt sädesbränvin, ad-
ladt till namn af genever genom försättande med
den inom Europas flesta länder särdeles allmänna
produkten enbär. :
Då man vet, huru allenastyrande general-
tulldirektören är inom tullstyrelsen och huru
föga den nuvarande innehafvaren af detta em-
bete i allmänhet vid besluts tillvägabringan-
de plägar bekymra sig om sina departements-
chefers äfven förenade mening, så kar
man icke annat än finna denna hastigt ;å-
komna undfallenhet rörande, ehuru man å an-
dra sidan måste erkänna, att de såsom skäl
derför anförda omständigheterna i alla hän-
delser bort göra en motsatt utgång otänkbar.
Hvad hr friherre Gyllenbaals enskilta öfver-
tygelse om rikets ständers mening vid lag-
stiftningen för tillverkning inom riket af brän-
vin har att göra i tullstyrelsens protokoll, är
dock svårt att inse, så framt icke en viss öm-
het om denna tillverkning tillhör den med-
lande åsigt, hvars antagande hr friherren
väl uttryckligen tillstår att gällande författ
ningar icke medgifvit, men som ban likväl
icke kunnat undgå att åtminstone genom en
suck låta framskymta.
För öfrigt kunde många skäl anföras till
stöd för en öfvertygelse alldeles motsatt den,
som hr friherrn här behagat uttrycka såsom
sin enskilta. Vi inskränka oss endast till den
erinran, att rikets ständer genom formligt be-
slut uppsköto behandlingen af tull-lagstiftnin-
gen för bränvin och spritvaror, till dess den
vigtiga frågan om lagstiftningen för den in-
hemska tillverkningen och försäljningen först
hunnit afgöras; att, sedan detta skett, de be-
slut, som föreslogos och fattades i tullfrågan,
uttryckligen grundade sig på kännedom om
de då redan fattade besluten i den inre brän-
vinslagstiftningen; att det var med full vet
skap härom och just med uttryckligt afse-
ende derpå, som bevillningsutskottet före-
slog samt både bonde- och borgarestånden an-
togo, att allt förbud emot utländskt bränvins
införande skulle upphöra, och införseln dera!
endast beläggas med en förhöjd tull ; samt att,
ehuru vid den slutliga voteringen i förstärkt
utskott adelns och presteståndets mening om
bibehållande af förbudet mot alla andra slag
af bränvin än holländsk genever segrade, det
nämda förhållandet och riksdagsförhandlingar-
ae likväl ovederläggligen bevisa, att åtmin-
stone de två förstnämda stånden, hvilka frå-
gan närmast angick, långt ifrån att anse, det
införseln af utländskt bränvin, om den tillätes.
skulle tillintetgöra verkan af den nya lag-
stiftningen, tvärtom ansågo införselns frigit-
vande emot lämplig tull just böra ske i sam-
manhang med denna nya lagstiftning, hvars
ändamål var att inskränka bränvinssupandet
genom att stegra bränvinspriset, utan att lik-
väl i och med detsamma uppmuntra tillverk-
ningen medelst en genom monopol tillskapad
oskälig vinst för bränvinsbrännarne.
Huru en generaltulldirektör kan tala om en
ohejdad införsel af bränvin såsom hotande,
när varan är belagd med en tull af icke mindre
än 30 sk. bko kannan utom tolag m. m., kan
svårligen förklaras på annat sätt, än at man der-
med velat, såsom det heter, lura bönder. Men
att de verkliga bönderna icke så lätt låta lura
sig i detta afseende, bevisade deras ofvan-
nämda beslut i denna fråga vid förra riksda-
gen, som vi hoppas att de äfven vid den
kommande skola vidblifva. Ingen borde för
öfrigt bättre, än den nuvarande generaltull-
direktören sjelf, veta, att det just är genom
förbud, som införseln af vissa varor blir mest
ohejdad, nemligen på lurendrejeriets och ored-
lighetens väg, då deremot en lämplig tull
både lemnar vinst för statskassan, om också
icke i samma grad för vissa enskiltas kassor,
och uppmuntrar det ärliga varubytet med
främmande länder.
omm
— Den italienska frågan träder allt merai
förgrunden och synes komma att ännu gifva