vilken vore riktad emot de italienska natio-
aliteternas förhoppningar. Stiga vi längre
ned, så har junkerpartiet städse haft till devis,
utt försvara Rhen vid Po. En intervention
emot främmande nationala friheter strider vis- ;
serligen mot all preussisk känsla, synnerligen I
om den skall komma den absolutistiska habs-
burgerarffienden till godo. Men det finnes
dock onda autecedentia och exempel på sådana
inblandningar. Man ihågkomme blott schweit-
siska sonderbundet. et då bekom Preus-
sen illa att taga parti för jesuitismen, skall
naturligtvis icke afskräcka våra reaktionära
fanatici.
Medan det tyvärr med orätt så kallade ty-
ska, ja till och med protestantiska Piemont
håller på att på sitt sätt dokumentera sina sym-
patier för konung Bomba och påfvens verlds-
liga välde, och på detta sätt återigen allt-
mera vinner i aktning hos utlandet, kan man
sålunda icke vänta mycket godt af Preussens
närmande till Frankrike. Detta närmande är
ett faktum. Kejsar Napoleons Svarta örns or-
den har bekräftat sig. Man omtalar, att äf-
ven grefve Walewski skall erhålla denna or-
den, ehuru enligt dess statuter den dermed
dekorerade måste räkna åtta anor och vara
ett barn af — äkta säng. (Man vet, att gref-
ve Walewski är naturlig son till Napoleon.
Han har, som hvar och en känner, i Paris ett
barn med mamsell Rachel. När den lille
Felix går förbi Vendömekolonnen, skall han
vanligen, pekande uppåt, säga till sina kam-
rater: Voici grandpapa! Man berättar i detta
afseende flera andra dylika anekdoter.)
Men för att återvända till politiken, så är
det framförallt anmärkningsvärdt, att Preus-
sen, så länge den österländska frågan var å
bane och så länge det derigenom kunde gagna
Ryssland, iakttog emot Frankrike en så kal-
lad neutral, afvärjande och misstroget tillba-
kadr. gen ställning. Nu, då en ryssvänlig fred
kommit till stånd, då den bonapartistiska pro-
pagandan börjar försöka sig mot grannländer-
nas friheter, nu anser hr von Manteuffel in-
gen ting angelägnare, än att vid kongressen
instämma i Walewskis utfall emot den arma
belgiska tryckfriheten, och den mognande
fransk-ryska alliansen träder Preussen skynd-
samt till mötes med Schillers vers:
Ich sei, gewährt nur die Bitte,
in eurem Bunde der Dritte!...
Denna politik framkallar genom sin oklok:
öfverdrift redan nu återkomsten af den anti
bonapartistiska floden. Den allmänna instink
ten vädrar en brinnande fara för den konti
nentala fribeten. Hr von Manteuffel,- son
med sina byråkratiska glasögon alldeles ickt
sett, att Preussen af högre politiska skälicke
borde gifva Belgien till pris, har i den belgi
ska tryckfrihetsfrågan förgäfves kompromette
rat sig. Sjelfva Ryssland har stält sig bättre
ty den kloke Orlow har åberopat sig på fe
lande instruktioner och i belgiska frågan ick
afgifvit något yttrande.
För att sluta med en konstnotis, nämne
jag, att mamsell Michal äfven i Robert had
mycken framgång, och efter andra akten ble
inropad. KR
sa