Utrikes korrespondens.
(Från Aftonbladets korrespondent.)
Berlin den 9 Maj 1856.
Det ser mer och mer ut som skulle på kon-
tinenten de politiska elementer, hvilka till
följd af den orientaliska frågan blifvit en fly-
tande massa, vilja kristallisera till en helig
allians efter ny snitt och under Frankrikes
auspicier. Österrike, som icke blifvit lugnadt
genom det den 15 April i sista ögonblicket
utan Rysslands och Preussens deltagande och
måhända utan deras vetskap afslutade fördra-
get till Turkiets skydd, men som kanske är
ännu mera beräknadt på skydd för Österrike
eller dess intressen, skickar sin erkehertig till
Paris, dit Tysklands störste chasseur de succes,
konungen af Wirtemberg, ilat förut. Det är
ängslan för Frankrikes förmodade politik i
Italien, som pressar Österrike. I dessa be-
kymmer försmår det icke heller att taga ian-
språk Preussens eljest så föga värderade bi-
stånd. Hvad i tidningarne antydts, att det är
fråga om en förlängning af preussiskt-öster-
rikiskå aprilfördraget af år 1854, kan jag så
till vida bekräfta, att Österrike visserligen ön-
skar ett sådant fördrag, nemligen till garanti
för sina italienska besittningar. Furst Win-
dischgräz kommer egentligen för detta ända-
mål till Berlin. Äfven drottningen gynnar,
efter hvad man säger, uppgörelsen af en öfver-
enskommelse mellan Preussen och5Österrike,