Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 9 Maj 1856. Det ser mer och mer ut som skulle på kontinenten de politiska elementer, hvilka till följd af den orientaliska frågan blifvit en flytande massa, vilja kristallisera till en helig allians efter ny snitt och under Frankrikes auspicier. Österrike, som icke blifvit lugnadt genom det den 15 April i sista ögonblicket utan Rysslands och Preussens deltagande och måhända utan deras vetskap afslutade fördraget till Turkiets skydd, men som kanske är ännu mera beräknadt på skydd för Österrike eller dess intressen, skickar sin erkehertig till Paris, dit Tysklands störste chasseur de succes, konungen af Wirtemberg, ilat förut. Det är ängslan för Frankrikes förmodade politik i Italien, som pressar Österrike. I dessa bekymmer försmår det icke heller att taga ianspråk Preussens eljest så föga värderade bistånd. Hvad i tidningarne antydts, att det är fråga om en förlängning af preussiskt-österrikiskå aprilfördraget af år 1854, kan jag så till vida bekräfta, att Österrike visserligen önskar ett sådant fördrag, nemligen till garanti för sina italienska besittningar. Furst Windischgräz kommer egentligen för detta ändamål till Berlin. Äfven drottningen gynnar, efter hvad man säger, uppgörelsen af en öfverenskommelse mellan Preussen och5Österrike,