2 ENN bjsSnONnJ NN
l
MUSIK.
Kronjuvelerna. — Friskytten. — Soirå för en musik-
älskarinna. — Hr Dreyschock. — Hr Anders för-
sta återuppträdande. — Martha. — Hr Arnolds
konsert. — In- och utländska nyheter.
Såsom fyllnadsstycken vid de konstens, ty-
värr! alltför få högfidsaftnar, då professor Niel-
sen under den förflutna veckan uppträdt å
kongl. teatern, ba der gifvits Kronjuvelernan
och Friskytten.
Det lätta och lekande, som i allmänhet är
hufvuddraget i Aubers musikaliska skapelser,
återfinner man jemväl i Kronjuvelerna, och
dessa egenskaper tagas följaktligen äfven i
icke ringa anspråk vid utförandet. Man kan
svårligen påstå, ätt detta mnaprtk vid utföran-
det på vär scen nöjaktigt tillfredsställes.
Hvad den nya rolbesättningen beträffar, så
ha vi redan yttrat oss derom vid denna op: ras
återupptagande för ieke längesedan. Operan
gick väl bättre nu än vid första representa-
tionen, som hade nog starkt tycke af en ge-
neralrepetition, men lemnade dock i åtskilligt
rätt mycket öfrigt att önska. Fru Strandberg
var emellertid en rätt liflig Diana, om man
också icke just hos henne återfann den för-
näma spanskans hållning, och hr Willman
förtjenar med beröm omnämnas för de vackra
framsteg han, snart sagdt med hvarje ny rol,
gör. Hans sällsynt starka röst, som icke hör
rer till vanliga barytonerna, utan är en verk-
ligen djup och fyllig bas, har väl icke till-
fälle att i Rebolledos parti göra sig i samma
mån gällande som uti Kaspers i Friskytten,
men han ger åt den förra icke mindre relief
än åt den senare; så mycket anmirknings-
värdare då han i falskmyntarechefens rol haft en
så förträfflig företrädsre som Lars Kinmansor,
Friskytten gick deremot i torsdags de-
les väl, och hr Strandberg, som vi några aft-
nar förut sågo såsom en nog slapp Max,