Östersit BERUTE - MTRRHSESUSSRESRISUG SUR TRUE , SRESIG Met
)stersjön. (1)
— Åtskilliga rotehållare inom Elfsborgs län
ha hos K. M:t i underdånighet ansökt att af
de medel, som äro afsedda för statens jern-
vägsbyggnader, erhålla någon ersättning för
de kostnader de måst vidkännas derigenom
att soldaterna varit kommenderade till arbete
å statens jernvägsanläggning mellan Göteborg
och Skaraborgs län. Genom beslut, medde-
ladt den 27 sistl. Mars, har K. M:t förklarat
sig icke kunna fästa afseende på denna an-
sökning.
Denna sak sammanhänger med en fråga af
allmännare intresse, som förut vid flera till-
fällen varit å bane och som under närvaran-
de omständigheter väl förtjenar att allvarsamt
tagas i betraktande. Redan för tre å fyra år-
tionden sedan diskuterades, med anledning af
arbetena å Göta kanal, lifligt inom pressen,
huruvida de indelta soldaternas kommende-
ring till annat än defensionsarbeten kunde an-
ses rättvist och billigt så väl mot soldaterna
sjelfva som emot deras rotehållare. I afse-
ende på soldaten anmärkte man då med rätta,
att då enskilt man frivilligt mot viss lega
och årlig betalning åtager sig, att i egenskap
af fosterlandets försvarare låta sig i nummer
inskrifvas vid ett indelt regemente, så inne-
fattar. å rotehållarens sida denna betalning,
och å soldatens detta försvar, jemte de öfnin-
gar och förrättningar, som dermed stå i sam-
manhang, utan något vidare åtagande, huf-
vudvilkoren för den mellan dessa kontrahen-
ter ingångna öfverenskommelse. Af soldatens
kall, som icke innebär något slafviskt och för-
nedrande, synes icke följa någon samhällets
eller den enskiltes rätt till hans aftvungna
arbete i sådant, som icke hörer till försvars-
väsendet. Sambhället tillåter hos oss soldaten
att åtaga sig plikter såsom husfader och upp-
fostrare; dessa plikters utöfning måste upp-
höra, när staten påkallar honom för försvars-
väsendet, men att i andra fall tycka honom
från denna utöfning, innebär en motsägelse
och orättvisa och synes strida mot den säker-
het samhället lofvar hvarje medborgare för
fritt användande af sina krafter på lofligt
sätt och så som han för aig sjelf finner ända-
målsenligast. Det är sannt att, kostnaderna
härigenom kunna förminskas, men en dylik
förminskning, som då alltid länder till förfång
för den arbetande klassens aflöning i allmän-
het, kan icke innebära något fullgiltigt skäl
för en dylik kränkning af samhällsrätten och
den personliga friheten.
Hvad rotehållaren angår, så ökar detta miss-
bruk i icke så obetydlig mån de bördor, hvar-
med denne, liksom i allmänhet innehafvaren
af oprivilegierad jord, förut är betyngd. Ro-
tehållaren får icke allenast bekosta den till
arbete kommenderade soldaten skjuts till sam-
lingsstället, matsäck och annan utrustning, utan
han går äfven miste om det biträde han i
fredstid i första rummet kunnat påräkna af
soldaten och måste dertill använda tid och
möda för att sköta soldattorpet medan solda-
ten är borta. Det är fara värdt att, om icke
detta omregleras, det menliga förhållande in-
träffar, att 10tehållarne, i den mån nya sol-
dater skola antagas, tilldela dessa en årlig
lön i spanmål, som ställer- dem i samma ka-
tegori med stattorparne, i stället för att förut
vanligen en viss jordareal åt dem upplåtits,
hvilket aflöningssätt för soldaten är fördelak-
tigast och mest öfverensstämmande med in-
delningsverkets id.
Då de jernvögsanläggningar, som redan äro
under arbete, och de många, som äro tilläm-
nade, göra det troligt att allt större och större
arbetskommenderingar skola komma i fråga,
synes det oss vara skäl att åt denna sak egna
en allvarlig uppmärksamhet och taga i be-
traktande hvad billigheten och klokheten i
detta hänseende bjuda.