vid Mindre teatern, blåste variationer på me-
tiver ur Barberaren med talang.
Den förflutna veckans vigtigaste företeelse
i musikaliskt afseende var hr Anders förny-
ade uppträdande på vår scen för första gån-
gen efter sin återkomst hit. Det skedde vid
fredagens representation af Marthas, i Lyo-
nels parti. Hr Ander erhöll genast vid sitt
första inträde på scenen uti de handklappnin-
gar och blomsterbuketter, hvarmed han helsa-
des, öfvertygande bevis utt han hos Stockholms
publik lefver i ett kärt minne sedan sitt första
uppträdande härstädes sistlidne vår, likasom i
flera framropningar under aftonen förnyade och
ihållande uttryck af allmänhetens lifligaste bifall.
Den mest framstående egenskapen i hr An-
ders konstnärskap är i vår tanka den säll-
synta utbildningen af musikalisk och drama-
tisk konst i en förening, som man alltför ofta
I saknar hos dramatiska sångare och som vi på
vår scen i senare tider endast hos Jenny Lind
sett ännu mera fulländad än hos Ander. Vi
finna sålunda hos denne konstnär en högst
sällspord vokal teknik, hvilken gör det för
sångaren lätt att efter behag förfoga öfver
tillgångarne af en röst, som, utan någon sär-
deles egendomlig tonfärg eller utomordentli-
gare naturlig fögring, synes mera genom kon-
stens studium än af naturen hafya ernått den
höga grad af styrka, som den nu innehar,
förenad med en artistisk intelligens, hvilken
noggrant aktgifver på rolens dramatiska sida ej
mindre än på dess musikaliska, och förstår
att äfven göra de minsta detaljer af karakte-
I rens eller situationens utveckling åskådliga
I genom uttryckets derefter lämpade skiftningar.
Denna förmåga och detta bemödande, som
stundom tillskynda sångaren ett lika högljudt
eller ännu högljuddare bifall åt hans stumma
spel, äfven då han icke låter höra en ton,
som åt hans mest fulländade sång, kunna emel-