ett ord, profetian, att den bonapartiska propa-
gandan genast efter fredens afslutande skulle.
låta höra af sig, har icke länge låtit vänta på
sitt förverkligande.
Men jag öfvergår till andra ämnen och först
till ett mera gladt. I förra veckan debute-
rade er landsmaninna Louise Michal i Huge-
notterna på vår kungliga hofteater. En af
våra mest kompetenta och strängaste kritici
säger om denna representation: Mamsell Mi-
chal är en skicklig virtuos på ett instrument,
som utgöres af en behaglig, hög sopran. En-
skilta partier, äfvensom det upprepade stac-
cato utförde hon med. verklig fulländning;
andra enskiltheter framstodo icke så tydligt
som är vanligt hos oss, till följd deraf att
hon icke fullkomligt beherrskade tyska språ-
ket. Ilennes stora rädsla, som alldeles icke
var rättfärdigad, bidrog dertill hvad den kun-
de. Man emottog den skickliga sångerskan
med mycken utmärkelse och inropade henne
efter andra akten.
I morgon skall mamsell Michal sjunga för
andra gången i Robert. Jag hoppas då få
höra henne, hvilket ej var möjligt för mig,
när hon sjöng i Hugenotterna, och skall se-
dan meddela er min uppfattning. Man säger,
att den svenska gästen slutligen skall upp-
träda i Trollflöjten.
Kamrarne blefvo i förgår, den 3 Maj, upp-
lösta af konungen. Trontalet erbjöd intet an-
märkningsvärdt. Hvad som deri fjettrade upp-
märksamheten, till exempel det som handlade
om kommunallagen, är mörkt och dubbelty-
digt. Det skulle således vara onyttigt att
uppehålla sig dervid. I går var här stor
fredsfest och Te Deum i kyrkorna. Neutra-
liteten är så glad, att den sluppit helskinnad
undan, att man väl fattar jublet. Trontalet
sade ju dessutom, att freden kommit till stånd
under preussiska regeringens medverkan och
bifall, hvilket väl vill säga detsamma som att
det icke blifvit något af freden, om icke
Preussen gifvit sitt bifall. Vi vilja icke störa
denna officiella preussiska entusiasm, som
gerna vill göra sig vigtig, utan lemna hvar
och en i sin sjelfbelåtna andäktighet.
Kommissionen angående depeschstölden har
riktigt ställt till så, att dess utlåtande, som
tillstyrkte dagordningen, skulle blifva utde-
ladt först sedan kamrarne voro upplösta.
Detta är med beräkning, att utlåtandet skall
komma i tidningarne, der sålunda högern och
hr von Manteuffels agenter ensamma hafva
ordet, emedan vensterns yttranden blifvit af-
skurna genom kamrarnes upplösning. Det
säges för öfrigt, att mellan hr von Manteuffel
samt hr v. Gerlach och hans anhängare en
försoning i denna fråga inträffat. Detta för-
klarar äfven tystnaden hos de hittills i denna
fråga så stortaliga feodala, då grefve Schwe-
rin den 2 Maj i kamrarnes sista sammankomt
erinrade, att oaktadt alla föreställningar från
venstern, och ehuru motionärerna af yttersta
högern motiverat sin motion med att kamrar-
nes och landets ära fordrade utredning af sa-
ken, intet utlåtande kunnat erhållas från kom-
missionen. Under hvilka vilkor försoningen
skett emellan den intelligente upphofsmannen
till stölden och de bestulna, är icke bekant.
Himlen må veta, hvem som får betala laget.
Men något oangenäm för herrarne är emeller-
tid prinsens af Preussen ihärdighet; han yr-
kar ännu alltjemt på undersökning. Man hop-
pas vid hofvet, att den snart hit ankommande
enkekejsarinnan af Ryssland, som redan ofta
stiftat fred inom den kungliga familjen, skall
,
lyckas försona prinsens missnöje. —Y
moov———