öfverraskade icke blott nu med synnerlig vär-
ma i sitt föredrag, utan utvecklade äfven,
hvad sjelfva rösten beträffar, en icke på lång
tid förnummen styrka och välljudande klang-
fullhet, hvilket allt äfven af publiken lifligt
erkändes och efter den herrliga arian i första
akten: Förr mitt värf jag sorgfri skötte,
tillskyndade honom stormande bifallsyttrin-
gar. Äfven mill Andråe och hr Willman voro
särdeles väl disponerade och erhöllo rikligt
bifall, hvaraf mill Fundin ej heller blef lottlös.
Den till förmån för en ung musikälskarin-
na (mll W.) sistlidne onsdags afton i De la
Croixs salong gifna musikaliska soiren var
ganska talrikt besökt. Soirggifvarinnan sjöng
först tillsammans med hr Arnoldson en duett
ur Spohrs Jessonda, och med accompagne-
ment af obligatvioloncell en vacker romars
af Käcken Vöglein mein Boten; vidare Su-
sannas sköna aria ur fjerde akten af Figaog
Bröllop samt slutligen Mitt hemo af Sechu-
bert och Galerslafven af fröken Mathilde
Gyllenhaal. Den unga sångerskans röst är
ganska omfångsrik och eger både klarhet och
styrka, i synnerhet voro alttonerna fylliga.
Hvad sångens tekniska fulländning vidkom-
mer, återstår ännu mycket, men en viss lif-
lighet utmärkte hennes föredrag, ehuru en
lätt förklarlig rädsla ibland föranledde cen
och annan detonering.
Hr Dreyschock biträdde välvilligt med tver.-
ne af honom förr hörda stycken, nemligen en
I Nocturne af Chopin och hans egen Salta-
rellan, och säkerligen var det denna välvilja
om soiregifvarinnan förnämligast hade att
ka för det fulla huset, som också icke un-
dut att med vanligt bifall helsa den ut-
ste virtuosen. Hr Arnoldson sjöng, utom
i ofvannimda duett, den omtyckta cavatinan
ur Mercadantes Bdena ganska förtjenstfullt,
och hr Rosbeck, som lärer yara klarinettist