STOCKHOLM, den 13 Maj.
Utrikes Korrespondens.
(Från Aftonbladets korrespondent.)
Berlin den 5 Maj.
Jag skyndar att för er påpeka några märk-
värdiga symptomer, som äro egnade att be-
kräfta den i ganska väl underrättade diplo-
matiska kretsar spridda underrättelsen, att ett
närmande mellan Preussen ock Frankrike eger
rum, ett närmande, som måste betraktas så-
som ett slags korollarium till den i verklig-
beten börjande rysk-franska alliansen. Alli-
ansen med England skall man i Paris bibe-
hålla blott till namnet. Man försäkrar, att
redan vid kongressens början de vigtigaste
punkterna voro aftalade mellan kejsar Napo-
le n och Orlow, så att kongressens debatter
blott utgjorde en diplomatisk komedi af det
slag, hvaraf historien har många att uppvisa.
Äfven Preussens inlåtande blef beslutadt mel-
lan kejsaren och Rysslands ombud, dels eme-
dan man ville vinna en röst till emot Eng-
lands och Sardiniens planer, dels emedan det
engelska giftermålet, som tillskrefs prinses-
sans af Preussen inflytande, skulle vändas till
parodi. Då hr von Manteuftel kom, till Pa-
ris, blet han snart vunnen. Man kan afse
från alla i detta afseende meddelade rykten,
utan att likväl ett ögonblick behöfva betvifla,
att man i Paris förstått att uppskatta den ta-
lang för underordnade intriger, som ej kan
frånkännas hr von Manteuffel.
Såsom ett yttre, ganska karakteristiskt tec-
ken till ett närmande: mellan det absolutisti-
ska Frankrike och det halfkonstitutionella
Preussen kan man anse Svarta-örns-orden,
som konungen af Preussen vill förläna kej-
sar Napoleon, ehuru detta ännu behöfver be-
bräftelse. Man säger vidare, att projektet till
befästningar kring Berlin, med missnöje upp-
taget i Paris, blifvit för detta år lagdt ad
acta, icke blott till följd af den ekonomiska
stämningen inom kamrarne, som svårligen
skulle hafva beviljat erforderliga medel, utan
äfven derföre att man vill skona det derigenom
uppväckta misstroendet i ett ögonblick, då
Frankrike bevisat Preussen så stora tjenster...
Men att denna allians, den må nu finna sitt
formella uttryck i en hemlig öfverenskom-
melse eller ej, icke kommer frihetens sak,
jag menar de sista svaga spåren efter frihe-
ten på kontinenten, till godo, det är solklart.
Man anmärker dessuiom, att franska diplo-
mater i sällskapliga samtal fästa uppmärksam-
heten på de svårigheter, som tribunen och en
tygel ös press, det vill säga en press, hvil-
ken icke fätt sig munkafle pålagd såsom den
i Paris, måste bereda hvarje regering. Med