den här omhbandlade frågan och helt och hål-
let bestrida de slutsatser, till hvilka han kom-
mit. Då vi redan uttalat vår åsigt i ämnet,
och författaren till denna skrifvelse icke till
stöd för sin motsatta mening anfört några
skäl, hvilka icke redan förut blifvit i Afton-
bladet vederlagda, med undantag af det i tull-
taxan utsatta s. k. tullvärdet för den tillåtna
genevern och af ett friherre C. O. Palmstjer-
nas yttrande på riddarhuset vid sista riksda-
gen, så vilja vi här endast, efter att först hafva
anfört skrifvelsen, tillägga några få ord om
dessa båda punkter, öfverlemnande åt allmän-
heten att bedöma, på hvilkendera sidan ad-
vokatyren ligger. —
Till redaktionen af Aftonbladet.
Då Tit. i gårdagens blad lemnat rum för en upp-
sats med känd signatur i fråga om lagligheten af
införsel utaf utländskt bränvin under namn af gene-
ver, torde det ej heller förvägras en annan för Tit.,
och möjligen äfven för allmänheten, bekant signatur,
att få offentligen framställa sin mening i denna fråga.
En hvar opartisk domare lärer finna, att tvisten
här reducerar sig till ingenting annat än hvad som
enligt tulltaxan här i Sverge bör förstås med gene-
ver, ty hvad som i Holland kallas genever kan väl
icke ega något slags inflytande vid tillämpningen af
svenska tulltaran. Vid en sådan undersökning lärer
det ieke kunna bestridas, att med genever här för-
stås oeh alltid har förståtts en af säd med tillsats
af enbärsolja hufvudsakligen i Holland tillverkad
finare spritdryek eller likör, införd i mindre kärl,
vanligen på krus eller flaskor, som betalts med 1 rdr
å 1: 16 styeket, och af hvilken vara importen till
hela riket aldrig något år öfverstigit 4000 kannor,
då fråga nu är om millioner. Nu är det väl ieke ens
rimligt påstå, att då rikets ständer bibehöllo tillå-
telsen att emot 2 sk. ökad tull införa holländsk
genever, men tillika bibehöllo förbudet mot införsel af
alla andra slag odestilleradt eller destilleradt bränvin af
säd, potatis eller andra jordfrukter, rikets ständer,
efter någon förnuftsenlig, eller enligt Aftonbladets
öfversättning logisk tolkning, skulle kunna haft för
afsigt tillåta införsel af alla slag bränvin af säd el-
ler potates,, endast det försattes med en liten por-
tion enbärsolja och derigenom finge den specifikt
utmärkande egenskapen af genever. Bn sådan tolk-
ning vågar jag kalla advokatyr i dess sämsta me-
ning. Tulltaxan för spritdrycker uppställer nemligen
tvenne allmänna rubriker: bränvin och sprit. Under
dessa hänföras ej mindre geniever än eognac, rhum,
arrae och fransk sprit, hvilka äro tillåtna till inför-
sel, utan att man derföre rimligen kan påstå, att
lagstiftaren hänfört alla dessa drycker till bränvin.
Således kan från tulltaxan ingen annan rimlig tolk-
ning härledas, än att med undantag för de i taxan
särskilt uppräknade spritdryckerna, geniever, eognac.
rhum, arrac och fransk sprit, alla andra slag odestil
lerade eller destillerade spritdrycker äro till införsel
förbjudna. Månne icke detta ovedersägligen bevisar
att med genever förstås något helt annat än rami
bränvin, försatt med en ingrediens af enbärsolja.
hvilken enligt härvarande skickliga kemisters vitsord
em den blandas i äfven här på platsen afverkadi
bränvin, deråt ger enahanda smak, som den till för-
tullning anmälda s. k. holländska genevern, ja man
påstår till och med, att genom en ganska enkel pro-
eess enbärssmaken kan borttagas och produkten så-
lunda återförvandlas till ramt finkel. Tulltaxen lem-
nar äfven i öfrigt en bestämd anvisning hvad som
rätteligen bör förstås med holländsk genever, då sam-
ma taxa derför utsätter ett tullvärde af 2 rdr banko
per kanna. Der hafva vi qvalifikationen alldeles gif-
ven, äfven om man vill ingå uti en rent juridisk tyd-
ning af taxans mening.
Denna omständighet har likväl , likasom Af-
tonbladet sjelf, aktat sig att citera då tulltaxans be-
stämmelser i öfrigt aftrycktes. Den synes likväl
från laglighetens synpunkt afgöra frågan, då nemli-
gen med priskuranter från Holland kan styrkas, att
den vara, om hvars förtullning nu är fråga och som
i Holland förtäres i lägre gradtal alldeles som vårt
finkel och der kallas corngenever, icke på platsen
gäller mer än omkring 40 sk. kannan och här med
alla omkostnader ieke kan stå importören högre än
1 rår 16 sk. banko.
En sådan analys af taxans betydelse är också den
enda, som godkännes af jurister oeh alla öfriga oin-
tresserade personer, hvilka jag hört yttra sig i detta
ämne.
Att i öfrigt äfven under diskussionerna vid riks-
dagen det tydligen utmärktes, att med genever icke
förstods vanligt finkelbränvin utan en finare sprit-
dryek, synes bland annat af nuvarande finansmi-
nistern hr friherre Carl Otto Palmstjernas yttrande
till ridderskapet och adelns protokoll den 3 Novem-
ber e. m., der hr friherren uttryckligen hänförer
ej mindre eognae, romm oeh arrak än genever
till finare utländska spritdryeker, ehuru hr friherrer
å dessa senare önskade bibehållande af den gamla
lägre tullen af -28 sk. pr kanna.
I den statsekonomiska delen af frågan eller dess
verkningar till rubbning af eller reaktion mot den
bränvinslagstiftning, som genom konungs och stän-
ders beslut blifvit så lyckligen ordnad, och hvaral
landet redan njutit och framgent lofvar sig så hel-
sosamma frukter, vill jag. nu ieke vidlyftigt inlåta
mig, ehuru jag anser denna för den ojemförligt vigtiga-
ste. Jag vill endast nämna, att jag i detta hänseende
helt oeh hållet instämmer i Svenska Tidningens väl
grundade raisonnementer i dess onsdagsartikel. De pe-
titioner från tusentals jordbrukare, som ingått och dag-
ligen ingå från landsorten, om handhafvande af förbudet
mot införsel: af utländskt bränvin, bestyrka också
nogsamt, att det stora allmänna intresset står på denna
sidan emot ett hos några få köpmän koncentreradi
ensleli intresse, hvars ändamål ögonskenligen är en
dast det att till mehn för den inhemske producenten
nedtvinga bränvimspriserna för att rädda sig sjelfva
undan betydliga förluster, i följd af det jobbing,
som beklagligtvis utgör en framstående karakteristik
af många s. k. stora affärer på vissa börser, särdeles
här i Stoekholm.
Om en eller annan af dessa herrar skulle miss-
räkna sig vid dylika spekulationer, kan sådant väl
vara sbårdt, men är utan tvifvel rättvist, enär de
säkert lika väl som hvar och en annan, som vill tyda
tulltaxan ärligt, bort kunna inse, att försöket gällt
och gäller att kringå lagens tydliga både mening
oeh ordaförstånd.
Ehuru lifligt tillgifven frihandelsprineipen jag är.
anser jag doek lagens helgd vara af än större vigt
äfven om icke i fråga om bränvin det execptionellsz
förhållande företedde sig, att då frihandelns princip
är bästa pris med största tillgång, d. v. s. så fri
tillverkning och handel sorti möjligt, så är vår brän-
vinslagstiftnings ändamålraktmotsatsen, nemligen hög-
sta pris, minsta tillgång, d. v.s. inskränkning både
tillverkning och handel. Stockholm den 9 Maj 1856.
—lIm—
Man finner häraf, att författaren, i likhe:
med en artikel i dagens nummer af Svensk:
Tidningen, lägger en afgörande vigt på det i
tulltaxan utsatta s. k. tullvärdet, såsom bevi-
sande, att med genever i denna taxa endas:
skall förstås den finare spritdryck eller li
kör, som vanligen införts 1 mindre kärl och
hittills endast i mindre qvantiteter. Men on
så vore, hvarföre har då icke denna var:
också blifvit i tulltaxan uppförd under rubri-
ken likör., som ju uttryckligen der har sitt
särskilta rum och sitt särskilta tullvärde, hvil-
ket med icke mindre än 1509 öfverstiger det
för genevern utsatta? För öfrigt torde ickt