ten hårflytande, uppgått till betydligt högre belopp
under de senaste 2:ne åren, än kalkylen upptager,
men detta har varit en följd af politiska förhållan-
den och måste hafva en ätergång. Stadskassan är
betungad med utgifter till för den mera främmande
ändamål. Att under sådana förhållanden bevilja löns
förbättringar för magistraten och dess tjenstemän
med 21,106: 32, för polisverket med 19,666: 32 samt
för uppbördsverket och stadens öfrige tjenstemän till
omkring 18,000 rdr skulle möjligen kunna hafva till
följd stadskassans skuldsättning. Drätselkommissio
nen kan derföre icke för närvarande afgöra om stads-
kassans tiligångar kunna medgifva en sådan tillök-
ning och anhåller att ett år få afvakta utvecklingen
af förhållandena, innan den afgifver bestämdt om-
döme i fråga om de äskade anslagen; men som de
för hand varande behofven måste, om än provisio-
nelt, afbjelpas, och besparingar från de begge sist-
förflutne åren finnas, så hemställes: 1:o att utöfver
de löner och arfvoden, som äro den 11 Januari 1850
fastställda å drätselkommissionens ordinarie stat, samt
de, som äro å hamn- och brobyggnadsfonden anvisa-
de, ett tillskott af 25 procent å de fasta lönerna,
äfvensom å de arfvoden, hvilkas innehafvare icke åt-
njuta fast lön, må beviljas; 2:0 att å extra stat
uppförde arfvoden till arbetschefen för stadens vatten-
byggnader, konduktören vid byggnadskontoret samt
en ordinarie kontorsskrifvare derstädes jemväl må
höjas med 25 procent; 3:o att fångpredikantens arf-
vode må, intilldess staten för fångvården varder reg-
lerad vid sitt nuvarande belopp bibehållas; 4:0 att
25 procents förhöjning må beviljas å förut till poli-
sen utgående 55,333: 16 af brämvinsminuteringsaf-
giften samt å det i stadens stat till belopp af 10,000
rdr upptagne anslag; 5:o att en kontorsskrifvare må
förordnas vid tolagskammaren med 400 rdr bko med
25 procents förhöjning, samt att förut anslagna arf-
vodet 300 rdr till en extra kontorsskrifvare der-
städes med enahanda förhöjning må varda tills vi-
dare bibehållet; 6:o att kronouppbördsverkets tjen-
stemän och vaktbetjente må tilläggas 25 procents
förhöjning å lönerna, såväl å kronans som stadens
stat, äfvensom å den till lönerna hörande spanmåls-
förhöjning; 7:0 att de föreslagna tillskotten må be-
vwiljas för en tid af 2 år eller till slutet af 1857, då,
såvidt icke annorlunda dessförinnan förordnadt blif-
vit, de skola utan vidare framställning upphöra. Dessa
tillstyrkta förhöjningar uppgå till 42,005 rdr 15 sk.
6 rst årligen. Dessutom kommer, så vidt kommis-
sionens förslag vinner bifall, ordinarie lönestaten att
ökas med lön 400 rår samt arfvoden 800 rdr bko.
Så långt handlingarne.
Drätselkommissionens uppfattning af ansla-
get af 10.000 rdr bko till fattigvården hvilar
uppenbarligen, såsom man finner af stadsnäm-
dens framställning, på ett misstag, då kongl.
brefvet den 6 Juli 1849 uttryckligen före-
skrifver, att bränvinsminuteringsafgiften är af-
sedd till, näst polisens ordnande och under-
håll, stadens allmänna välgörenhetsinrättnin-
gars utvidgande och fullkomning, det vill säga
fattigvärdsangelägenheter. Att löneförhöjning
för stadens tjenstemän icke räknats hit, sy-
nes ock af kongl. brefvet den 16 Maj 1851
i fråga om löneförhöjning för underståthål-
laren.
Vid anslaget till polisen eger ett annat för-
hållande rum än med magistratens och upp-
bördsverkets tjenstemän. Polisinrättningen är
en sådan kommunalinstitution, som visserligen
bland annat just är afsedd att förekomma och
motverka de värsta af superiets följder. Dess-
utom är redan förut afgiften för bränvinsför-
säljningen i första rummet bestämd till denna
inrättnings ordnande och underhåll. Lem-
nande derhän för tillfället, hvad gagn den
föreslagna polisadjutantsinrättningen skulle
göra, kunna vi dock ej neka, att den lägre
polispersonalen framför alla andra i offentlig
tjenst för kommunens gagn anställda är sär-
deles i behof af förbättrade vilkor.
Behofvet må äfven i sin mån förefinnas och
erkännas för stadens tjenstemän. Men det
synes tillhöra stadens drätsel att bereda me-
del dertill på annat sätt, så att bränvinsför-
säljningsskatten oförryckt måtte användas
till det ändamål, som dermed var afsedt, och
detta med så mycket större skäl, som klagan
öfver fattigskatten redan är allt för högljudd,
för att hufvudstadens invånare skulle kunna
med likgiltighet åse, att tillgångar, hvilkas
användande kunde något lindra de tryckande
fattigtaxornas tillväxt, blifva använda till lö-
neförhöjningar för tjenster, hvaraf åtminstone
några redan anses vara icke så obetydligt för-
delaktiga.
Det bör slutligen icke lemnas oanmärkt,
att drätselkommissionen icke ännu lärer af-
gifvit utlåtande rörande den väckta frågan,
att äfven serafimerlasarettet, hvars årliga ut-
gifter under de senaste åren öfverstigit in-
komsterna, skulle erhålla något anslag af brän-
vinsförsäljningsmedlen, hvilken fråga vid sam-
manträdet den 4 till drätselkommissionen re-
mitterades. Det är underligt, att man icke
ansett ändamålsenligt att uti ett samrsanhang )
behandla de frågor, som alla röra användnin-.
gen af samma medel.
EES