ten hårflytande, uppgått till betydligt högre belopp under de senaste 2:ne åren, än kalkylen upptager, men detta har varit en följd af politiska förhållanden och måste hafva en ätergång. Stadskassan är betungad med utgifter till för den mera främmande ändamål. Att under sådana förhållanden bevilja löns förbättringar för magistraten och dess tjenstemän med 21,106: 32, för polisverket med 19,666: 32 samt för uppbördsverket och stadens öfrige tjenstemän till omkring 18,000 rdr skulle möjligen kunna hafva till följd stadskassans skuldsättning. Drätselkommissio nen kan derföre icke för närvarande afgöra om stadskassans tiligångar kunna medgifva en sådan tillökning och anhåller att ett år få afvakta utvecklingen af förhållandena, innan den afgifver bestämdt omdöme i fråga om de äskade anslagen; men som de för hand varande behofven måste, om än provisionelt, afbjelpas, och besparingar från de begge sistförflutne åren finnas, så hemställes: 1:o att utöfver de löner och arfvoden, som äro den 11 Januari 1850 fastställda å drätselkommissionens ordinarie stat, samt de, som äro å hamnoch brobyggnadsfonden anvisade, ett tillskott af 25 procent å de fasta lönerna, äfvensom å de arfvoden, hvilkas innehafvare icke åtnjuta fast lön, må beviljas; 2:0 att å extra stat uppförde arfvoden till arbetschefen för stadens vattenbyggnader, konduktören vid byggnadskontoret samt en ordinarie kontorsskrifvare derstädes jemväl må höjas med 25 procent; 3:o att fångpredikantens arfvode må, intilldess staten för fångvården varder reglerad vid sitt nuvarande belopp bibehållas; 4:0 att 25 procents förhöjning må beviljas å förut till polisen utgående 55,333: 16 af brämvinsminuteringsafgiften samt å det i stadens stat till belopp af 10,000 rdr upptagne anslag; 5:o att en kontorsskrifvare må förordnas vid tolagskammaren med 400 rdr bko med 25 procents förhöjning, samt att förut anslagna arfvodet 300 rdr till en extra kontorsskrifvare derstädes med enahanda förhöjning må varda tills vidare bibehållet; 6:o att kronouppbördsverkets tjenstemän och vaktbetjente må tilläggas 25 procents förhöjning å lönerna, såväl å kronans som stadens stat, äfvensom å den till lönerna hörande spanmålsförhöjning; 7:0 att de föreslagna tillskotten må bevwiljas för en tid af 2 år eller till slutet af 1857, då, såvidt icke annorlunda dessförinnan förordnadt blifvit, de skola utan vidare framställning upphöra. Dessa tillstyrkta förhöjningar uppgå till 42,005 rdr 15 sk. 6 rst årligen. Dessutom kommer, så vidt kommissionens förslag vinner bifall, ordinarie lönestaten att ökas med lön 400 rår samt arfvoden 800 rdr bko. Så långt handlingarne. Drätselkommissionens uppfattning af anslaget af 10.000 rdr bko till fattigvården hvilar uppenbarligen, såsom man finner af stadsnämdens framställning, på ett misstag, då kongl. brefvet den 6 Juli 1849 uttryckligen föreskrifver, att bränvinsminuteringsafgiften är afsedd till, näst polisens ordnande och underhåll, stadens allmänna välgörenhetsinrättningars utvidgande och fullkomning, det vill säga fattigvärdsangelägenheter. Att löneförhöjning för stadens tjenstemän icke räknats hit, synes ock af kongl. brefvet den 16 Maj 1851 i fråga om löneförhöjning för underståthållaren. Vid anslaget till polisen eger ett annat förhållande rum än med magistratens och uppbördsverkets tjenstemän. Polisinrättningen är en sådan kommunalinstitution, som visserligen bland annat just är afsedd att förekomma och motverka de värsta af superiets följder. Dessutom är redan förut afgiften för bränvinsförsäljningen i första rummet bestämd till denna inrättnings ordnande och underhåll. Lemnande derhän för tillfället, hvad gagn den föreslagna polisadjutantsinrättningen skulle göra, kunna vi dock ej neka, att den lägre polispersonalen framför alla andra i offentlig tjenst för kommunens gagn anställda är särdeles i behof af förbättrade vilkor. Behofvet må äfven i sin mån förefinnas och erkännas för stadens tjenstemän. Men det synes tillhöra stadens drätsel att bereda medel dertill på annat sätt, så att bränvinsförsäljningsskatten oförryckt måtte användas till det ändamål, som dermed var afsedt, och detta med så mycket större skäl, som klagan öfver fattigskatten redan är allt för högljudd, för att hufvudstadens invånare skulle kunna med likgiltighet åse, att tillgångar, hvilkas användande kunde något lindra de tryckande fattigtaxornas tillväxt, blifva använda till löneförhöjningar för tjenster, hvaraf åtminstone några redan anses vara icke så obetydligt fördelaktiga. Det bör slutligen icke lemnas oanmärkt, att drätselkommissionen icke ännu lärer afgifvit utlåtande rörande den väckta frågan, att äfven serafimerlasarettet, hvars årliga utgifter under de senaste åren öfverstigit inkomsterna, skulle erhålla något anslag af bränvinsförsäljningsmedlen, hvilken fråga vid sammanträdet den 4 till drätselkommissionen remitterades. Det är underligt, att man icke ansett ändamålsenligt att uti ett samrsanhang ) behandla de frågor, som alla röra användnin-. gen af samma medel. EES