STOCKHOLM, den 30 A il.
Såsom bekant är, har det nyligen förrät-
tade biskopsvalet i Lunds stift utfallit på det
sätt, att domprosten i Göteborg doktor Tho-
mander erhållit flesta rösterna och följaktligen
första rummet på förslaget med 139 röster,
biskopen i Karlstad Agardh andra rummet
med 123 röster, samt teologie professorn i
Lund Bring tredje ruromet med 104 röster.
Denna utgång af det skånska presterska-
pets val har, i synnerhet hvad besättandet af
det andra förslagsrummet beträffar, både hos
prester och lekmän, i hufvudstaden likasom i
andra delar af riket, väckt ett uppseende af
den utomordentliga art, att en tidning knap-
pe kan deråt egna en beskrifning. Vi be-
öfva det icke heller, emedan det redan öf-
verallt är kändt. Vi inskränka oss till den
erinran, att biskopen i Karlstad väl är med
skäl berömd för sitt snille och sin lärdom,
men att han nu är emellan 70 och 80 år och
att han under de senare riksdagarne icke kun-
nat infinna sig i hufvudstaden eller visa sig i
sitt stånd i
Det t i detta
tillfälle gander
rörande som
vår ännu
är denna ;
som hvarje S igning till
embetet lofvar och svär vid Gud och Hans
beliga Evangelium att både efterlefva och
bandhafvan,
Uti denna kyrkolag stadgas, att när ett bi-
skopssäte blir ledigt, skall domkapitlet med
klerkeriet (presterskapet) på deras ed och
samvete nämna sådane män, som de till det em-
betet tycka vara för Guds kyrka och stiftet de
nyttigaste, i lära och lefverne skickligaste, de
der frukta Gud, hafva ett godt rykte, äro red-
lige och sannfärdige, o. 8. v. Prosten inom
hvarje kontrakt sammankallar på den utsatta
valdagen alla till kontraktet hörande kyrko-
herdar, jemte äldste kapellanen inom hvarje
pastorat samt vice pastorer, som förest ålediga
församlingar. När dessa prester kommit till-
sammans, träda de upp i kyrkan, hålla der
bön och erhålla högtidlig föreställning om
det förestående valets vigt och angelägenhet.
Innan de derefter få skrida till valet, måste
de först samtligen ännu ytterligare aflägga
följande ed:
Jag N. N. förpligtar mig inför Gud och
Hans heliga Evangelium, heligt och sannfärdigt,
att, vid nu förestående biskopsval, utan annat
afseende än Guds ära, församlingens och läro-
verkens gagn, nämna och föreslå sådane män,
som efter mitt bästa förstånd och samvete, ge
nom lärdom, embetsnit och gudsfruktan till det
lediga biskopsembetet i N. stift skickligast äro.
Så sannt mig Gud hjelpe till lif och själ!
Men hvilka de personer äro, som enligt
kyrkolagen böra anses pskicklige till ett le-
digt biskopsembete, synes dels af det ofvan
anförda stadgandet angående biskopsval, dels
af de åligganden, hvilkas fullgörande kyrko-
lagen uttryckligen fordrar af biskopsembetets
innehafvare. Vi anföra exempelvis ur första
paragrafen af det kapitel i kyrkolagen, som
handlar härom, följande:
Biskopar, som äro satte såsom tillsynesmän uti
stiften öfver Guds församling, skola icke allenast
sjelfve predika den rena läran, utan ock gifva grann
akt uppå, att de prester, som äro under deras vårdnad,
i lika måtto Guds ord klart, rent och oförfalskadi
sina åhörare föreställa, sakramenterne efter Kristi
instiktelse rätteligen utdela, fliteligen drifva barna-
läran, hålla folket till bön och kristliga kärleksverk,
såsom almosor till de fattige, de sjukas skötsel, de
bedröfvades tröst, och de dödas begrafning; och i
allt sådant föregå dem med goda exempel och ett oför-
argeligt lefverne, m. m. -
Bland de stadganden, som derefter följa
vilja vi här blott eri hurusom det åligger
biskopen att årlig era församlingarne I
stiftet, så 2 möjeli rr, och att
dervid r istånd,
st
tagna.
Men hafva de personer, till hvilkas höga
kall det bland annat hörer, att undervisa andra
om edens vigt och betydelse, vid dennas af-
läggande visst sig sjelive vara genomträngde
af ett sådant medvetande? Hafva de på ed
och samvete endast valt sådana män, som
de sjelfve tycka vara för Guds kyrka och
stiftet de nyttigaste, i lära och lefverne skick-
ligaste, de der hafva ett godt rykten? Hafva
de verkligen, enlgt sin ed, afgifvit sina rö-
ster utan annat afseende än Guds ära, för-
samlingens och läroverkens gagn, och endast
föreslagit sådane män, som efter deras både
förstånd och samvete .. till det lediga biskops-
embetet skickligast äro?
Det är en grannlaga sak, att döma öfver
andras samvete, och vi tillmäta oss icke en
rätt, som endast tillkommer en högre domare.
Men hvad äfven menniskor kunna se och be-
döma, är den yttre handlingen; och hvad
flera sammanstämmande underrättelser från
Lunds stift i detta afseende omförmäla, be-
kräftar icke allenast hvad redan på valdagen
(den 16 dennes) blifvit i Aftonbladet efter en
fullt trovärdig källa omtaladt, utan gifver äf-
ven åtskilliga upplysande tillägg, som ytter-
ligare bestyrka, att den der skedda uppfatt-
ningen af förhållandet varit riktig. Vi an-
föra deraf följande.
Vid den storartade sexa, som den bekante
iksdagsprosten Berlin omkring en månad före
Talet höll i Malmö, och till hvilken ett stort
V tal prester från olika delar af stiftet blifvi