100 och 150 millioner franes (sifferuppgifterna va-
riera något), hvilken skall hafva blifvit nedgräfd af
föreståndaren för ett andligt samfund på 1793-talet.
Hela yrseln härledde sig från ett dokument, som man
funnit i jorden, inneslutet en rostig dosa af jernbleck.
Man började företaga gräfningar, öfvergaf arbetet
och återtog det i flere repriser; men ingen skatt
ville komma i dagen. Man skulle åter börja på rik-
tigt allvar, då en man, som nu är temligen ålder-
stigen, omtalade att han i sin ungdom sjelf skrifvit
den mystiska lappen, för att litet roa sig på några
vänners bekostnad, och nedgräft den iden enes träd-
gård, i den förmodan att den snart åter skulle blifva
uppgräfd, hvilket dock icke blef händelsen. Emel-
lertid hade man före den meddelade upplysningen
skickat till Paris för att hemta ett par clairvoyanta
somnabuler, och dessa påstodo sig också verkligen se
skatten der den låg i jorden, endast med den skil-
nad, att då den ena såg den till höger, så visade
den sig för den andra till venster. Som man -ser,
fattades ingenting för att göra mystifikationen full-
ständig.
— fransk deomstolsscen. Enkan Bonifet har
sina 60 år på nacken; hon har ett blomstrande ut-
seende, är propert klädd, har hvarken pension, rän-
tor, rörelse eller något annat slags egendom, och
likväl lefver hon i en viss komfort, ja någon gång
till och med på stor fot. Hemligheten af enkan Bo-
nifets välmåga är gammal som gatan: hon har helt
enkelt dragit en vexel på den menskliga enfalden.
Men den menskliga enfalden tröttnar äfven någon
gång, och deri ligger orsaken, att enkan Bonifet nu
befinner sig inför domstolen, anklagad för en mängd
bedrägerier.
Det första vittnet, som framträder till skranket,
är en enka på gränsen mellan tvenne åldrar. Den
stackars qvinnan var utledsen på enkeståndet och
hade uppsökt mamma Bonifet, som i quartier du
Temple går och gäller för att i sin ena ärm ha ett
ständigt förråd af äkta män. Enkan Bonifet hade
sagt åt henne, att hon skulle gå och hämta jord från
sin första mans graf och bära den till henne i en
alldeles ny kopparkittel. Sedan jorden blifvit an-
skaffad, sattes kitteln på elden, af hvars hetta jor-
den torkade till ett slags fint damm.
Sedan denna operation var verkställd, begåfvo sig
de båda qvinnorna till Saint-Chaumont; dammet ut-
ströddes för vinden och enkan Bonifet, som med
ögonen följde den riktning askan tog, sade med in-
spirerad stämma: Jag skall skaffa er en man, men
det dröjer någon tid; bär still mig i morgon en höna,
ett fårlår, vin och socker; jag skall deraf koka en
buljong, hvaraf ni skall taga tre matskedar tre da-
gar å rad, och den fjerde dagen skall jag säga er
er blifvande mans boningsort, ålder och förmögenhet.
Presidenten. Och ni gaf henne allt det der, utan
att det-föll er in, att hon, medan ni lät henne ge
er nio matskedar af jag vet ej hvad för en soppa,
uppåt er höna, ert fårlår, ert socker och drack ur
ert vin?
Vittnet. Visserligen föll det mig in ett ögonblick,
men så tänkte jag: det kan vara lika godt att ge
henne det här som pengar. :
Efter den giftassjuka enkan kommer en flicka, som
ville ha underrättelser från sin fästman, en soldat i
Krimarm6en. Afgiften för detta slags tjenst är un-
gefär densamma som för giftermålsaffären; det är
ständigt en höna, socker och vin; men i stället för
fårlåret, är det nu en kanin.
Kommer så i ordningen en tjock Picard, som ön-
skade sig en domestikplats i något förnämt hus;
samma afgift med tillägg af en kalkon. Ännu an-
dre, som ville, den ena återfinna en borttappad sak,
en annan få veta vinstnummern vid en lotteridrag-
ning, en tredje önskade veta när en onkel eller tant
skulle skickaipenningar, sattes alla på samma diet;
alla drucko af buljongen, men smakade ej en bit af
köttet. — Enkan Bonifet förklarade, att hon gaf
detta kött åt de fattiga, och endast undantog en
liten del åt sig sjelf, såsom sjelf inskrifven på väl-
görenhetsbyrån. Detta fritog henne dock ej från
att bli döm