tagande.
.— Då vi i lördagsbladet anförde en artikel ur
Svenska Tidningen, hvaruti ett frångående å re-
geringens sida från 1849 års grundsatser i
skolfrågan framställdes såsom icke det ringa-
ste sannolik, sade vi oss för tillfället vilja
lemna derhän, huruvida icke inom konungens
egen rådkammare bemödanden för en reaktion
i denna fråga verkligen egde rum. Vi skulle
utan svårighet genom granskande af åtskil-
liga regeringsbeslut i läroverksangelägenheter,
hvilka ännu efter 1849 blifvit utfärdade, kunna
bevisa, att en sådan reaktion till och med lyc-
kats att göra sig gällande vid sjelfva beslu-
ten. Men vi vilja icke upprifva det förflutna,
om det närvarande verkligen, såsom Svenska
Tidningen försäkrar, gifver bättre utsigter.
Vi kunna likväl icke härvid undgå att fästa
någon uppmärksamhet vid det egna förhål-
landet, att en artikelserie rörande skolfrågan
af ytterligt reaktionär syftning framträder i
sjelfva den officiella tidningen just i ett ögon-
blick, då saken anses vara nära afgjord. Vi
syfta naturligtvis på de artiklar, som för kort
tid sedan lästes i Post- och Inrikes Tidningar,
och som, under den temligen illa valda titeln
Supplementblad till Litteraturen iskolfrågan,
afsågo att bevisa dels det förmenta företrädet
af den s. k. klassiska bildningen, dels ock
i synnerhet odugligheten af den vid nya ele-
mentarskolan följda lärometod, hvilken enligt
förf:s förmenande skall vara grundad på all-
deles falska uppfostringsgrundsatser.
Så mycket har rörande dessa båda frågor
blifvit både skrifvet och taladt, att man knappt
kan komma längre än att återigen upprifva
hvad redan förut mångfaldiga gånger blifvit
yttradt. Så har åtminstone författaren iPost-
tidningen gjort. Hela hans artikelserie är icke
annat än ett temligen magert uppkok på hvad
man hundrade gånger förr hört. Vi skola
icke trötta läsaren med något långt svaromål
å hans långdragna slutledningar, helst vi icke
i likhet med denna författare tro, att frågan så
helt och hållet kan afgöras blott på grund af
förnuftsskäl utan rådfrågande af erfarenheten:
en sats, som förf. sjelf emellertid frångår, när
det gäller att bevisa olämpligheten af nya
-elementarskolans lärometod, då -han tager sig
anledning att prisa en skolföreståndare, som,
af teoretiska skäl föranledd att göra försök
med nämde metod, likväl skall genom erfa-
renheten hafva kommit till öfvertygelse om
dess underhaltighet. -
I fråga om de klassiska språken hafva vi
för icke längesedan uttalat våra åsigter och
gifvit skäl derför, och ärna icke ånyo upp-
repa dem. Förf. i Posttidningen förebrår oss
att dervid hafva förnämligast stödt oss på
auktoritet, hvilket är ett stort misstag; ty om
vi åberopat ett par yttranden i frågan, så skedde
det, såsom fört. i Posttidningen icke har svårt
att finna, i fall han vill göra sig besvär att
särmare se efter denna omständighet, icke fö
att derutinnan söka någon auktoritet, utan
blott för att visa den historiska gången af den.
ifrågavarande striden och tänkesättets utveck
ling, hvilken onekligen är sådan, att, ehva
förf. i Posttidningen än må deducera ur absoluta
förnuftsskäl, de idger, hvilka vi förfäktat, än-
dock gjort sig allt mer och mer i verklighe-
ten gällande. Historien om alla förbättringar
är ock, att de först yrkats blott af enstaka
röster, hvilka af de konservativa ansetts så-
som paradoxmakare, öfverbjudande den ene
den andre. Men när förf. i Posttidningen tar
i betraktande, ati i närvarande ögonblick man
ännu endast vid fem eler sex svenska ele-
mentarläroverk bibehåller den orimligheten
att redan i första klassen börja med latinet.
oaktadt ingen författning ännu tvingat till af-
vikande från den gamla ordningen, så torde
han finna sig nödsakad erkänna; att det är
mer än blott cn eller annan in !ivid, som me-
nar att klassiska språken måste maka åt sig.
Någon återgång i detta hänseende är väl icke
möjlig; men vi tro för vår del, att man för
närvarande, när fråga är om en ny skolord-
ning, borde kunna fordra något mera än blott
ett stadfästande af en status quo, som till-.
kommit tämmeligen planlöst och endast i trots:
af biskoparnes uppenbara eller hemli:a mot-
stånd, och som följaktligen icke kan vara an-
nat än någonting halft och otillfredsställance.
Hvad för öfrigt angår tiden för latinets in-
träde såsom läroämne i skolan, så böra det
gamla skolsystemets försvarare betänka, hu-
ruvida för hundra år sedan skolornas lägsta
klasser voro, såsom nu för tiden, befolkade
med 8- å 10-åringar. De böra ock erinra sig,
att vid undervisningen af en något äldre lär-
iunge sjelfva metoden kan betyda litet nog:
men att ju yngre lärjungen är, desto mera
maktpåliggande blir det äfven att, så väl hvad