MR Vv VERA vv RR) MAR fylls me nn
Vi yttrade i lördags att man år 1836 borde
vid det förestående ordnandet af läroverkens
angelägenheter kunna med skäl fordra och
vänta något mera, än blott och bart en kodi-
fikation af 1849 års beslut, hvilket Svenska
Tidningen hade förklarat vara det enda, som
hon för sin del för närvarande hoppades. Äf-
ven med antagande, att det formella, i stad-
gar och paragrafer skeende fastställandet af
hvad som i 1849 års förordning blott var upp-
ställda grundsatser,, hvarpå Svenska Tidnin-
gen nu hoppas, må tillika innebära en ytter-
ligare utveckling af dessa grundsatser samt ett
redande och förtydligande af det myckna, som
i 1849 års cirkulär var alltför oredigt och
mångtydigt, måste vi för -vår del förklara, att
detta efter vår öfvertygelse ingalunda är till-
räckligt att motsvara det nuvarande behofvet,
som ovilkorligen kräfver, att äfven andra och
nya grundsatser nu må upptagas och vinna
tillämpning utöfver dem, som för sju år sedan
kungjordes såsom redan då antagna.
Bland sådana grundsatser, för hvilka vi anse
oss med skäl kunna fordra erkännande utien
ny skolordning, ehuru de lika litet uti 1849
års cirkulär som uti 1820 års skolordning fin-
nas upptagna, vilja vi här endast exempelvis
nämna: höjandet af den såsom vilkor för lär-
jungars intagning i elementarläroverket stad-
gade ålder; afskaffandet af studentexamen i
dess närvarande skick och dess ersättande ge-
nom en till läroverken under tillbörlig kon-
troll förlagd afgångsexamen; ett ändamålsen-
ligare ordnande af både styrelse och tillsyn
öfver läroverken, såväl i högre som lägre in-
stanser; i afseende på läroämnena, icke blott
s. k. dispens från de gamla språken, utan ett
bestämdt uppskjutande af deras läsning till
de högre klasserna, samt bestämdt upp-
tagande at modersmålet och dess behand-.
lande i tal och skrift såsom grundläg-
gande all annan språkundervisning, samt öf-
verhufvud ett bestämdare erkännande af den
nyare bildningens grundvilkor, lefvande språk
och naturvetenskaper; upphäfvande af den
onaturliga i alla ämnen samtidiga årsflyttnin-
gen mellan klasser och afdelningar; allmännare
införande af gymnastik och vapenöfningar; be-
redande af utvägar för lärares bildande till lära-
rekallet, och ersättande af de olämpliga profven
emot lämpligare; framför allt en ny, på förnuf-
tigare grund byggd stat, som låter lärarnes
uppryckande till högre lönegrad efter viss
tjenstetid endast bestämmas genom deras för-
tjenst, och icke, såsom nu, blifva beroende af
tillfälliga ledigheter vid det ena eller andra
liroverket eller deraf, huruvida de äro eller
vilja blifva prester o. s, Vv.
De flesta af dessa fordringar hafva redan
vid 3:ne större läromöten blifvit uttalade, och
till en del nära nog enhälligt, af lärarne sjelfve.
I afseende på den första, eller höjandet af den
hittills såsom vilkor för intagning i läroverket
stadgade åldern, till hvilken vi för tillfället vilja
inskränka oss, så är en förändring i denna
riktning lika mycket påkallad af pedagogiska
och fysiologiska — vi ville nästan säga me-
dicinska — skäl, som ur medborgerlig och
statsekonomisk synpunkt. Dess snara. vidta-
gande i afseende på elementarläroverket är
redan snart sagdt nödvändigt, för att icke hela
slägtet skall genom ungdomens allt för tidiga
och onaturliga ansträngande allt mer och mer
både kroppsligen och andligen förslappas och
försvagas; och vi återkomma en annan gång
till frågans betraktande från denna sida, Men
det är äfven angeläget ur en medborgerlig
och statsekonomisk synpunkt, som fordrar att
icke betrakta elementarlägoverket ensamt för
sig, utan uppfatta dess ställning inom syste-
met af hela den offentliga undervisningen,
framför allt i dess förbållande till folkskolan,
och som i detta afseende icke heller står i
strid med en förnuftig pedagogisks fordringar.
Det ännu gällande stadgandet, att barn få
intagas i läroverken redan vid 8 års ålder
tillkom på en tid, då folkskolor icke funnos,
och då man genom läroverkets lägsta klasser
måste till en del sörja för meddelandet af
siunma undervisning, som numera gifves eller
bör gifvas i folkskolorna. Dessa senare kunna
egentligen, såsom bekant är, först sedan ett
tiotal af år anses i vårt land hafva kommit
till stånd. När det första allmänna svenska
läraremötet hölls år 1849 (kort före cirku-
lärets utfärdande), voro de ännu i sin linda.
Likväl väcktes redan då, och det icke af
folkskollärare, utan inom mötets afdelning för
elementarskolväsendet, fråga om åvägabrin-
gande af en närmare förbindelse emellan folk-
skolorna och de s. k. elementarläroverken,
och efter någon öfverläggning beslöt afdelnin-
gen att uttrycka den allmänna önskan: att
fordringarne för inträde vid elementarläro-
verken måtte höjas, och att barn icke måtte
i dem intagas vid så späd ålder som hitin-
tillsv. Endast fem deltagare i mötet reserve-
rade sig då emot detta Pestut, såsom en af
dem — rektor Annerstedt, med hvilken de
öfrige instämde — yttrade, med fästadt af-
seende på nuvarande förhållanden.
Vid det andra allmänna läraremötet, som
hölls tre år senare år 18352, upptogs frågan
å nyo till öfverläggning. Hvad som vid det
första mötet hade uttalats såsom önskvärdt för
elementarläroverkets egen skull, yrkades nu
äfven ur folkskolans och den allmänna med-
borgerlighetens synpunkt. Vi anse det icke
vara ur vägen attnu i minnet återkalla det vig-
tigaste af hvad dervid å ena och andra 3i-
dan yttrades.
De flesta talare, som vid detta tillfälle ytt-
rade sig, ansågo ett närmande af folkskolan
till elementarläroverket för önskvärdt, så att
den förra kunde med fördel begagnas såsom