ken icke att medföra, och i alla händelser , r den afsigtligt blifvit mycket öfverdrifven ! de engelska tidningarne. i Freden, ehuru ännu icke en gång offentlig; jord, är egentligen redan bortglömd. Man ; sonnerar som så, att den icke är många ,8 yfver värd, men nu icke står att ändra och ia it man derföre gör bäst i att tänka på nå-, onting annat. Då den enskilta glädjen ih arit mycket skral, och i London icke ett d nda fönster illuminerats, så har regeringen tt ögonblick tänkt på att följa sin intima l undsförvandts i Paris exempel och föranij talta litet officiel entusiasm. Tillkännagif-!u andet härom gjorde dock ett så dåligt in ryck, att följande dagen ett tillkännagifvar m inställande af högtidligheterna utfärdad lera tidningar hade redan meddelat det full-! tändiga programmet, klättringsmaster och anEg Ira lustbarheter skulle arrangeras i Hydepark, IE n stor parad skulle hållas, och från Wool19 vich erfor man till och med antalet af de ju aketer, som förfärdigades för fyrverkeriet. ja Den stora mönstringen af 300 fartyg kowmner emellertid att försiggå och ger tänkande i nenniskor anledning att fråga, hvartill denna lemonstration skall tjena, om den är riktad not Cherbourg eller mot Newyork. Då Tines ännu icke talat, så äro de flesta engelsnän ännu icke försedda med någon tanke lerom. Den enda hittills erhållna autentiska unlerrättelse om freden är det ryska kejsarens nanifest, hvari det säges, att krigets ändanål är uppnådt. Då jag ständigt varit af den neningen, att det varit hans och hans faders syftemål att ruinera Turkiet, så måste jag erKänna, att han i manifestet talar sanning. Mycket märkvärdig är en fras deri: Turki.t ir nu infördt i den europeiska statsfamiljen. Med samma or! har Times för två år sedan betecknat krigets ändamål. Då man icke kan antaga, att den ryska diplomatien afskrifver I saker ur Times, så kunde man komma till den slutsat-en, att det är Times, som någon gång låter medelbart eller omedelbart dikteras för sig af ryska diplomatien. Hvar och en, som jemfört de artiklar Times skref i början a! 1853 med de sedermera offentliggjorda samtidiga förhandlingarne mellan Nikolaus ock Seymour, har för längesedan klart insett detta. Ingen vet heller, huru det skall gå med ockupationen af Turkiet. Det sannolikaste synes vara, att man hoppas på oroligheter i Turkiet och sedan ärnar stanna der, för at upprätthålla lugnet och ordningen. Man har all möjlig utsigt till att detta hopp skall gå i fullbordan, ty både turkar, greker och armenier äro fär liga att göra uppror emot reformerna. Mycket mera än med freden sysselsätter van sig sedan några dagar med förhållandet till Amerika. Denna fråga — länge på ett oförsvarligt sätt vanstäld af den ministeriella pressen och lika oförsvarligt försummad af den öfriga pressen och af allmänheten lem: nad å sido med utropet: Bah! ett krig med Amerika är omöjligt,, — har nu med ens trädt i förgrunden, emedan ministerens existens beror derpå. Baillie, en förtrogen vän till grefve Derby, har anmält ett förslag att förklara regeringens förfärande vid värtningarne för en kränkning af folkrätten. Tories, peeliterna och manchesterpartiet äro ense derom och bilda tillsammans majoritet. Gärförslaget igenom i den form, som uttrycker ett tadelvotum, så måste Palmerston antingen afida eller också upplösa :parlamentet. För rvarande måste hr Baillie gifva sig något tålamod. Palmerston sade honom i mändags, att svaret på den amerikanska depeschen af len 28 December förlidet är, det afgörande stegrt, skulle ges om åtta dagar, och det vore bättre att sedermera debattera öfver saken. Då Derby och Disraeli vid början af sessionen !örklarat detta förfarande för riktigt och konstitutionelt, så kunde ingenting göras vid saken. Under dessa förhållanden äro naturligtvis partiintrigerna i liflig gång. Ministeren och oppositionen täfla om irländarnes gunst. Nä en af dem nyligen beklagade, att Irins söne voro tillbakasatta i parlamentet, öfverhopade: han med artigheter at skattkammarkansleret och af Disraeli. Russell:ville efter olyckan Wien åter ställa sig in genom. en undervis ningslag och qvalificera sig till undervisnings minister, kanske ock till Palmerstons efter trädare, men led ett sorgligt skeppsbrott; d religiösa sekternas afund skall icke på läng låta något statsskolväsende uppstå i England Gladstone och Graham vänta ännu på hvarj tillfälle att göra sig bemärkta; de, de ifrig anhängarne af byråkratien och centralisatic nen, uppträdde mot Russell såsom sjelfstyrel sens försvarare! Endast Disraeli tiger oc sitter hårdnackadt orörlig i sin omtyckta pc sition med armarne korslagda och ögone hela timmar orubbligt riktade på fotspetsen gåtlik som en sfinx. Tre premierministrs har han redan uppätit, Peel, Aberdeen oc Russell; det synes som den fjerde skulle rön samma öde. Hvilken makt denna underbar menniska utöfvar på underhuset, bevisade ha nyligen i debatten om judarne. Motståndarr hade talat om den kristliga staten. Haden då någon kristlig stat,, frågade Disraeli, o icke en jude hade återlöst er? Af hono! mottog församlingen detta lugnt. En anna skulle icke ostraftadt sagt sädant. Vissa saker taga för närvarande sin tillfly från den franska till den engelska presse t. ex. följande verser: Il est Hollandais par son påre, Il est Ecossais par sa. grande mere, MM pd ft AR FR 1 pl t 4 d