ken icke att medföra, och i alla händelser ,
r den afsigtligt blifvit mycket öfverdrifven !
de engelska tidningarne. i
Freden, ehuru ännu icke en gång offentlig- ;
jord, är egentligen redan bortglömd. Man ;
sonnerar som så, att den icke är många ,8
yfver värd, men nu icke står att ändra och ia
it man derföre gör bäst i att tänka på nå-,
onting annat. Då den enskilta glädjen ih
arit mycket skral, och i London icke ett d
nda fönster illuminerats, så har regeringen
tt ögonblick tänkt på att följa sin intima l
undsförvandts i Paris exempel och föran- ij
talta litet officiel entusiasm. Tillkännagif-!u
andet härom gjorde dock ett så dåligt in
ryck, att följande dagen ett tillkännagifvar
m inställande af högtidligheterna utfärdad
lera tidningar hade redan meddelat det full-!
tändiga programmet, klättringsmaster och an- Eg
Ira lustbarheter skulle arrangeras i Hydepark, IE
n stor parad skulle hållas, och från Wool- 19
vich erfor man till och med antalet af de ju
aketer, som förfärdigades för fyrverkeriet. ja
Den stora mönstringen af 300 fartyg kowm-
ner emellertid att försiggå och ger tänkande i
nenniskor anledning att fråga, hvartill denna
lemonstration skall tjena, om den är riktad
not Cherbourg eller mot Newyork. Då Ti-
nes ännu icke talat, så äro de flesta engels-
nän ännu icke försedda med någon tanke
lerom.
Den enda hittills erhållna autentiska un-
lerrättelse om freden är det ryska kejsarens
nanifest, hvari det säges, att krigets ända-
nål är uppnådt. Då jag ständigt varit af den
neningen, att det varit hans och hans faders
syftemål att ruinera Turkiet, så måste jag er-
Känna, att han i manifestet talar sanning.
Mycket märkvärdig är en fras deri: Turki.t
ir nu infördt i den europeiska statsfamiljen.
Med samma or! har Times för två år sedan
betecknat krigets ändamål. Då man icke kan
antaga, att den ryska diplomatien afskrifver I
saker ur Times, så kunde man komma till den
slutsat-en, att det är Times, som någon gång
låter medelbart eller omedelbart dikteras för
sig af ryska diplomatien. Hvar och en, som
jemfört de artiklar Times skref i början a!
1853 med de sedermera offentliggjorda sam-
tidiga förhandlingarne mellan Nikolaus ock
Seymour, har för längesedan klart insett detta.
Ingen vet heller, huru det skall gå med
ockupationen af Turkiet. Det sannolikaste
synes vara, att man hoppas på oroligheter i
Turkiet och sedan ärnar stanna der, för at
upprätthålla lugnet och ordningen. Man har
all möjlig utsigt till att detta hopp skall gå
i fullbordan, ty både turkar, greker och ar-
menier äro fär liga att göra uppror emot re-
formerna.
Mycket mera än med freden sysselsätter
van sig sedan några dagar med förhållandet
till Amerika. Denna fråga — länge på ett
oförsvarligt sätt vanstäld af den ministeriella
pressen och lika oförsvarligt försummad af
den öfriga pressen och af allmänheten lem:
nad å sido med utropet: Bah! ett krig med
Amerika är omöjligt,, — har nu med ens
trädt i förgrunden, emedan ministerens exi-
stens beror derpå. Baillie, en förtrogen vän
till grefve Derby, har anmält ett förslag att
förklara regeringens förfärande vid värtnin-
garne för en kränkning af folkrätten. Tories,
peeliterna och manchesterpartiet äro ense der-
om och bilda tillsammans majoritet. Gärför-
slaget igenom i den form, som uttrycker ett
tadelvotum, så måste Palmerston antingen af-
ida eller också upplösa :parlamentet. För
rvarande måste hr Baillie gifva sig något
tålamod. Palmerston sade honom i mändags,
att svaret på den amerikanska depeschen af
len 28 December förlidet är, det afgörande
stegrt, skulle ges om åtta dagar, och det vore
bättre att sedermera debattera öfver saken.
Då Derby och Disraeli vid början af sessio-
nen !örklarat detta förfarande för riktigt och
konstitutionelt, så kunde ingenting göras vid
saken. -
Under dessa förhållanden äro naturligtvis
partiintrigerna i liflig gång. Ministeren och
oppositionen täfla om irländarnes gunst. Nä
en af dem nyligen beklagade, att Irins söne
voro tillbakasatta i parlamentet, öfverhopade:
han med artigheter at skattkammarkansleret
och af Disraeli. Russell:ville efter olyckan
Wien åter ställa sig in genom. en undervis
ningslag och qvalificera sig till undervisnings
minister, kanske ock till Palmerstons efter
trädare, men led ett sorgligt skeppsbrott; d
religiösa sekternas afund skall icke på läng
låta något statsskolväsende uppstå i England
Gladstone och Graham vänta ännu på hvarj
tillfälle att göra sig bemärkta; de, de ifrig
anhängarne af byråkratien och centralisatic
nen, uppträdde mot Russell såsom sjelfstyrel
sens försvarare! Endast Disraeli tiger oc
sitter hårdnackadt orörlig i sin omtyckta pc
sition med armarne korslagda och ögone
hela timmar orubbligt riktade på fotspetsen -
gåtlik som en sfinx. Tre premierministrs
har han redan uppätit, Peel, Aberdeen oc
Russell; det synes som den fjerde skulle rön
samma öde. Hvilken makt denna underbar
menniska utöfvar på underhuset, bevisade ha
nyligen i debatten om judarne. Motståndarr
hade talat om den kristliga staten. Haden
då någon kristlig stat,, frågade Disraeli, o
icke en jude hade återlöst er? Af hono!
mottog församlingen detta lugnt. En anna
skulle icke ostraftadt sagt sädant.
Vissa saker taga för närvarande sin tillfly
från den franska till den engelska presse
t. ex. följande verser:
Il est Hollandais par son påre,
Il est Ecossais par sa. grande mere,
MM
pd ft AR
FR
1
pl
t
4
d