Utrikes Horrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) London den 15 April. Våra tidningar berätta till tidsfördrif för sina läsare om reformer eller revolutioner ller andra underbara operationer, som pariserkonferenscn skulle företaga i Italien. Italiens befrielse har hos engelsmännen alltid varit ett populärt tema. De ifriga protestan terna skulle gerna vilja sätta kyrkostaten under en verldslig styrelse och ännu hellre helt och hållet afskaffa påfvedömet. Ett stort parti har mycken uppriktig sympati för undeortryckta folk, men beklagligen ringa eller intet inflytande på regeringens verkliga politik. En mängd så kallade liberala, som med s sta förskräckelse skulle betrakta en seger. vunnen af det demokratiska partiet i Frankrike eller Tyskland eller till och med i England, hålla tal och dricka toaster för polackar, ungrare och italienare, emedan dessa folk ligga så långt bort och ha så ringa utsigter till frihet och enhet, emedan det, kortligen, är så säkert och billigt att sympatisera med dem. Dickens har i sin mr Pecksnif tecknat denna karakter, som i politiken må hända är ännu allmännare än i det daglig: lifvet. Engelska regeringen begagnar och gy n nar denna stämning, emedan den passar in med dess planer. Att den icke har något all var dermed, det bevisar just Italiens historia på det mest slående sätt. Mazzini har haft godt tillfälle att vinna insigt .m karakteren af den engelska politiker emot Italien. Lord Aberdeen och sir James Graham bröto hemligen hans bref, meddelade deras innehåll åt österrikiska ambassadören och förde båda bröderna Bandiera i den filia, som Metternich hade utställt för dem. Vic en process, som 1848 fördes inför härvarande domstolar rörande värfningar af manskap och utrustning af krigsskepp för de sicilianska insurgenterna, visade det sig, att lord Palmer ston omvexlande hade gifvit audiens åt neapolitsnska sändebudet och åt agenten för der provisoriska regeringen i Palermo, och i der blå bok, som framlades för parlamentet, rörande kriget mellan Sardinien och Österrike. kan man läsa, att medan lord Minto, lord John Russells måg, drog i,enom halfön och ropade viva Yltalia! korresponderade lorc Palmerston helt förtroligt med regeringen i Turin derom, att kriget i Lombardiet egentligen skulle föras mot det nationella partiet, liksom kohungen af Preussen, då hans garder marscherade till Holstein, genom major Wildenbruch lät säga konungen af Danmark, att kriget endast skulle afse att hindra det republikanska partiet att organisera sig i hertigdömena. Mazzini utfärdade derföre, då frågan om Sardiniens anslutning till vestmakternas allians först kom å bane, ett manifest till sina anhängare, i hvilket han sade, att vestmakterna icke hade för afsigt att göra Ryssland någon allvarsam skada och att Italien genom sitt deltagande i kriget icke kunde vinna något. utan blott göra uppoffringar. Om Sardinien icke vinner någonting mera än lägrarne vid Tschernaja, den frukost, som lordmayorn gat konungen, och den tvetydiga komplimang, som Louis Napoleon gaf honom, att han aldrig såge tillbaka, så skulle Mazzini få rätt. Efter hvad jag från mycket tillförlitligt håll erfarit, lärer det förhålla sig på följande sitt med Sardiniens mycket omtalade memorandum. Grefve Buol hade före de preussiske fullmäktiges inträdande i konferensen ständigt uppträdt såsom representant för Tyskland, isynnerhet vid debatterna rörande Donaumynningarne och furstendömena. Vid konferensens slut förklarade grefve Cavour, att han med samma rätt betraktade sig såsom representant för Italien och önskade attbringa under diskussion detta lands närvarande bedröfL.ga tillstånd. Buol protesterade på det kraftigaste och pockade derpå, att Tyskland egde en förbundsorganisation, som fattas Italien, men bragtes till tystnad genom den frågan, huruvida han egde någon fullmakt från tyska förbundsförsamlingen. Flertalet af de närvarande egnade en välvillig uppmärksamhet å! grefve Uavours ord och uppmanade honom atl skriftligt utveckla sina åsigter. Följande dagen aflemnade han ett memorandum, som så lunda troligen på förhand låg färdigt och son sannolikt härrör från konungen sjelf, ty någor annan skulle näppeligen ha vågat att underk: sta de italienska regeringarne en så skarp kritik De engelske fullmäktige upptogo naturligtvis detta mycket väl. Äfven de ryske visade ett lif ligt intresse för den liberala saken, hvilket måst välla mycken förlägenhet hos lärdt folk, son bråka sin hjerna med att utfundera, hvadson egentligen är Rysslands princip, och hvilke helt enkelt låter förklara sig, om man fast håller det, att Ryssland icke har några prin civer, utan endast syftemål. Man erinrar sig att den förklaring, som Ryssland utfärdade 40 RR rö AA 4 PR TN AM mA sm so rr HH lut NN när Sardinien hade slutit sig till vestmakter . nas allians, redan ganska starkt koketterad . med det revolutionära partiet i Italien. At vy I Louis Napoleon icke har för afsigt att göra Ita le lien enigt och starkt, faller af sig sjelft; d tc dagar, då han med sin broder deltog i en resnin ca J uti kyrkostaten, äro längesedan förbi. Ha . har två syftemål i Italien: först att lägga Så ja ) voyen under Frankrike — hvilket kanske ka le låta sig göras, om Sardinien på annat hå le ) får ersättning; och vidare införandet 3 r. Code Napoleon (den franska civiloch kr o. minallagboken) — såsom man kan se af bk von Lesseps verksamhet och af Napoleor bref till sin adjutant Ney. Österrike vill n Ls dAlag mma 8 förän drvin