Utrikes Horrespondens.
(Från Aftonbladets korrespondent.)
London den 15 April.
Våra tidningar berätta till tidsfördrif för
sina läsare om reformer eller revolutioner
ller andra underbara operationer, som pari-
serkonferenscn skulle företaga i Italien. Ita-
liens befrielse har hos engelsmännen alltid
varit ett populärt tema. De ifriga protestan
terna skulle gerna vilja sätta kyrkostaten un-
der en verldslig styrelse och ännu hellre helt
och hållet afskaffa påfvedömet. Ett stort parti
har mycken uppriktig sympati för undeor-
tryckta folk, men beklagligen ringa eller in-
tet inflytande på regeringens verkliga politik.
En mängd så kallade liberala, som med s
sta förskräckelse skulle betrakta en seger.
vunnen af det demokratiska partiet i Frank-
rike eller Tyskland eller till och med i Eng-
land, hålla tal och dricka toaster för polac-
kar, ungrare och italienare, emedan dessa
folk ligga så långt bort och ha så ringa ut-
sigter till frihet och enhet, emedan det, kort-
ligen, är så säkert och billigt att sympatisera
med dem. Dickens har i sin mr Pecksnif
tecknat denna karakter, som i politiken må
hända är ännu allmännare än i det daglig:
lifvet. Engelska regeringen begagnar och gy n
nar denna stämning, emedan den passar in
med dess planer. Att den icke har något all
var dermed, det bevisar just Italiens historia
på det mest slående sätt.
Mazzini har haft godt tillfälle att vinna in-
sigt .m karakteren af den engelska politiker
emot Italien. Lord Aberdeen och sir James
Graham bröto hemligen hans bref, meddelade
deras innehåll åt österrikiska ambassadören
och förde båda bröderna Bandiera i den filia,
som Metternich hade utställt för dem. Vic
en process, som 1848 fördes inför härvarande
domstolar rörande värfningar af manskap och
utrustning af krigsskepp för de sicilianska in-
surgenterna, visade det sig, att lord Palmer
ston omvexlande hade gifvit audiens åt nea-
politsnska sändebudet och åt agenten för der
provisoriska regeringen i Palermo, och i der
blå bok, som framlades för parlamentet, rö-
rande kriget mellan Sardinien och Österrike.
kan man läsa, att medan lord Minto, lord
John Russells måg, drog i,enom halfön och
ropade viva Yltalia! korresponderade lorc
Palmerston helt förtroligt med regeringen i
Turin derom, att kriget i Lombardiet egent-
ligen skulle föras mot det nationella partiet,
liksom kohungen af Preussen, då hans garder
marscherade till Holstein, genom major Wil-
denbruch lät säga konungen af Danmark, att
kriget endast skulle afse att hindra det repu-
blikanska partiet att organisera sig i hertig-
dömena.
Mazzini utfärdade derföre, då frågan om
Sardiniens anslutning till vestmakternas allians
först kom å bane, ett manifest till sina anhän-
gare, i hvilket han sade, att vestmakterna
icke hade för afsigt att göra Ryssland någon
allvarsam skada och att Italien genom sitt
deltagande i kriget icke kunde vinna något.
utan blott göra uppoffringar. Om Sardinien
icke vinner någonting mera än lägrarne vid
Tschernaja, den frukost, som lordmayorn gat
konungen, och den tvetydiga komplimang, som
Louis Napoleon gaf honom, att han aldrig
såge tillbaka, så skulle Mazzini få rätt.
Efter hvad jag från mycket tillförlitligt håll
erfarit, lärer det förhålla sig på följande sitt
med Sardiniens mycket omtalade memoran-
dum. Grefve Buol hade före de preussiske
fullmäktiges inträdande i konferensen ständigt
uppträdt såsom representant för Tyskland, i-
synnerhet vid debatterna rörande Donaumyn-
ningarne och furstendömena. Vid konferen-
sens slut förklarade grefve Cavour, att han
med samma rätt betraktade sig såsom repre-
sentant för Italien och önskade attbringa un-
der diskussion detta lands närvarande bedröf-
L.ga tillstånd. Buol protesterade på det kraf-
tigaste och pockade derpå, att Tyskland egde
en förbundsorganisation, som fattas Italien,
men bragtes till tystnad genom den frågan,
huruvida han egde någon fullmakt från tyska
förbundsförsamlingen. Flertalet af de närva-
rande egnade en välvillig uppmärksamhet å!
grefve Uavours ord och uppmanade honom atl
skriftligt utveckla sina åsigter. Följande da-
gen aflemnade han ett memorandum, som så
lunda troligen på förhand låg färdigt och son
sannolikt härrör från konungen sjelf, ty någor
annan skulle näppeligen ha vågat att underk:
sta de italienska regeringarne en så skarp kritik
De engelske fullmäktige upptogo naturligtvis
detta mycket väl. Äfven de ryske visade ett lif
ligt intresse för den liberala saken, hvilket måst
välla mycken förlägenhet hos lärdt folk, son
bråka sin hjerna med att utfundera, hvadson
egentligen är Rysslands princip, och hvilke
helt enkelt låter förklara sig, om man fast
håller det, att Ryssland icke har några prin
civer, utan endast syftemål. Man erinrar sig
att den förklaring, som Ryssland utfärdade
40
- RR rö AA 4 PR TN
- AM
mA sm so
rr HH lut
NN när Sardinien hade slutit sig till vestmakter
. nas allians, redan ganska starkt koketterad
. med det revolutionära partiet i Italien. At
vy I Louis Napoleon icke har för afsigt att göra Ita
le lien enigt och starkt, faller af sig sjelft; d
tc dagar, då han med sin broder deltog i en resnin
ca J uti kyrkostaten, äro längesedan förbi. Ha
. har två syftemål i Italien: först att lägga Så
ja ) voyen under Frankrike — hvilket kanske ka
le låta sig göras, om Sardinien på annat hå
le ) får ersättning; och vidare införandet 3
r. Code Napoleon (den franska civil- och kr
o. minallagboken) — såsom man kan se af bk
von Lesseps verksamhet och af Napoleor
bref till sin adjutant Ney. Österrike vill n
Ls dAlag mma 8 förän drvin