som en förtjenst, så skulle man äfven med
mma skäl böra betrakta olägenheterna deraf
som hennes skuld. Och huru mången har
ke af denna för vissa grenar af närings-
fvet så fördelaktiga konjunktur endast känt !
e senare, uppenbarande sig i en tr skande
yrhet, som försvårat hans utkomst, kanske
ll och med förstört hans förra välstånd?
ore det nu rättvist att göra regeringen an-
rig derför? Endast kortsyntheten kan göra
etta. Men lika litet som vi kunna med skäl
nklaga regeringen för den dyra tiden, lika
tet kunna vi erkänna, att vi hafva henne
tt tacka för den blomstring af handel och
yrdbruk, som varit af hennes åtgöranden all-
eles oberoende, så framt vi icke skola räk-
a henne till förtjenst, att hon låtit handeln:
afva sin gång och icke genom utförselför-
ud ingripit deri. Hvad det minskade anli-
wndet af riksbankens lånefonder angår, så
ar d för öfrigt icke blott sin grund uti
n v g tillv i vårt nationalvälstånd.
vilken vi, långt ifrån att förneka, tvärtom
jelfve redan längesedan med tillfredsställelse
mtalat, utan äfven i den mer och mer till-
agande ormtankan att genom hypoteksförenin-
var och enskilta banker uppsamla och om-
ätta de enskilta kapitalerna, hvilka eljest i
rårt land alltför ofta legat ofruktbara.
Det andra beviset för Svenska Tidningens
yåståenden om missnöjets obefogenhet eller
ill och med obefintlighet innefattas i den sat-
sen, att för själens odling göres hvad som
istadkommas kan med de små tillgångar, som
ör detta ändamål äro anslagna. Denna sats
bestrida vi belt och hållet. Vi påstå tvärtom,
utt just för denna odling alldeles icke gjorts
och göres, hvad äfven med de tillgångar, som
för detta ändamål blifvit anslagna, kunnat
och bort göras. Och fordrar Svenska Tid-
ningen, att vi skola bevisa detta p ende,
så skola vi icke heller brista deri. Till hvaå
samma tidning härvid yttrar om statskyrkans
apprätthallande och om undervisningsväsen
let, i hvilke . senare fråga hon dock säger
sig fortfarande dela Aftonbladets tänke i
sak, torde vi få tillfälle att framdeles äåter-
komma. .
Sådana äro emellertid Svenska Tidningens
bevis för, att inga stora och allmänna skäl
till mi med regeringen finnas. On de
i vår tanka ganska stora och allmänna skäl
till detta missnöje, som uti vår klandrade ar-
kel uppräknades, säsm befordringsvö endet.
sars bristfällighet, begraf-
vandet af en mängd komitders förslag i de
vigtigaste ärenden, tillstyrkandet af orimliga
propositioner till rikets ständer m. m., säge:
icke ett enda ord. Läsaren må döma, om vi
härigenom äro vederlagda.
När Svenska Tidningen slutligen bestrider,
att några goda skälv för spridande af miss-
nöje med den nuvarande regeringen förefin-
nas, så vill väl detta säga ungefär detsamma,
som att öfverhufvud några goda skäl till op-
position emot en öfvervägande konservativ
regering icke kunna finnas. Vi taga oss der-
före friheten fråga, om det icke just är op-
positionen emot regeringens öfverdrifna kon-
servatism, tröghet och oförmåga, som Sverge
har att tacka för flera af de vigtigaste framsteg,
som vårt land under de sista ärtiondena gjort?
Vitsordar icke erfarenheten oemotsägligt, att
stan alla de förbättringar i lagar, författ-
ningar och inrättningar, som landet vunnit
sedan 1809, varit frukter af oppositionens stri-
ler samt blifvit af henne och hennes press för-
ordade med understöd af det allmänna tänke-
sättet, för hvilket regeringen ändå slutligen
sett sig tvungen att gifva vika, om än med
uppoffring at sin vanliga kärlek för det be
stående? Vi anföra endast såsom exempel be-
sluten om realisationen 1830 och 1834; bör-
jan till en ordnad folkundervisning och till
ett slags kommunalväsen genom sockenun-
ler samt ett förbättradt fängvårds- och fän
gelsesyst.m 19840; antagandet af näringsfrihe
ten och ett friare tull- och handelssystem
början till en skattereglering; decimalsyste
mets införande; reformerna i postväsenået och
i allmänhet utvidgade kommunikationsanstal
ter; en begynnelse till förbättring i den nyar
tidens anda af anstalterna för den offentlig
undervisningen ; senast tackjernshandelns lös
görande från onaturliga band, — åtskilligt anna
mindre vigtigt att förtiga. Medgifvas mäst
väl dock, att alla dessa framsteg äro sådane
som sannolikt ännu i denna stund icke skull
hafva kommit till stånd, så framt icke de
liberala oppositionen och dess press arbets
derför, äfven då styrelsen varit mer eller min
dre konservativ. De män, som utgjort kro
nans rådgifvare, hafva deremot stundom ick
allena t icke haft någon verkande andel i re
geringens fastställelse ä flera af dessa från oppd
sitionen utgångna förslag, utan fastmera i si
mån alltför ofta fördröjt och förlamat verk
ställigheten deraf.
Men om det nu :skulle kunna lyckas or
positionen att, genom belysandet af de me
skäl öfverklagade bristerna hos styrelsen, fran
kalla en regering, som bättre, verksammar
ihärdigare och följdriktigare befordrade fran
skridandets sak, än den nuvarande, och so!
Åtillika förstode att bättre än denna vårda c
konstitutionella garantier emot allenastyranc
efter godtycke och sidoinflytelse, hvilka vå
grundlagar velat nedlägga uti statsrådets ii
rättning, månne oppositionen då icke haft got
skäl för sig? Och om äfven detta icke skul
lyckas, om äfven dessa bemödanden skul
stranda emot det undseende för privilegie
börd, rikedom och gamla missbruk, som s
dan några år å nyo gjort sig allt mera gä
lande, måste skälen för bemödandena derfö
nädvindigt antages icke hafva varit goda. d
atfärdade författa
— MA lm mn