DEN SKÖNA GABRIELLA).
AUGUSTE MAQUET.
TREDJE DELEN.
IV.
Depeschen.
Det vet jag; men det finnes munk och
munk. De här regera enväldigt öfver min
älskarinnas hjerta och förmå henne till den
allra befängdaste dygd och sedesamhet.n
Jag kände icke vära värdar, men hvad ni
der säger mig om dem behagar mig på det
högsta, ty det bevisar åtminstone att vi äro
hos hederliga och bra menniskor.
Fan hvad du har blifvit helig!... Litet
mindre dygd och litet mera mensklighet, om
jag får be, gamle pojke! De der munkarne
förefalla mig för öfrigt mycket underliga —
den ene är tjock och den andre är mager;
den ena är stum och den andre talar bestän-
digt. Mig förekomma alla dessa mysterier,
minst sagdt, misstänkta.
Den som är mager, har också gjort ett
eget intryck på mig... det är ju talaren el-
ler huru?
Eftersom han talar med hela verlden, vill
jag också att han skall tala med mig, sade
Henrik. För öfrigt är min nyfikenhet i hö
grad spänd, ty Gabriella påstår att han på
förhand vet allt hvad jag gör, och som jag
i detta ögonblick sjelf icke vet huru jag skall
handla uti en mycket vigtig sak, få vi välse
om den skälmen är en så utmärkt spåman
som det påstås. Må han draga mig ur denna
klämma och jag vill äfven proklamera honom
Se A. B. u:o 54, 56, 57, 59, 60, 62—68, 72, 74,
75 78, 81—90 och 92—95.