DEN SKÖNA GABRIELLA). AUGUSTE MAQUET. TREDJE DELEN. IV. Depeschen. Det vet jag; men det finnes munk och munk. De här regera enväldigt öfver min älskarinnas hjerta och förmå henne till den allra befängdaste dygd och sedesamhet.n Jag kände icke vära värdar, men hvad ni der säger mig om dem behagar mig på det högsta, ty det bevisar åtminstone att vi äro hos hederliga och bra menniskor. Fan hvad du har blifvit helig!... Litet mindre dygd och litet mera mensklighet, om jag får be, gamle pojke! De der munkarne förefalla mig för öfrigt mycket underliga — den ene är tjock och den andre är mager; den ena är stum och den andre talar beständigt. Mig förekomma alla dessa mysterier, minst sagdt, misstänkta. Den som är mager, har också gjort ett eget intryck på mig... det är ju talaren eller huru? Eftersom han talar med hela verlden, vill jag också att han skall tala med mig, sade Henrik. För öfrigt är min nyfikenhet i hö grad spänd, ty Gabriella påstår att han på förhand vet allt hvad jag gör, och som jag i detta ögonblick sjelf icke vet huru jag skall handla uti en mycket vigtig sak, få vi välse om den skälmen är en så utmärkt spåman som det påstås. Må han draga mig ur denna klämma och jag vill äfven proklamera honom Se A. B. u:o 54, 56, 57, 59, 60, 62—68, 72, 74, 75 78, 81—90 och 92—95.