TOCKHOLM, den 25 Aptilj? Svenska Tidningen har, såsom vi finnajic f hennes ledande artikel i går afton, ickejli arit belåten med den skildring af vår nuva-jd unde styrelse, som vi uppdrogo sistlidne tisdag. id; Ivad först och främst allenastyrelsen angår, ti A är likväl hennes yttrande derom så und-IV ikande, så till och med vilkorligen instäm-1s: nande, att vi, långt ifrån att deruti finna nå on vederläggning, fastmera hafva sköl att i ennes försigtiga ord derom finna en viss beräftelse af våra egna betraktelser i detta afoende. Vår motståndares yttrande härom är emligen endast följande: Hvad allenastyrelsen angår, samt huruvida den att öfver de gränser, 4 4 i regeringsformen utstar för konungens makt, vilja vi hvarken medifva eller bestrida den, a vaktande konstitutionsutkottets omdöme, det enda, som kan grundas på tillörlitbg kännedom om förbållandena, enär stadsrådsrotokollen, om än visserligen icke den enda källa ör ett säkert omdöme i saken, likväl oundgängligen ro den, som först, ehuru icke ensamt, måste rådas. Saken synes oss verkligen vara fi att blott grundas på rykten och hörsagor; men uru mycket vänner viäro af en stc nungamakt o vi lika litet som Aftonbladet älskare af ailenatyrelsen, om den skulle så utöfvas, som detta blad kildrar densamma. Derom afvakta vi således handingarne. Att Svenska Tidningen uttryckligen säger sig icke för närvarande vilja bestrida tillvakon af en grundlagsvidrig allenastyrelse, är Ut hvad vi rimligtvis från detta håll under nuvarande omständigheter kunna begära; och det betecknande uti denna förklaring försvasas icke mera, än hvad för hennes stillning måste anses tillbörligt, genom det härvid föästade förbehållet, att hon icke heller vill anses medgifva sakens verklighet. Att hon emellertid säger sig icke vara älskare af allenastyrelsen, om den förefinnes sådan vi skildrat den, vilja vi hafva i minnet för framtiden. Hvad vidare missnöjet med styrelsen angår. så anser Svenska Tidningen, att detta endast är tillverkadt, att inga stora och allmänna skäl dertill finnas, att det följaktligen icke eger rum eller åtminstone icke bör ega rum. och att några goda skälv för dess spridande åledes icke förefinnas. Och beviset för dessa påståenden hämtas i första rummet från rikets fördelaktiga ställning i yttre afseende. som under ett stort europeiskt krig låtit oss bibehålla fred sarat bragt vära näringsidkare till ett välstånd, hvarigenom arbetslöner, varupris och egendomsvärden stigit, de gäldbundne kunnat betala sina skulder och lånebehofven minskats, så att bankens medel till en 2el ligga oförräntade, under det vår utrikes handel och sjöfart varit så betydlig, att bankens silfverfond nu är dubbelt större, än den var vid realisationens början. j Om det gifves någon fråga, hvarom det synes vara rådligt att uppskjuta ett bestämdt omdöme, till dess man får närmare känne dom om handlingarne, än vi hittills erhållit. så är det just den om Sverges eller de förenade rikenas yttre förhållanden, så vidt nemligen dermed förstås våra förhållanden till utrikes makter, under det nu slutade kriget. Vi äro icke obenägne att anse som en lycka för de förenade rikena att icke hafva delat Sardiniens öde i afseende på dess förhållande till kriget och fredsslutet, efter allt hvad vi hittills hafva fått oss bekant om det sätt. hvarpå det blifvit sviket af sina mäktigare bundsförvandter och hvarom nedanstående bref från London lemnar vidare upplysning. Men om det varit möjligt, att vårt deltagande i kriget vid någon viss tidpunkt deraf skälle hafva gifvit åt detta en såväl för hela Europa som för vårt eget land och Skandinaviens framtid gynnsammare riktning och utgång, och om Ryssland å andra sidan i följd af de fredsvilkor, som nu endast inskränkt dess makt i Svarta Hafvet, men lemnat Östersjön till pris åt dess framtidsplaner, kommer att om några r på detta håll stå mäktigare och farligare än någonsin, då hafva vi inga skäl att obetingadt prisa den neutralitet, som vi iakttagit. Huruvida en sådan tidpunkt funnits, som å vår sida med skäl kunnat begagnas, beror likväl helt och hållet på de vilkor, som för händelsen af vårt deltagande i kriget kunnat med någon säkerhet betingas af vära bundsförvandter, de vestra stormakterna. Men så länge vi sakna all kännedom härom, så länge vi icke ens med säkerhet veta, om vår regering tagit något enda steg för att betinga oss antagliga vilkor för ett sådant fall, så synes det oss vara skäl att uppskjuta både klandret och bifallet i detta afseende, till dess vi få veta något mera derom. Och vi hoppas, att rikets snart sammanträdande ständer skol finna utvägar att något lyfta på den slöja. som ännu betäcker denna del af vår politik. Hvad våra näringars välstånd beträffar, så hafva de fördelar, som vårt jordbruk samt vår handel och sjöfart hämtat af tidsomständigheterna, varit af den beskaffenhet, att de i det närmaste varit alldeles oberoende af Sverges deltagande eller icke-deltagande i kriget. De som funnit en fördel i de stegrade prisen skulle till och med kunna med något skäl åstå, att dessa fördelar sannolikt hade i vissa fall blifvit ännu större, om vi hade deltagit i kriget. j Men hvad har väl regeringen gjort elle: kunnat göra för bestämmande af mer elle mindre förmånliga varupris och arbetslöner? Vi förmå icke att inse, huru inträffandet af en konjunktur på verldsmarknaden och våra näringsidkares naturliga omtanka att begagna sig deraf, hvartill regeringen är alldeles oskyldig, kan hos någon tänkande inver ka på bestämmandet af hans omdöme om sty. relsens beskaffenhet. Om man vill tillskrifv: regeringen fördelarne af denna konjunktu