STOCKHOLM, den 23 April Den liberala danska pressen yttrar sig fortfarande med mycken värma för åvägabringandet af en uppgörelse i afseende på Öresundstullen ju förr desto hellre. Isynnerhet upptager Fedrelandet med mycken oförtrutenhet de invändningar mot upphörandet af denna tull, som grunda sig på en kortsynt nationalfåfänga, bristande kännedom om sakernas verkliga ställning samt hvarjehanda personliga och lokala intressen, och visar med mycken klarhet, att det i en tid, hvars lösen är borttagandet af alla de band, som trycka handel och näringar, .cke länge kan bli möjligt att bevara en statsinkomst, hvilken lägger en så utomordentlig börda på det nordliga Europas handel. Särskilt har Fedrelandet nyligen återupptagit detta ämne med anledning af en artikel i Helsingörs tidning, som anklagar danska regeringen att alltför myeket tänka på utländska staters fordringar och önskningar, men deremot alltför litet på det ansvar och de förpliktelser den har mot den part, som vid en dylik uppgörelse skulle bli den lidande. samt den stora olycka, om icke fullkomlige undergång, som genom Öresundstullens upphörande skulle drabba Helsingör. Fedrelandet svarar, att Helsingör icke nu kan förebrå regeringen, om den söker en aflösning af tullen; ty staden skulle vara föga tjent dermed, om tullen blefve Danmark fråntagen utan något vederlag, emedan regeringen. då skulle sakna medel att komma staden till hjelp. Det är visserligen — fortfar Fredrelandet — till utlandets gagn, som tullen upphör, men det är sannerligen äfven till landets eget. Det förhåller sig med denna inkomst på omvändt sätt mot de sibyllinska böckerna: ju längre den romerske konungen uppsköt att köpa dem, desto dyrare blefvo de, men ju längre vi uppskjuta att utlöss öresundstullen, desto mindre få vi för den. Danmarks politiska sjelfständighet har alltid lidit under tyngden af denna guldlänk, som varit smidd om vårt ben; den har lagts på vågskålen hvarje gång, då någon politisk angelägenhet, hvari utlandet hade ett intresse. skulle ordnas; den har ofta varit skuld till, att Danmark måst finna sig i förödmjukelser och bära förluster, för hvilka det eljest kunde varit befriadt. Och man skall icke heller räkna det för ett litet ondt, att med fullt medvetande lefva af andras bidrag, att mottaga en afgift, som lemnas med ovilja och för hvilken vi dagligen måste höra förebråelser af Europas press. Det är utom allt tvifvel, att öresundstullen icke litet bidrog att upphetsa de tyska östersjökusternas befolkning mot oss i sista kriget, och att den ofta bidragit till att göra Sverges förhållande till oss kyligt. Slutligen bör Helsingör äfven taga i betraktande, att just de förhållanden, genom hvilka öresundstullen isynnerhet blifvit inbringande för staden, har ökat dess tyngd och bidragit till tt göra den ännu mera hatad och ohållbar., Födrelandet visar derefter, att det för ingen del kan antagas såsom en nödvändig följd af öresundstullens upphörande, att Helsingör skulle gå under. Helsingör har ett för handeln i högsta grad gynnsamt läge och skulle kunna utveckla en stor sjelfständig rörelse. om nödiga underlättande åtgärder härför vidtoges från statens sida. Bland dessa åtgörder nämner det danska bladet Helsingörs hamns förvandling till frihamn, anläggningen af jernväg mellan Helsingör och Köpenhamn, och, om så skulle behöfvas, en befrielse från skatten under några år. Genom dessa medel bör Helsingör kunna yckligt genomgå den kris, som sundstullens ipphätvande skulle medföra, och efter hand börja draga allt större fördel af sitt för sjöandeln gynnsamma läge.