— NN
STOCKHOLMS
FRUNTIMMERSFÖRENING
FÖR BARNAVÅRD.
Vi hafva redan berättat, att denna välgö-
rande förening hade sin årssammankomst sist-
lidne fredag, och vi återkomma efter löfte till
en närmare redogörelse för de underrättelser
om dess verksamhet, som vid detta tillfälle
lemnades. Vi skatta oss lycklige att härvid
vara i tillfälle att kunna meddela det hufvud-
sakliga innehållet af sjelfva den berättelse, som
föreningens ordförande mll Fredrika Bremer
8 centralkomitens vägnar i detta afseende af-
af.
3 MIl Bremer öppnade sammankomsten med
följande varma helsning till de närvarande
ledamöterna af föreningen:
Det finnes en glädje, som äfven de bästa,
de ädlaste af menniskor, som lefva i söderns
rika, i evig sommar blomstrande länder, al-
drig kunna känna såsom vi, barn af den kalla,
jemförelsevis fattiga norden; det är glädjen
öfver vårens ankomst. De första varma da-
garne, den första lärksången, de första blå-
sipporna, ja den första nässlan, de små dan-
gande böljorna i floder och fjärdar, den för
bvar dag stigande solen, utsigterna till som-
maren, hvilka upplifvande känslor väcka de
ej efter den långa vintern, dessa löftesrika
bud, som säga oss: Våren kommer! Det gif-
ves också en glädje, som äfven den rikast
begåfvade, som frossar endast i lifvets maklig-
het eller i jordiska välluster aldrig kan sma-
ka, kan förstå; det är — glädjen öfver mö-
dans lön, arbetets framgång och frukt. Men
båda -dessa fröjder äro våra i dag; våren är
sommen till vårt land, våra marker och fjär-
ar; vi ha säkert redan alla gladt oss åt
ess ankomst. Men den är äfven kommen