heten af upprättelse stode qvar; men huru svår
denna är att vinna, äfven under nuvarande
förhållanden, är ingen hemlighet, för att ej
tala om sådana lidanden, förödmjukelser och
ekonomiska förluster till obestämbart belopp,
hvilka icke kunna ersättas.
Det kan således icke annat än förvåna oss,
att. en af rikets ständer, tillsatt väktare öf-
ver lagarne, hvilken dessutom särskilt och
uttryckligen uti sin instruktion har sig ålagdt
att med synnerlig uppmärksamhet och nit
iakttaga hvad Rikets -Ständer till skyddande
af tryckfriheten stadgåt (instruktion för justi-
tieombudsmånnen, 22), kunnat framsmyga
en åsigt, som för denna frihet vore så ytterst
vådlig och derjemte, såsom vi ofvan visat, i
sig sjelf är både-orimlig-och-lagstridig.
issn
— En af de frågor, som pariserkonferen-
sen visserligen upptagit, men som likväl
är långt ifrån att genom fredsslutet ha erbållit
en bestämd och praktisk lösning, är frå-
gan om Donaufurstendömenas ställning och
förfättning.. När. man begränsade krigets
syftemål till att endast omfatta Turkiets be-
tryggande för den närmaste framtiden, så
måste dessa furstendömen utgöra ett af de
första och vigtigaste ämnena för underhand-
lingarne. Vid Wienerkonferensen : for rades
en allmän stormakternas garanti för dessa fur-
stendömens fri- och rättigheter. Men i. de
senaste af Ryssland antagna förslagen hade
man undvikit en. dylik garanti, utan: tvifvel
under den förutsättningen, att ett Rysslands
deltagande uti något slags formlig garanti
skulle gifva denna makt tillfälle till en fortfa-
rande inverkan, och denna uppfattning har
äfven efter Winerkonferensens upphäfvande
gjort sig gällande i de engelska . parlaments-
debatterna.
I det nya fredsförslagets första punkt hade
ran nöjt sig med att endast fullständigt af-
skaffa hvarje särskilttskydds- eller inblandnings-
rätt från Rysslands sida, så att alla bestäm-
melser och fördrag mellan Ryssland och Por-
ten. rörande furstendömena för alltid upphäf-
vas. I stället för det gemensamma protektora-
tet lägges i detta förslag vigt på Portens su-
veränitet, samt att furstendömenas inre orga-
nisation skall bestämmas af sultanen, ehuru i
öfverensstämmelse med de kontraherande mak-
terna.
Det ursprungliga,. rättsförhållandet : mellan
Porten och furstendömena. är ett fördragsen-
ligt. Furstendömena ha, så snart den ryska
uppfattning; scm helt och - hållet ville förbi-
se deras verkliga folkrättliga ställning, blif-
vit förkastad, full rätt att sjelfva handhafva
sina angelägenheter;. sin-lagstiftning och hela
inre styrelse; Turkarne ha aldrig eröfrat dessa
länder, utan deras furstar, ställde sig frivilligt,
under förbetåll af full inre frihet och sjelf-
ständighet, under Portens skyddsberrskap.
Genom fördrag har Porten förbundit sig att
skydda och försvara furstendömena mot hvarje
fiende;: emot det att furstarne skulle erkänna
Portens öfverherrskap och årligen betala en
viss tribut för, det nämda. skyddet.
Det: beror emellertid mycket derpå, att vid
ett fastställande af furstendömenas röttsför-
hållanden man återvänder till denna ursprung-
liga ställning, utan att godkänna de godtyck-
liga imgrepp, som-Turkiet under de senaste
150 åren gjort. emot dessa -Jänder och, hvilka
baft. till följd att de utgjort en brygga för
Rysslands anfall mot Turkiet. Status quo kan
icke återställas och upprätthållas, ty fursten-
dömena-ha på senaste tiden råkati en- ställ-
ning, som till en del är en följd af från Ryss-
lands sida påtvungna institutioner, och hvil-
ken alldeles strider mot dessa länders natur-
liga behof och sträfvanden och icke. lemnar
den ringzste: utsigt till en sund: utveckling af
landets krafter.
Det nationelt-liberala partiet i furstendö-
mena sjelfva har på senaste tiden sökt göra
gällande nödvändigheten af.att åstadkomma
en organisation; som i någon mån vore öf-
verensstämmande med furstendömenas egna
Behof och önskningar, på sammas gång. den
vore mest egnad att tjena Euröpas allmänna
intressen.
; Främst bland dessa fordringar står deny att
furstendömena skulle förenastill7en stat, med
bibehållahde af Portens suveränitet: Länge
Ha ryssarne låtit dessa länder gå och gälla
för slåviska; men nu vet hvar och en, att
furstendömena äro bebodda af 4—5 millioner
menniskor af rumänska, stammen, och att
emellan båda furstendömena råder en full-
ständig gemensaämhet i intressen, så att sedan
några år den önskan är allmän, att de måtte
förenas ufider en gemensam styrelse, hvari-
genom en stat uppkomme, i omfång och folk-
rhängd jemförlig med Sardinien, Belgien,
Bayern m. fl.; hvilken med kraft kunde ut-
veckla sina utomordentligt rika hjelpkällor
och i-den nationella enheten erhålla en stark
grundval.
Vidare önskar mån afskaffande af det nu
gängse sättet att tillsätta.den regerande fursten
och införandet af ef ärftlig furstevärdighet. Det
har, säger man, varit bristen i detta hän-
seende, som isynnerhet lemnat furstendömena
till pris åt grannstaternas. godtycke. Porten
har afsatt furstarne, för att utpressä pennin-
gar af de täflande kandidaterna; Ryssland be-
gagnade med sin sluga politik alla dylika
kriser i sitt intresse och till ökande af sitt
inflytande; och lahdet har sålunda fortfarande
varit en olycklig tummelplats för de båda
5-3 i