underrått dömt icke skall i fullbordan gå, innan un-
derrätten ransakning och dom till hofrätt insändt, !
att der först pröfvas och skärskådas.. För vinnande
af det ändamål hr polismästaren vidare uppgifvit
sig hafva åsyftat, eller att hindra spridandet af skrif- ;
ternas brottsliga innehåll och möjliggöra verkställig-
heten af rådhusrättens förstnämde utslag, anvisar i
berörde tryckfrihetsförordning en annan utväg, nem-
ligen dylika skrifters beläggande med qvarstadiföre-
skrifven tid och ordning; och när denna utsäg icke
blifvit vidtagen af den myndighet, som bar sig upp-
dragen högsta tillsynen öfver tryckfriheten, kan det
ieke vara lofligt att till ersättning derför, genom
konfiskation verkställa ett beslut, som-icke eger gäl-
lande kraft. Att åter boktryckaren Ekbom; genonr
den öfverklagade åtgärden icke skulle hafva lidit
någon skada, bevisas j dermed, att de konfiskerade
skrifterna finnas qvar, enär den afsätthing, som möj-
ligen varit,att för dem. påräkna, kan å en annan tid
alldeles uteblifva.. Jag har således icke kunnatanse
de-af-hr polismästaren anförda ursäkter tillfyllestgö-:
rande, och som, på sätt redan anmärkt blifvit, lagens
uttryekliga föreskrift i de åberopade momenterna-af
tryckfrihetsförordningen, jemförda med 25 kap. 5 s
R. B., blifvit öfverträdd, så har jag funnit mig böra
uppdraga åt Tit. att för hvad sålunda är anmärkt
inför kongl. Hofrätten lagligen tilltala hr polismästa-
ren Ekströmer och å honom yrka det ansvar, hvar-
till lag och sakens. beskaffenhet. föranleda;. börande
jemvälde ersättningsanspråk, boktryckaren Ekbom, i
saken: hörd, framställer, efter befogenhet understöd-
jas; och förväntar jag i vanlig ordning underrättelse
om ärendets fortgång.
Boktryckaren Ekbomssklagoskrift och hr polismä-
staren Ekströmers förklaring bifogas.
Polismästaren Ekströmers skäl, eller ,ursäk-
ter, såsom justitieombudsmannen kallar dem,
vittna om :en så besynnerlig tankegång hos
innehafvaren af ett. ganska vigtigt embete, att
de torde förtjena skärskådas äfven ur andra
synpunkter, än dem, från hvilka justitieom-
budsmannen utgått.
Att polismästaren desto mindre kunde finna
åtgärden stridande mot gällande lag, som den
afsett ett godt och lojalt ändamål, gifver på
sätt och vis en klav för de många anlednin-
gar till. klagomål öfver polismaktens godtyck-
liga förfaringssätt, hvilka alltjemt förekomma.
På polismästarestolen hafva vanligen sutit per-
soner med: oförvitlig karakter såsom enskilte
personer; men likväl, hafva de man från man
fortplantat traditionerna af -polismaktens god-
tyckiighet... Det måste så: blifva, när polis-
mästaren icke vill inge, att åtgärder kunna
strida mot lag, äfven. om devafse goda: ända-
mål... : För den enklaste: rättskänsla är det
likväl. uppenbart, att ändamålet icke helgar
medlen:
Det anförda skölet, att en person ickeiskulle
lida.skada, om han: för en tid beröfvades-sin
egendom, men sedan återfinge, .den oskadad;
är så uppenbart orätt: och tillkännagifver så
förvända begrepp om helgdern af eganderätt
och,af rättigheten att fritt förfoga öfver. sin
egendom, att det måste väcka den största för-
våning, att något sådant kan anföras från en
juridisk auktoritet. -.; Skulle denna vara befo-
gad-att, när der funne. lämpligt. och. ansåge
ett godt ändamäl så fordra, suspendera egande-
rätten, så hade polisgodtycket påtagligen hun-
nit sin fullkormning.
Men i denna sak är, det icke blott polis-
mästaren, som framkommit med oriktiga:skäl
och skefva resonnemanger; äfven justitieom-
budsmannen tyckes på ett ganska betänkligt
sätt, gå för långt, då han, visserligen med ett
slags-reservation, antyder: attven för tryckfri-
hetsbrott af urbota beskaffenhet tilltälad per-
son skulle lagligen kunna häktas, utan att
ens underrätt derom beslutat.
En sådan åsigt har veterligen aldrig gjort
sig gälland: id våra domstolar, och något
slags stöd derför lärer svårligen kunna upp-
letas. i tryckfribetsförordningen, som visserli-
gen särskilt föreskrifver, att boktryckare-eller
författare skola personligen till svars stånda,
och för öfrigt noga bestämmer, huru tryck-
fribetsmål skola handläggas, men icke har ett
ord om något häktande på förhand.
Orimligheten af en sådan tanka visar sig
sig alltför uppenbar, då i afseende på tryck-
frihetens bfuk något brott enligt lag icke finnes
förr än jury yttrat sig om. den åtalade skrif-
tens laglighet (jfr 5 I mom. tryckfrihets-
förordningen). Någon tillämpning af häkt-
ningslagarne kan således i detta fall, utan att
vända upp och ned på alla begrepp om tryck-
frihetsbrott, icke komma i fråga förr, än då
jury afgifvit ett sådant yttrande, Också till-
erkänner tryckfrihetslagen allmän åklagare in-
en annan preliminär åtgärd än att låta den
talade skriften beläggas med qvarstad, hvil-
ken åtgärd likväl upphäfves i samma stund
jury skulle förklara skriften obrottslig; ja,
qvarstadsfrågan skall inom viss kort tid sär-
skilt pröfvas af domstol, så vida den skall
ega bestånd. Hur vore då ens rimligt, att
åklagaren skulle kunna utan domstols beslut
beställa författaren i häkte?
Tillämpningen af grundsatsen om rättighet
för den verkställande myndigheten eller ens
för domstol, att omedelbart förordna om häk-
tande af en för tryckfrihetsförbrytelse åtalad
författare, skulle i öfrigt vid en kritisk tid-
unkt verksammare än någonting annat kunna
eda till de betänkligåaste följder för, tryckfri-
heten ; ja, under en godtycklig styrelse, som
förmådde inverka på domaremakten, hvarå
exempel; visst icke saknats äfven här i landet
för några och 20 år sedan; småningom all-
deles tillintetgöra denna dyrbara frihet. Det
behöfdes då ingenting annat än att hopa an-
klagelser mot besvärliga skriftställare. om ur-
bota tryckfrihetsbrott, för. att ett tu tre få dem
allesammans insatta i fängelse, der man nog
skulle veta beröfva dem hvarje medel att fort-
mttba tt elrptfistritttt NYat ör gvannTt MTI