underrått dömt icke skall i fullbordan gå, innan underrätten ransakning och dom till hofrätt insändt, ! att der först pröfvas och skärskådas.. För vinnande af det ändamål hr polismästaren vidare uppgifvit sig hafva åsyftat, eller att hindra spridandet af skrif; ternas brottsliga innehåll och möjliggöra verkställigheten af rådhusrättens förstnämde utslag, anvisar i berörde tryckfrihetsförordning en annan utväg, nemligen dylika skrifters beläggande med qvarstadiföreskrifven tid och ordning; och när denna utsäg icke blifvit vidtagen af den myndighet, som bar sig uppdragen högsta tillsynen öfver tryckfriheten, kan det ieke vara lofligt att till ersättning derför, genom konfiskation verkställa ett beslut, som-icke eger gällande kraft. Att åter boktryckaren Ekbom; genonr den öfverklagade åtgärden icke skulle hafva lidit någon skada, bevisas j dermed, att de konfiskerade skrifterna finnas qvar, enär den afsätthing, som möjligen varit,att för dem. påräkna, kan å en annan tid alldeles uteblifva.. Jag har således icke kunnatanse de-af-hr polismästaren anförda ursäkter tillfyllestgö-: rande, och som, på sätt redan anmärkt blifvit, lagens uttryekliga föreskrift i de åberopade momenterna-af tryckfrihetsförordningen, jemförda med 25 kap. 5 s R. B., blifvit öfverträdd, så har jag funnit mig böra uppdraga åt Tit. att för hvad sålunda är anmärkt inför kongl. Hofrätten lagligen tilltala hr polismästaren Ekströmer och å honom yrka det ansvar, hvartill lag och sakens. beskaffenhet. föranleda;. börande jemvälde ersättningsanspråk, boktryckaren Ekbom, i saken: hörd, framställer, efter befogenhet understödjas; och förväntar jag i vanlig ordning underrättelse om ärendets fortgång. Boktryckaren Ekbomssklagoskrift och hr polismästaren Ekströmers förklaring bifogas. Polismästaren Ekströmers skäl, eller ,ursäkter, såsom justitieombudsmannen kallar dem, vittna om :en så besynnerlig tankegång hos innehafvaren af ett. ganska vigtigt embete, att de torde förtjena skärskådas äfven ur andra synpunkter, än dem, från hvilka justitieombudsmannen utgått. Att polismästaren desto mindre kunde finna åtgärden stridande mot gällande lag, som den afsett ett godt och lojalt ändamål, gifver på sätt och vis en klav för de många anledningar till. klagomål öfver polismaktens godtyckliga förfaringssätt, hvilka alltjemt förekomma. På polismästarestolen hafva vanligen sutit personer med: oförvitlig karakter såsom enskilte personer; men likväl, hafva de man från man fortplantat traditionerna af -polismaktens godtyckiighet... Det måste så: blifva, när polismästaren icke vill inge, att åtgärder kunna strida mot lag, äfven. om devafse goda: ändamål... : För den enklaste: rättskänsla är det likväl. uppenbart, att ändamålet icke helgar medlen: Det anförda skölet, att en person ickeiskulle lida.skada, om han: för en tid beröfvades-sin egendom, men sedan återfinge, .den oskadad; är så uppenbart orätt: och tillkännagifver så förvända begrepp om helgdern af eganderätt och,af rättigheten att fritt förfoga öfver. sin egendom, att det måste väcka den största förvåning, att något sådant kan anföras från en juridisk auktoritet. -.; Skulle denna vara befogad-att, när der funne. lämpligt. och. ansåge ett godt ändamäl så fordra, suspendera eganderätten, så hade polisgodtycket påtagligen hunnit sin fullkormning. Men i denna sak är, det icke blott polismästaren, som framkommit med oriktiga:skäl och skefva resonnemanger; äfven justitieombudsmannen tyckes på ett ganska betänkligt sätt, gå för långt, då han, visserligen med ett slags-reservation, antyder: attven för tryckfrihetsbrott af urbota beskaffenhet tilltälad person skulle lagligen kunna häktas, utan att ens underrätt derom beslutat. En sådan åsigt har veterligen aldrig gjort sig gälland: id våra domstolar, och något slags stöd derför lärer svårligen kunna uppletas. i tryckfribetsförordningen, som visserligen särskilt föreskrifver, att boktryckare-eller författare skola personligen till svars stånda, och för öfrigt noga bestämmer, huru tryckfribetsmål skola handläggas, men icke har ett ord om något häktande på förhand. Orimligheten af en sådan tanka visar sig sig alltför uppenbar, då i afseende på tryckfrihetens bfuk något brott enligt lag icke finnes förr än jury yttrat sig om. den åtalade skriftens laglighet (jfr 5 I mom. tryckfrihetsförordningen). Någon tillämpning af häktningslagarne kan således i detta fall, utan att vända upp och ned på alla begrepp om tryckfrihetsbrott, icke komma i fråga förr, än då jury afgifvit ett sådant yttrande, Också tillerkänner tryckfrihetslagen allmän åklagare inen annan preliminär åtgärd än att låta den talade skriften beläggas med qvarstad, hvilken åtgärd likväl upphäfves i samma stund jury skulle förklara skriften obrottslig; ja, qvarstadsfrågan skall inom viss kort tid särskilt pröfvas af domstol, så vida den skall ega bestånd. Hur vore då ens rimligt, att åklagaren skulle kunna utan domstols beslut beställa författaren i häkte? Tillämpningen af grundsatsen om rättighet för den verkställande myndigheten eller ens för domstol, att omedelbart förordna om häktande af en för tryckfrihetsförbrytelse åtalad författare, skulle i öfrigt vid en kritisk tidunkt verksammare än någonting annat kunna eda till de betänkligåaste följder för, tryckfriheten ; ja, under en godtycklig styrelse, som förmådde inverka på domaremakten, hvarå exempel; visst icke saknats äfven här i landet för några och 20 år sedan; småningom alldeles tillintetgöra denna dyrbara frihet. Det behöfdes då ingenting annat än att hopa anklagelser mot besvärliga skriftställare. om urbota tryckfrihetsbrott, för. att ett tu tre få dem allesammans insatta i fängelse, der man nog skulle veta beröfva dem hvarje medel att fortmttba tt elrptfistritttt NYat ör gvannTt MTI