Article Image
Cl UIAL CITAT ALIINISLUULE CIL UTVETUILILTY ud sunda förnuftet säger, att i fall klander alls skall behöfva anställas för att få bibehålla en äldre rättighet utan intrång af ett senare privilegium å samma sak, hvilken föreskrift om så beskaffadt klander redan i sig sjelf är en orättvisa, så borde åtminstone den, som söker den uteslutande rätten, hafva skyldigheten att, såsom vilkor för dess erhållande, vid fatalietiden sjelf efterhöra om något klander inkommit. — Ingalunda! Saken förhåller sig ordagrannt så som här ofvan är beskrifvet. Hvad är också följden? Ett talande exempel härpå kan citeras uti ett rättegångsmål, som för några år sedan förevar vid Stockholms rådhusrätt. En viss herre sökte och fick patent på ett så kalladt nytt sätt att bereda blyhvitt, och sedan det var laga kraftvunnet, stämde han egarne af den här i Stockholm befintliga blyhvittsfabrik, såsom de der begagnade samma metod, med påstående att, enligt patentförfattnincen, all den blyhvitt, de hade tillverkat ifrån datum af hans patent, skulle vara förbruten. Nu hade denna metod redan ifrån fabrikens början der blifvit begagnad flera år innan patentet af den andre söktes, hvarföre det icke ett ögonblick fallit fabrikens egare in att någon kunde röfva ifrån dem rättigheten till deras handterings fortfarande utöfning med samma metod. Enligt patentlagens uttryckliga stadgande hade detta emellertid kommit att inträffa, och den patenterade industririddaren fått sig tilldömdt värdet af allt hvad de sedan dagen för hans patents utfärdande tillverkat (för omkring 100,000 rdr bko), om det icke till all lycka under rättegångens lopp yppat sig, att patentinnehafvaren sjelf hade försummat en formalitet, som författningen föreskrifver, nemligen att visa det patentet af honom blifvit begagnadt, och hvarigenom detsamma befanns hafva förfallit. Hade nämde formalitet blifvit uppfylld, så hade landet troligen blifvit vittne till den grofva skandalen, att de oskyldiga fabrikanterna blifvit ruinerade genom en lika himmelskriande, som fullkomligt lagenlig orättvisa. Det enda goda detta hade haft med sig hade varit, att den absurda förordningen då åtminstone långt för detta varit ändrad. En annan icke mindre orimlighet, som allmänheten snart sagdt alla dagar kan bevittna, är att patenter, det ena efter det andra, uttagas på tekniska arbetsmetoder eller mekaniska förbättringar, hvarom uppgiften är hämtad utur Dinglers eller någon annan allmänt spridd tysk, fransysk eller engelsk jurnal, och mänga af dessa uppfinningar, samt företrädesvis de användbara deribland, äro sådana, som redan kommit i allmänt bruk vid fabriker i andra länder. För att visa, huru långt missbruket leder, må nämnas, att t. ex. så snart en ny förbättring i sockerberedningsmetoden blir antagen uto nlands, skyndar än den ene än den andre sockerbruksidkaren, som först kan få nys derom, att söka patent derpå, för att utestänga sina konkurrenter, utan att hafva sjelf nedlagt något slags möda eller studium för en sådan uppfinnings inhemtande, annat än att genomläsa tryckta jurnaler. Men det har icke ens alltid stannat härvid. För 12 eller 13 år sedan sökte hr Carnegie i Göteborg patent på metoden att koka socker i lufttomt kärl, en metod som då redan i flera år varit tillämpad i nästan alla utländska sockerraffinaderier och hade stått beskrifven i alla tekniska jurnaler. Sådana utländska uppfinningar få enligt författningen icke patenteras på mer än fem år. Men under förevändning, att införskaffandet af apparaterna vore förenadt med mycket stor kostnad, hvilket i sig sjelf ej betydde annat än att apparaterna kostade mycket i följd deraf, att fabriken var anlagd i kolossal skala, lyckades det hr Carnegie bedrifva sin sak så, att han erhöll tio års uteslutande rätt till denna metod, som dock innefattade en så kallad princip — den att afdunsta i lufttomt kärl — sedan mansåldrar känd i hvarje kemiskt laboratorium. Under tio år derefter kunde hr Carnegie nu emellertid utestänga från denna arbetsprincips begagnande alla andra sockerbruks-egare, och förtjenade derpå flera millioner, hvarigenom allmänheten också fick betala sockret med ett högre pris, än om flera sockerbruksidkare kunnat använda den utomlands redan allmänt begagnade nämde metoden, som ger omkring 10 procent mera i raffineradt socker än med annan sockerkokning. Ett annat exempel, som man har för ögonen, har lemnats af egaren till ett större mekaniskt bomullsväfveri i södra delen af riket. Denne man passar på alla nya och användbara förbättringar, som införas i de engelska väfverierna, å machinväfstolar, klistermachiner m. m., hvarefter han genast tager ut patent derpå, för att kunna utestänga andra fabriker från deras begagnande, utan att han sjelf häft ringaste möda af uppfinningen. Ett sådant patent på en sedan många år i alla utländska bomullsväfverier utan undantag begagnad mekanisk inrättning, hvarigenom -väfstolen stannar af sig sjelf, när inslagstråden går af, och hvarigenom en väfverska kan sköta 2 å 3 ända till 4 väfstolar i stället för en, har gifvit anledning till en flerårig, ännu ej afslutad och om patentlagens beskaffenhet särdeles upplysande tvist emellan nämde väfveriegare och Strömsbro fabriksbolag. Men om författningen sålunda å ena sidan lemnar patentinnehafvare ett obehörigt tillfälle att chikanera och försätter andra näringsidkare i en oroande osäkerhet, så gör den å andra sidan, genom föreskriften om sättet för klanders anställande, i vissa fall patentväsendet till ett gyckel, och lemnar tillfälle till eluderande af patentegares rättmätiga anspråk. Det behöfves nemligen blott att göra den ringaste förändring i en redan patenterad meI tod. för att äfven få natent derpå. och detta AA —-—(A Cm AM rm I A mo mA: Ae rs

10 april 1856, sida 2

Thumbnail