hen Aa 5 oo HVRsld UVINSLVITI, JaItI UCL TC EL gen bero på hr justitiestatsministern, hvilken ! den föredragande byråchefen i detta afseende är underordnad, att befordra saken till föredragning i domstolen, och efterföljande skrifvelse -torde således med lika om cj mera skäl hafva kunnat adresseras till hans excellens hr grefve Sparre, som till chefen för civildepartementet hr statsrådet Fåhreus. Vi införa emellertid skrifvelsen, sådan den blifvit oss meddelad, och förmoda att de båda departementscheferna, som saken angår, icke vilja blottställa konungen för obehaget att erhålla en ny påminnelse från rikets ständer i detta ärende, innan det förhjelpes till afgörande. En ödmjuk hemställan till chefen för civildepartementet, hr statsrådet Fårmeus. Då under den senaste tiden så mycket tal varit rörande herr statsrådet Fåhraei möj-: ligen snart förestående afträdande ur kon-! seljen och förflyttning till presidentbefattningen i kungliga kommerskollegium eller någon i annan reträtt, så hemställes vördsamt, om icke ! hr statsrådet skulle finna lämpligt, att dessi förinnan låta svenska allmänheten komma i åtnjutande af den så högst behöfliga, så länge begärda, så efterlängtadt emotsedda och, om man cj bedrager sig, redan för flera år sedan af kongl. kommerskollegium föreslagna och sedan dess under beredning till: föredragning hvilande förändringen uti nuvarande patentförordning. d Det finnes på grund af en tjugutvå år be-. pröfvad erfarenhet icke mera än en röst derom, att den nuvarande patentförfattningen är till den grad bristfällig, att det utgör en verklig skam för lagstiftaren, att den kunnat få bestå ända hittills. Och allra minst förestil-: ler man sig, att hr statsrådet Fåhreus kan hafva förbisett ett så kändt och öfverklagadt förhållande. För bättre minne skull må emellertid några af hufvudfelen i denna författning äfven här påpekas. i Syftemålet med en patentlag, som lemnar ; rättighet att under vissa år uteslutande draga : fördel af uppfinningars användande i näringarne, måste vara och kan icke vara annat än att genom ett sådant privilegium, i stillet för direkta premier eller understöd, lemna en billig uppmuntran åt dem, som bekosta tid och möda för utarbetande af tekniska och mekaniska förbättringar. Detta. syftemål kan således icke vara att utan ett sådant skäl upplåta uteslutande rätt åt blott och bart den förstkommande på hvilka arbetsmetoder eller apparater som helst, utan afseende på om de äro redan kända eller utöfvade, och sålunda med lagens tillhjelp åstad-:; komma ett orättvist förfång för alla andra,: tilläfventyrs äfven för dem, som redan länge j nyttjat samma metoder eller apparater, men icke ansett sig behöfva taga patent derå. i Detta senare kan likväl nu dagligen inträffa. l Kommerskollegium meddelar nemligen paI I I I I tent på grund af hvilken ansökning som helst, som till detsamma inkommer. Detta är också rätt, så vida patentets beviljande betraktas såsom blott och bart ett slags inregistreringsåtgärd ; ty det vore ganska vådligt att åt nämde embetsverk uppdraga en pröfningsrätt, huruvida en uppfinning verkligen är ny eller icke; ja, en sådan pröfning vore stundom omöjlig. Missbruket kommer af det orimliga och rent af abderitiska i patentlagens föreskrifter om sättet, hvarpå ett patent vinner laga kraft, samt om vilkoren för i klander å meddeladt patent. Der är tydligt, att den enklaste, och ej mini dre med full rättvisa och sunda förnuftet, än I I I med hela patentideens syftemål öfverensstäm-! mande regeln i detta hänseende är, att deny! som kan visa att han, innan patent medde! lats, utöfvat eller varit i besittning af samma uppfinning hvarå patentet lyder, i alla hänj delser bör vara af patentet oförhindrad att fortfarande begagna densamma; motsatsen är ett våld. Afvenså: att patenter å utom-; lands gjorda, och vid patentets utfärdande der redan i bruk för näringarne varande uppfin-! ningar icke borde få blifva föremål för någons uteslutande rätt här i landet, eller förhindra andra att införskrifva dylika apparater eller arbetsmetoder. I det stället leder den nuvarande patentlagen till de skadligaste och skamligaste missbruk genom den dubbla föreskriften — dels af en preskriptionstid af sex månader från patentets datum, efter hvilken tid klander derå icke får anställas; så att det tjenar till in. genting, att efter denna tid kunna bevisa att den patenterade uppfinningen förut varit känd, emedan patentinnehafvaren i allt fall kan, på grund af patentets ordalydelse, hindra den, som förut egt uppfinningen, att vidare be-! gagna densamma; — dels ock att den, som genom ctt patent kan äfventyra den uppfinning han redan utöfvar, icke allenast enligt för-. fattningen är skyldig att inom preskriptions-. tiden ingå med klander till komrmerskolle-. glum och söka få patentet upphäfdt, för att: framdeles sjelf få vara i fred, utan till följd: af de föreskrifna formaliteterna jemväl mäste vidkännas kostnaden och besväret att uppsöka patentinnehafvaren samt införskaffa utlåtande af en jury, allt för att icke möjligen oförmodadt blifva beröfvad sin egendom. I sakens nuvarande skick är således, egentligen taladt, hvarje näringsidkare, som begagnar tekniska metoder eller mekaniska inrättningar för sin tillverkning, om han vill vara säker emot nyssnämde vaäda, tvungen, först och främst att hälla Posttidningen och der studera igenom alla förekorsmande patentkungörelser för att se efter, huruvida deribland någonting kan angå samma slags handtering som hans egen, och vidare att, ifakl något sådant blir synligt, sjelf eller genom ombud i kommerskollegium genomgå beskrife-e vaAtnantarR annat Alt 1