hen - Aa 5 oo HVRsld UVINSLVITI, JaItI UCL TC EL
gen bero på hr justitiestatsministern, hvilken !
den föredragande byråchefen i detta afseende
är underordnad, att befordra saken till före-
dragning i domstolen, och efterföljande skrif-
velse -torde således med lika om cj mera skäl
hafva kunnat adresseras till hans excellens hr
grefve Sparre, som till chefen för civildepar-
tementet hr statsrådet Fåhreus. Vi införa
emellertid skrifvelsen, sådan den blifvit oss
meddelad, och förmoda att de båda departe-
mentscheferna, som saken angår, icke vilja
blottställa konungen för obehaget att erhålla
en ny påminnelse från rikets ständer i detta
ärende, innan det förhjelpes till afgörande.
En ödmjuk hemställan till chefen för civilde-
partementet, hr statsrådet Fårmeus.
Då under den senaste tiden så mycket tal
varit rörande herr statsrådet Fåhraei möj-:
ligen snart förestående afträdande ur kon-!
seljen och förflyttning till presidentbefattnin-
gen i kungliga kommerskollegium eller någon i
annan reträtt, så hemställes vördsamt, om icke !
hr statsrådet skulle finna lämpligt, att dess- i
förinnan låta svenska allmänheten komma i
åtnjutande af den så högst behöfliga, så länge
begärda, så efterlängtadt emotsedda och,
om man cj bedrager sig, redan för flera
år sedan af kongl. kommerskollegium före-
slagna och sedan dess under beredning till:
föredragning hvilande förändringen uti nu-
varande patentförordning. d
Det finnes på grund af en tjugutvå år be-.
pröfvad erfarenhet icke mera än en röst der-
om, att den nuvarande patentförfattningen är
till den grad bristfällig, att det utgör en verk-
lig skam för lagstiftaren, att den kunnat få
bestå ända hittills. Och allra minst förestil-:
ler man sig, att hr statsrådet Fåhreus kan
hafva förbisett ett så kändt och öfverklagadt
förhållande.
För bättre minne skull må emellertid nå-
gra af hufvudfelen i denna författning äfven
här påpekas. i
Syftemålet med en patentlag, som lemnar ;
rättighet att under vissa år uteslutande draga :
fördel af uppfinningars användande i närin-
garne, måste vara och kan icke vara annat
än att genom ett sådant privilegium, i stil-
let för direkta premier eller understöd, lem-
na en billig uppmuntran åt dem, som beko-
sta tid och möda för utarbetande af tek-
niska och mekaniska förbättringar. Detta.
syftemål kan således icke vara att utan ett
sådant skäl upplåta uteslutande rätt åt blott
och bart den förstkommande på hvilka arbets-
metoder eller apparater som helst, utan af-
seende på om de äro redan kända eller utöf-
vade, och sålunda med lagens tillhjelp åstad-:;
komma ett orättvist förfång för alla andra,:
tilläfventyrs äfven för dem, som redan länge j
nyttjat samma metoder eller apparater, men
icke ansett sig behöfva taga patent derå. i
Detta senare kan likväl nu dagligen in-
träffa. l
Kommerskollegium meddelar nemligen pa- I
I
I
I
I
tent på grund af hvilken ansökning som
helst, som till detsamma inkommer. Detta
är också rätt, så vida patentets beviljan-
de betraktas såsom blott och bart ett slags
inregistreringsåtgärd ; ty det vore ganska våd-
ligt att åt nämde embetsverk uppdraga en
pröfningsrätt, huruvida en uppfinning verkli-
gen är ny eller icke; ja, en sådan pröfning vore
stundom omöjlig. Missbruket kommer af
det orimliga och rent af abderitiska i patent-
lagens föreskrifter om sättet, hvarpå ett pa-
tent vinner laga kraft, samt om vilkoren för i
klander å meddeladt patent.
Der är tydligt, att den enklaste, och ej min- i
dre med full rättvisa och sunda förnuftet, än I
I
I
med hela patentideens syftemål öfverensstäm-!
mande regeln i detta hänseende är, att deny!
som kan visa att han, innan patent medde- !
lats, utöfvat eller varit i besittning af samma
uppfinning hvarå patentet lyder, i alla hän- j
delser bör vara af patentet oförhindrad att
fortfarande begagna densamma; motsatsen
är ett våld. Afvenså: att patenter å utom-;
lands gjorda, och vid patentets utfärdande der
redan i bruk för näringarne varande uppfin-!
ningar icke borde få blifva föremål för nå-
gons uteslutande rätt här i landet, eller för-
hindra andra att införskrifva dylika apparater
eller arbetsmetoder.
I det stället leder den nuvarande patentla-
gen till de skadligaste och skamligaste miss-
bruk genom den dubbla föreskriften — dels af
en preskriptionstid af sex månader från pa-
tentets datum, efter hvilken tid klander derå
icke får anställas; så att det tjenar till in.
genting, att efter denna tid kunna bevisa att
den patenterade uppfinningen förut varit känd,
emedan patentinnehafvaren i allt fall kan, på
grund af patentets ordalydelse, hindra den,
som förut egt uppfinningen, att vidare be-!
gagna densamma; — dels ock att den, som ge-
nom ctt patent kan äfventyra den uppfinning
han redan utöfvar, icke allenast enligt för-.
fattningen är skyldig att inom preskriptions-.
tiden ingå med klander till komrmerskolle-.
glum och söka få patentet upphäfdt, för att:
framdeles sjelf få vara i fred, utan till följd:
af de föreskrifna formaliteterna jemväl mä-
ste vidkännas kostnaden och besväret att upp-
söka patentinnehafvaren samt införskaffa ut-
låtande af en jury, allt för att icke möjligen
oförmodadt blifva beröfvad sin egendom.
I sakens nuvarande skick är således, egentli-
gen taladt, hvarje näringsidkare, som begag-
nar tekniska metoder eller mekaniska inrätt-
ningar för sin tillverkning, om han vill vara
säker emot nyssnämde vaäda, tvungen, först
och främst att hälla Posttidningen och der
studera igenom alla förekorsmande patent-
kungörelser för att se efter, huruvida der-
ibland någonting kan angå samma slags
handtering som hans egen, och vidare att, ifakl
något sådant blir synligt, sjelf eller genom
ombud i kommerskollegium genomgå beskrif-
e-e vaAtnantarR annat Alt 1