Uppmaning till vålgörenhet. Redaktionen, som af trovärdig person fått nedanstående uppgifter och bön om hjelp för en olycklig sig meddelade; med begäran -om offentliggörande; har öfvertygat sig om sannfärdigheten af de här lemnade uppgifterna och anser sig böra, till hvad uppmaningen i öfrigt innehåller behjertansvärdt, tillägga, att för dem, som genom något penningesammanskott vilja bidraga till inlösande åt den gamla f.d. musiklärärinnan af hennes på bedrägligt sätt försåldå instrument, hvars fortsatta uthyrande sannolikt skulle lemna henne en bättre och varaktigare inkomst, än ett motsvarande kontant penningebelopp, tillfälle dertill är beredt genom en å Aftonbladskontoret vid Mynttorget för detta ändamål upprättad lista. Instrumentet kan få återköpas för en summa af 200 rdr bko; som nuvarande innehafvaren säger sig derför hafva betalt till Lannår och som instrumentet synes vara fullt värdt. För användningen af de medel, som för detta ändamål aflemnas på Aftonbladskontoret, skall i Aftonbladet redovisas. (Insändt). : HJELP!!! Nödens kalk, till randen bräddad, o hur bitter är ej den, , Då man står på jorden ensam, utan tröst och stöd och vän! Dosk, en tröst ju städse finnes — hoppet på en mild Försyn, Den ju strålar, som en stjerna, genom dimomhöljda skyn. Det är i medvetande af, att hoppet på Försynens slutliga hjelp ieke plär svika, som man här vågar vända sig till dess redskap på jorden, goda och medlidsamma menniskor, med en ödmjuk bön om: förbarmande: En f. d. musiklärarinna, nu sextiosex år gammal och alldeles utarmad;-egde-ännu för någon tid sedan en enda redbarhgt, en enda möbel, som ieke var lånad, en skatt, den hon med mycken uppoffring och försakelse lyckats bibehålla — med ett ord: ett fortepiano, utmärkt godt, försedt med stålskifva och efter uppgif. värdt flera hundrade riksdaler. Den fattiga, ensamma gamla hade häraf en årlig pension genom dess uthyrande, och hoppades att det en gång, sfter hennes död,skulle kunna realiseras till bestridande af omkostnaderna för hennes begrafning. Men hennes motgångars mått vär ännu icke rågadt — mämsell-Lanner kom, hyrde hennes instrument och färsålde. det för sin räkning, i likhot med så många andma dylika. Vi vilja icke söka skildra den stackars gamlas förtviflan vid förlusten af denna hennes enda och sista tillhörighet, som åtminstone hittills förskaffat henne tak öfver hufrudet; vi vädja endast till de medlidsamma af hennes bättre lottade likar, hvilka utan Baknad kunna umbära en liten skärf af sitt goda, att för Guds barmhertighets skull skyndsamt räcka henne den. Hon är i saknad. af utvågar att tillfredsställa sina nödvändigaste behof — inneboerde hos en gesäll med familj, som, sjelf fattig, ej förmår att med bästa vilja bispringa henne — äfven af föda, enär torrt bröd oftast utgör hennes enda spis. Den som ömmar för den olyckliga gamla, erhåller uppgiftom hennes adress på Aftonbladskontoret vid Mynttorget. Äfven den aldraringaste gåfva skall af henne mottagas med hjertlig tacksamhet och med nedkallande af Guds välsignelse öfver de ädla gifvarne.