Uppmaning till vålgörenhet.
Redaktionen, som af trovärdig person fått
nedanstående uppgifter och bön om hjelp för
en olycklig sig meddelade; med begäran -om
offentliggörande; har öfvertygat sig om sann-
färdigheten af de här lemnade uppgifterna
och anser sig böra, till hvad uppmaningen i
öfrigt innehåller behjertansvärdt, tillägga, att
för dem, som genom något penningesamman-
skott vilja bidraga till inlösande åt den gamla
f.d. musiklärärinnan af hennes på bedrägligt
sätt försåldå instrument, hvars fortsatta uthy-
rande sannolikt skulle lemna henne en bättre
och varaktigare inkomst, än ett motsvarande
kontant penningebelopp, tillfälle dertill är be-
redt genom en å Aftonbladskontoret vid Mynt-
torget för detta ändamål upprättad lista. In-
strumentet kan få återköpas för en summa af
200 rdr bko; som nuvarande innehafvaren sä-
ger sig derför hafva betalt till Lannår och
som instrumentet synes vara fullt värdt. För
användningen af de medel, som för detta än-
damål aflemnas på Aftonbladskontoret, skall
i Aftonbladet redovisas.
(Insändt).
: HJELP!!!
Nödens kalk, till randen bräddad, o hur bitter är ej
den, ,
Då man står på jorden ensam, utan tröst och stöd
och vän!
Dosk, en tröst ju städse finnes — hoppet på en mild
Försyn,
Den ju strålar, som en stjerna, genom dimomhöljda
skyn.
Det är i medvetande af, att hoppet på Försynens
slutliga hjelp ieke plär svika, som man här vågar
vända sig till dess redskap på jorden, goda och med-
lidsamma menniskor, med en ödmjuk bön om: för-
barmande:
En f. d. musiklärarinna, nu sextiosex år gammal
och alldeles utarmad;-egde-ännu för någon tid sedan
en enda redbarhgt, en enda möbel, som ieke var lå-
nad, en skatt, den hon med mycken uppoffring och
försakelse lyckats bibehålla — med ett ord: ett for-
tepiano, utmärkt godt, försedt med stålskifva och ef-
ter uppgif. värdt flera hundrade riksdaler. Den fat-
tiga, ensamma gamla hade häraf en årlig pension
genom dess uthyrande, och hoppades att det en gång,
sfter hennes död,- skulle kunna realiseras till bestri-
dande af omkostnaderna för hennes begrafning. Men
hennes motgångars mått vär ännu icke rågadt —
mämsell-Lanner kom, hyrde hennes instrument och
färsålde. det för sin räkning, i likhot med så många
andma dylika.
Vi vilja icke söka skildra den stackars gamlas för-
tviflan vid förlusten af denna hennes enda och sista
tillhörighet, som åtminstone hittills förskaffat henne
tak öfver hufrudet; vi vädja endast till de medlid-
samma af hennes bättre lottade likar, hvilka utan
Baknad kunna umbära en liten skärf af sitt goda, att
för Guds barmhertighets skull skyndsamt räcka hen-
ne den. Hon är i saknad. af utvågar att tillfreds-
ställa sina nödvändigaste behof — inneboerde hos en
gesäll med familj, som, sjelf fattig, ej förmår att med
bästa vilja bispringa henne — äfven af föda, enär
torrt bröd oftast utgör hennes enda spis. Den som
ömmar för den olyckliga gamla, erhåller uppgiftom
hennes adress på Aftonbladskontoret vid Mynttorget.
Äfven den aldraringaste gåfva skall af henne motta-
gas med hjertlig tacksamhet och med nedkallande af
Guds välsignelse öfver de ädla gifvarne.