Det tyska bladets ädla uttryck af smärta äro egnade att hos oss framkalla de hfligaste sympatier, på samma gång vi likväl måste protestera deremot, att sista fatalietiden för reklamerande af Finlands frihet nu skulle vara förgången. Man bör visserligen icke göra sig några illusioner i afseende på Finlands nuvarande ställning. Ryssland har kanske först under det nu afslutade kriget till fullo lärt sig inse Finlands vigt och huru sårbart det obäkliga riket är på denna punkt. Det skall säkerligen oförtrutet lägga sig vinning om att Finland drages så nära som möjligt intill sjelfva Ryssland och att dess materiella tillvaro allt mera sammanvecklas, allt närmare sammanknytes med kejsarrikets. Kejsar Alexander, tillika med sina bröder, har helt nyligen, så snart underrättelserna från Paris gåfvo vid-hbanden, att freden kunde anses så godt som redan afslutad, företagit en resa till Finland, hvilken torde haft stora politiska syftemål och stå i nära samband med Rysslands närmaste framtidsplaner vid Östersjön. Kejsaren har sjelf annandag påsk presiderat i finska senaten, vid hvilket tillfälle, enligt det officiella finska bladet, stora och för landets framtid vigtiga ärenden blifvit afgjorda. Furst Konstantin har gifvit en fest för sjöofficerarne i Helsingfors, vid hvilken säkerligen märkliga toaster för ryska Östersjöflottans framtid icke saknats. Kejsaren har rest omkring till flera af landets städer, för att genom ett huldrikt och nedlåtande beteende söka vinna popularitet för sin person och derigenom äfven för de åtgärder, som äro i görningen. Flera mått och steg ha på senare tiden blifvit från ryska styrelsens sida tagna, hvilka afsett att göra ett gynnsamt intryck på den finska befolkningen och lugna den genom krigets missöden och de svåra lidanden, som Rysslands fiender äfven tillfogat Finland, genom ryssarnes brutalitet och de af tidsomständigheterna frammanade utsigterna till en befrielse, mot Ryssland ytterligt retade stämningen. Så har den hatade vicekanslern Nordenstam blifvit entledigad, den förut förföljde och trakasserade Snellman blifvit placerad på den under ett annat namn återupplifvade filosofiska. läroatolen, och kejsaren nyligen förklarat de finska studenterna att ,han fullkomligt litar på dem — ett uttryck som, när det kommer fram med sådan skrytsamhet, likväl endast torde vittna derom, att stor anledning till misstroende förefinnes. Det skulle icke förundra 0ss att snart få erfara, det kejsaren anordnat någon skenbär förbättring i landets styrelse, eller åtörkKallat till lifs någon slags representation af de fyra stånden, såsom ett mer eller mindre betydelselöst bihang till kejserliga senaten för Finland; Skall man anse dylika åtgärder endast vara beräknade att för ögonblicket smeka och insöfva finnarne, företrädesvis de mera bildade, för att bryta deras motstånd emot andra åtgärder och företag, som så synbarligen afse att efterhand låta Finland alltmera gå upp uti Rysslånd? Och skall Ryssland i alla fall fortfarande endast lura på rätta stunden att äfven låta Finländ dela Polens öde, att se den allt förtrampande och nivellerande moskovitiska Jaggernautsvagnen utan miskund fara frafo öfver alla dess nationella friheter och egenheter i religion, språk, folklif och samhällsskick? Eller skall man tro på de ädlare afsigter hos den nuvarande kejsaren, som i den utländska pressen sedau läng tid förespeglas, att Alexander II verkligen vill låta de folk, som lyda under hans spita, komma i ett högre åtnjutande af frihetens välgerningar och civilisationens frukter, än man hittills ansett vara förenligt med czarernes politik? Endast framtiden kan till fullo besvara dessa frågor. Till dess har svensken framför andra rätt att tvifla. Emellertid må vi, ehvad framtiden än bär i sitt sköte, och om finnarne än endast med alltför grundadt misstroende kunna mottaga sjelfherrskarens smekningar, dock med deltagande erfara hvarje lättnad som beredes dem i deras vare sig genom kriget eller eljest genom det moskovitiska förtrycket och dess följder åsamkade bittra lidanden, samt uppriktigt önska, att freden måtte i detta som i andra afseenden för det gamla brödrafolket, och för utvecklingen af Finlands både andliga och lekamliga odling, såsom säkraste vägen till den ljusare framtid, hvarpå vi aldrig upphöra att förtrösta äfven för detta land, medföra välsignelserika, om än endast långsamt mognande frukter.