ler utländska partimedlemmar, som venstern förmodade vara delaktige i spridandet af flygskriften, förmådde hr Molinari att blott säga, det han, för att icke hindra en undersökning emot sig sjelf, hvilken han önskade, icke ville väcka någon motion. Det var allt! Och sedan beklaga sig våra okränkbara hrr deputerade öfver pressens medgörlighet, åt hvilken de dock gifva tonen genom detta alltför moderata, alltför försigtiga sätt att gå till väga. I samma plenum var en annan ledamot af kammarens venster, br Harkort, något mera öppenhjertig. Då det var fråga om beviljandet af 80,000 thaler till hemliga polisfonden, föreslog han att afslå denna post. Han sade: År 1850, då derna fond först blef uppförd på budgeten, begärde man 40,000 thaler. Nu har summan blifvit fördubblad. Och hvartill användas penningarne? Oberoende tidningar påträngas formligen redaktörer, som aflönas af denna fond. Dermed leder man den allmänna opinionen på villospår. Öfver hela landet är ett system af spioneri utbredt. Jag erinrar om depeschstölden i Potsdam, jag erinrår om Hinckeldeyaffären. I provinserna, hvarifrån vi just nu kommit tillbaka, säger man derföre också allmänt, att det är något ruttet i vår stat. Och för att öka sådan ruttenhet böra vi ej bevilja några penningar,. — De 80,000 thalerna blefvo visserligen beviljade, men ingen hvarken af högern eller på ministerbänken vågade svara något derpå. Kreuzzeitungs svaga försök, att flytta sjelfva skulden till depeschstölden från hr v. Manteuffel för att vid samma tillfälle äfven förneka hr v. Gerlachs genom den straffade förbrytaren Lindenberg utöfvade spionering på prinsen af Preussen, har äfvenledes fullkomligt misslyckats. Preussisches Wochenblatt, i dess sista nummer, som jag erhöll först i dag, innehåller derom en artikel, hvilken det är en verklig vederqvickelse att finna midt ibland vår korrumperade och uppskrämda press. Den säger helt öppet, att emot hr Seiffarts på embetsed afgifna utsago betyder den anonyma artikeln i Neue Preussische Zeitung alldeles ingenting. Venstra centerns organ kallar ganska lämpligt hr v. Manteuffels rättfärdigande från Kreuzzeitungs sida för ett opåkalladt bevis på sjelftillit och tillägger: Då ett enskilt omdöme i och för sig är betydelselöst vid frågor af sådan vigt, så borde Neue Preussische Zeitung, då hon opåkalladt gick iborgen för friherre v. Manteuffels ära samt hans goda namn och rykte, hafva erinrat sig, att just hennes vittnesbörd inom pressen, ja i hela landet icke har ett sådant rykte, som kan höja dylika privatomdömens auktoritet. Genom spridningen af upplysningarne angående depeschstölden i Potsdam har man, om än hr v. Manteuffel icke derigenom störtas och om än Kreuzzeitungspartiet får fortsätta sitt ofog, dock lyckats-att afrycka den skenheliga konservatismen måsken, och hvar och en i landet vet, hvad som är doldt bakom denna skrymteriets skärm. Sådden för framtiden är verkställd, och hvem vet om icke för en snar framtid! Till slut måste jag omnämna ett i Tyskland, åtminstone i eljest väl underrättade kretsar, ganska spridt rykte, som skulle kunna förklara undersökningens nedläggande och det skenbara lugnet hos hr v. Manteuffel (på hvilken likväl under hans resa till Paris kan användas Horatii: post equitem sedet atra cura). Man vill nemligen veta, att en högt uppsatt person haft kännedom om depeschstölden, åtminstone så till vida, att hrr v. Gerlachs och Niebuhrs bevakande genom hr v. Manteuffels spioner var af densamme kändt. Denne högt uppsatte person skulle ha roat sig dermed och ätt saken passera. Det är klart, att han ej fick se allt, och att hr v. Manteuffel dervid icke förlorade ur sigte sin privatfördel. Han ville blott genom meddelandet af vissa delar skaffa sig beskydd i händelse af upptäckt... Men nog derom. Det är med motvilja man ånyo upprör dessa saker. Undanhålla er dem anser jag mig ej böra göra. Jag veticke om det äfven i Sverge finnes en privilegiehungrig och efter embeten lysten junkerkast. Edra läsare må af de dystra taflor, som edra korrespondenter från Tyskland sedan någon tid upprulla, se de handgripliga följderna af ett system, som öfverlåter åt denna kast ett uteslutande eller blott öfvervägande inflytande på statens angelägenheter. dr ———