MUSTEK. Operan Kronjuvelerna. — Hr och fru Strandberg. — Hr Willman. — Fröken Westerstrand — MU Hilda Thegerström. — Hr DAuberts konsert, — MI Andree. -— Utländska nyheter. Kongl. teaterns direktion, som under innevarande speltermin ännu icke gifvit något enda nytt musikaliskt verk, har sökt bereda någon ersättning derför medelst återupptagande af en och annan bland redan gifna operetter, och på detta sätt har nu äfven senast Kronjuvelerna, efter en HKvila af snart 1) år, under hvilken tid endast i våra danssalonger åtskilliga af dess glada och sprittande melodier hörts ljuda, åter blifvit upptagen på. repertoiren. Musiken till denna lifliga operett, hvilken, likasom mängden af den fransyska maeströns senare arbeten, ej gör anspråk på att anses sisom någon djupare dramatisk tonmålnidg, vittnar likväl ej sällan om Aubers uppfinningsrika förmåga och det savoir fairen, hvarpå man igenkäaner kompösitören af Den Stumma och Fra Diavolon. Li tretton är, likasom musiken, rätt qvick, men på svaga trådar sammanhängande, och fordrar således hos artisten ett i hög grad lif gt och underhållande spel, med raskhet i dialogen, hvars repliker oupphörligt böra ingå i hvarandra. På franska scenen inväntas knappast slutordet af en replik, hvilken måste likasom afbrytas af svaret; äfven i sången tydliggöres ej sällan texten, gexom ett slags parlando, hvärförutan också en stor del at intresset skulle gå förl radt. Detta allt hafver sig ej så lätt bos oss, och saknaden af det lif i utförändet, som dylika stycken företrädesvis fördra, är också vanligtvis orsaken hvarföre nå-! gon ging en operett, som 1 Paris gjort furore, hos oss gör fiasco. Libretton. till Kronjuvelerna är emellertid en af de mera: lätt-, speltå, beroende mera på ensemblen än på; enskilta karakterers återgifvande, och en lycklig tillfällighet är äfven, att i närvarande stund passande sujetter för pjesen finnas att tillgå.! Man bör också gifva samteliga de spelande den rättvisa, att de efter bästa förmåga söka sammanverka till en lycklig ensemble så i spel som sång. Hr Strandberg (Don lHenrik Sandoval) den ende af den gamla uppsättningen, som bibehållit sin rol, och hvilken eljest nog ofta lemnat åtskilligt att önska i afseende på