HALTA UMUGULJVAL LAUBVINLIUG GLIUINSLVUG CLb VILCI. BLANDADE ÄMNEN. — Dåligt mynt och dåliga mörsare Grefven af Derby frågade lord Panmure om ej vissa underslef blifvit begångna af åtskilliga leverantörer i afseende på mörsare. Lord Panmure besvarade fråzan jakande. Dessa mörsare,, sade han, levererades af hrr Grissel. Uti en, hvilken sprang sönder under profvet, hade ett stycke jern blifvit inpassadi med sådan skicklighet, att bedrägeriet var svårt att upptäcka. Vid undersökningen af fyra andra mörsare befunnos alla ha samma fel. Lord Panmure visste ej huruvida det funnes någon Jag, som gaf regeringen rätt att åtala hrr Grissel. Sålunda är lagen dar emot falskt mynt, men icke emot förfalskade mörsare. Om man söker sätta en underhaltig skilling i omlopp, är lagen tydlig i afseende på sådana förbrytelser; men om man vill utprångla en falsk mörsare, så vet ej lagen huru den skall behandla en dylik seccadillo. Och allt detta är fullkomligt i sin ordning. En falsk skilling i omlopp angriper egenlom, hvaremot en dålig mörsare, som springer sönder, endast kan förstöra menniskolif. Och hvem kan let väl falla in — så framt man ej sitter på Bedlam eller är utom England — att sätta menniskolif framför egendom ? (Punch.) Pyrometrisk stegring af bränsles verkan. Af v. Heintz Oberappellationsgerichtspräsident, K. A. Steinheil Miniserialrath och K. Exler sOberpostrath). I tyska tidskrifter cirkulerade förlidet år en med nfvanstående namn och titlar undertecknad patentuppgift, om ett sätt att icke blott tillgodogöra hela det värmebelopp, som bränsle af hvad slag som helst utvecklar, utan äfven att kunna stegra hettan efter godtJinnande, och att, på samma gång, vinna en ny drifkraft och ett nytt lysningsmedel: det ena och andra med utomordentlig ekonomisk fördel. — Så många och stora löften om en enda uppfinning antyda den såsom en ibland de vigtigaste som någonsin blifvit gjorda. Men när löften med dylika auspråk härröra från någon i vetenskapen eller samhället förut obekant personlighet, händer vanligen, och ofta med skäl, att de lemnas derhän, och stundom äfven att de härledas ifrån charlataneriet eller ifrån den hos uppfinnare icke sällsynta illusionen, att hvad inbillaiogen förespeglar dem måste motsvaras af verkligheten. De här uppträdande författarne påkalla likväl ett annat förfarande. Isynnerhet eger den andre bland dem ett namn inom den vetenskapliga och industriella verlden, som icke tillåter att utan pröfning åsidosätta hvad han meddelar allmänheten. Det var Steinheil, som aldraförst införde den eleksriska telegrafien i det praktiska lifvet: hans te!egraf-anläggning vid Minchen, med dertill hörande anstalter, utgöra mönstren för hvad Wheatstone, Morse, Siemens 0. s. v. utfört, förändrat eller förbättrat. Några år efteråt uttänkte ban det äfven snart spridda sättet att mellan telegrafstationerna blott använda en enda ledningstråd och, med insparande af den andra, begagna jordhvarfyens ledningsförmåga i ställetoch genom flera andra, icke mindre praktiska upp finningar, har han intagit en ståndpunkt på vetenskapens höjder, som han icke kan antagas vilja äfventyra genom charlataneri eller sjelfbedrägeri. Hans bolagsmän om patentet tyckas af sin samhällsställning uppmanade att icke heller å sin sida blottställa sig för allmänhetens förtrytelse eller åtlöje. Man nödgas alltså förutsätta att hvad dessa tre män tillammans uppgifva måste hvila på tillförlitlig grund; men med denna förutsättning blir slutföljden: att uppgifterna förtjena den största uppmärksamhet, både inom vetenskaperna och industrien. Uppfinningen består i förbränningars verkställande under mångdubbladt lufttryck. Den värmemängd, som utvecklas under en gifven mängd bränsles förening med syre, kan väl, enligt hvad författarne öppet medgifva, icke förökas; men deremot förklara de den kunna stegras genom flera förbränningars samtidighet inom samma förbränningsrum. Enligt äldre rön utvecklar t. ex. kol, förbrändt i vanlig luft, icke mer än högst 2458? C. och i syrgas högst 98739 C.; men dessa rön äro anställda vid vanligt lufttryck, och deras resultater gälla blott under förutsättning af detta tryck; stegras åter lufttrycket, så stegras förbränningens verkan i samma förhållande. Författarne härleda den hittills gällande åsigten ifrån iakttagelserna öfver bläster, hvilken, huru sammanpressad luften dervid än må från blåsmaschiner eller belgar anlända till bränslet, icke förmår stegra värmegraden högre än till något gradtal emellan de två nyss anförda, som visa sig vid bränsles förbränning i vanlig luft och i ren syrgas. Orsaken till detta resultat är att åt de förut sammanpressade gaserna lemnas fritt utlopp till yttre luften, genom ugnarnes skorstenar; i följd hvaraf de få tillfälle att åter utvidga sig till vanligt atmosfertryck och att vid utvidgningen binda värme, istället för att frigöra det. För att deremot förbränna hvad slags bränsle som helst meå en efter godtfinnande stegrad hetta, fordras i sjelfva förbränningsrummet ett lufttryck, som öfverstiger atmosferens. I flammugnar vinnes detta, när blandningen af den der brinnande gasen och den förbränningen underhållande atmosferluften befinnes mer sammantryckt, än den efter förbränningen återstående gasblandningen vid utströmmandet i atmosferen. Antaget t. ex., att en gifven mängd blandning af atmosferluft och brinnande gas under 4 tums tryck på qvicksilfvermanometern utvecklar 10109 C. värma: så inträffar, när nyssnämnde tryck tiodubblas, eller stegras till 40 tum, att värmutvecklingen äfven tiodubblas under samma tidpunkt, d. v. s. stiger till 10 0009 C. Man kan betrakta den på detta sätt underhållna förbränningen som en oupphörligt men utan stötar fortgående explosion af i ugnen förbrinnande knallgas. Men vid 10000? C. intaga gaser af hvad bränsle som helst 37 gånger mera rum, än vid 0? C.; följaktligen medförer det vid förbränningar stegrade lufttrycket icke blott en större hetta, än man hittills kunnat åstadkomma genom förbränning i syrgas, utan äfven en så häftig utströmning ur ugnen af de under upphettningen: utvidgade gasformiga förbränningsalstren, att denna gasström kan begagnas, likt en ström ånga af samma tryck och tvärgenomskärning, till drifvande af motorer (kraftmachiner), under förutsättning allenast att motorn befinnes i strömmens väg innan strömmens spänning försvinner vid utloppet i yttre luften. Författarne förklara luftturbiner vara härtill lämpliga kraftuppfångare; men i förbigående sagdt tycks motorns härvid förutsatta appställningslokal påkalla ett byggnadsämne för turbinen, hvilket hvarken smälter eller mjuknar i den starka hettan; och med undantag af eldfast lera torde, svårligen något härtill tjenligt stå att upptäcka. Det: kommer således an på hvad slags motorer machinyyggarne kunna sammansätta af ett sådant bygg