- i mellan otakga individer. Echinodermen, då den
- lemnar ägget, är, som ett infusorium, ett ovalt litet
1 I väsen, simmande medelst de fna flimmerhår som be-
e täcka dess yta, förvandlar sig derpå till en larv med
- tvåsidigt bräm af cilier, som i sin ordning frän den
t I symmetriska formen öfvergår till den stråliga, dels
I genom en ny bildning, som växer fram i dess inre,
I men hvarvid flera af dess organer upptagas i den
I blifvande echinodermen, dels genom åter en meta-
morfos, under hvilken liksom ett slags masklik puppa
uppkommer, på samma gång som vissa af larvens
organer gå förlorade.
Derefter omnämde hr L. Meissners arbeten öfver
tagelmasken, Gordius, detta allmänt bekanta djur,
som lefver i våra vattendrag och som folktron ansett
farligt äfven för menniskan, sannolikt derföre att
man ofta träffat det som inre parasit hos insekter.
Den förmodan man hade, att denna mask måste, för
att utvecklas, tillbringa en tid hos dessa insekter och
derefter begifva sig i vattnet, bar Meissner fullstän-
digt bekräftat. Jemte det han med en sällsynt nog-
grannhet utreJt dess anatomi, budens sammansätt-
ning, musklernas struktur, nervsystemets särskilta de-
lar och näringsorganerna:; högst egendomliga bygg-
nad, utan tarmkanal, men i dess ställe ett cellulärt
parenchym som intar mellanrummen mellan alla an-
dra inre organer, lyckades han äfven att närmare än
någon föregångare följa embryonernas utveckling tills
de, fria ur äggen, visade sig som mikroskopiskt små
väsen, hvilkas hufvud, icke så enkelt som moderdju-
rets, var beväpnadt med en tagg, omgifven af tolf
rörliga hakar. Med denna form lågo embryonerna
stilla på bottnen af glasskålen. För att nu vinna
kännedom om deras vidare öde, släppte Meissner till
dem ett antal larver af en insekt, en art Ephemera,
hvilken såsom larv lefver i vatten, men, utvecklad och
bevingad, svärmar för en dag och dör derpå. I bör-
jan simmade ephemererna omkring, och embryoner
na af Gordius låga orörliga. Men då en natt förflu-
tit hade invandringen gått för sig, ty ephemererna
hade då med benen hvilat eller gått på bottnen, och
hade nu alla i det inre af fotlederna lefvande em-
bryoner af Gordius, som med sina hakar hade arbe-
tat sig in genom ledgångarnes tunna hinnor. Meiss-
ner kunde sedan iakttaga huru embryonerna mellan
musklerna letade sig fram i det inre af ephemer-
larven tills de på något passande ställe lade sig till
hvila, för att, omgifna af ett slags hylsa, ytterligare
utvecklas. Emedan nu fullbildade gordier ofta finnas
som parasiter i insekter, hvilkas larver icke lefva i
vatten, och ephemera såsom bevingad imago har ett!
ganska kort lif, är det troligt att gordierna, för att
vidare utvecklas, måste förflyttas från de insekter i
hvilka de först intränga, till det inre af sådana rof-
insekter som förtära dessa, för att slutligen lemna
sin sista boning och begifva sig tillbaka i vattnet och
der i sin ordning lägga ägg.
I sammanhang med den frågan, huruvida djur-
verlden visar en under tidernas lopp fortgående full-
komning från de tidigaste väsen af den enklaste na-
tur till de med lifvets verktyg rikare begåfvade, och
huruvida detta kan af läran om individets utveckling
på något sätt tydliggöras eller bevisas, omnämdes
huro Sundevall, i anledning af de utaf frih. Ceder-
ström utförda försöten med fiskplantering, anställt
noggrannare undersökningar öfver de förändringar,
som en del fiskar undergå straxt efter sedan de blif-
vit kläckta. De äro då vanligen ganska litet utbil-
dade och hafva en form, som i hög grad afviker från
den de få såsom fullväxta. Hufvudet är bredt och
trubbigt, den öfriga kroppen smal och hoptryckt; de
hafva ett par små bröstfenor, hvilka alltid börja som
en liten fritt utskjutande köttig och rörlig hand med
en bred hinnkant omkring spetsen. Inga vertikala
fenor finnas ännu, men kroppen omgifves ofvan och
nedan af en temligen jemnhög hinnkant, som sedan
blir delvis utbildad till fenor, derigenom att fenstrå-
larne deruti uppväxa, men som för öfrigt försvinner.
Först pläga dessa strålar visa sig i stjertfenan, der
de med sin basis växa fram under ryggradens spets,
som derigenom får en sned riktning uppåt. På detta
vis är utan tvifvel embryonens första stjertfena osym-
metrisk, men blir senare symmetrisk derigenom att
den öfra fliken med sina strålar växer öfver rygg-
radens spets. Det är nu den förra, osymmetriska
formen, som finnes konstant hos de tidigast uppträ-
dande fiskar, hvilka också i flera andra hänseenden
onekligt kunna betraktas som embryonella typer för
denna klass af vertebrerade djur.
Bland zoologiska arbeten, som under det förflutna
året blifvit utgifna i Sverge, anfördes följande:
Nilssons Skandinaviens Fauna, sista bandet, som af-
slutar detta värderika arbete;
Retzius, om Antrum pylori hos menniskan och vissa
djur:
Joh. Wahlberg, om nya fogelarter, af honom upptäckta
i Södra Afrika;
Boheman, monografi öfver insektfamiljen Cassididee,
sista delen;
Stenhammar, monografi ofver Sverges Copromyziner;
Stål, om Hemiptera ;
Thomson, om Sverges oxypoder, eyphonider och tri-
chopterygier.
Bruzelius, om Skånes hydrachnider;
Walmstedt, om en för Sverge ny Clausilia;
Lindström, om Östersjöns invartebrat-fauna, om ut-
vecklingen af Sertularia pumila, samt om larven
af en Peltogaster;
Liljeborg, om hafskrustac6er vid Sverges kuster, och
Kinberg, om en del af de Annelider, som blifvit in-
samlade under fregatten Eugenies jordomsegling.
—
Råttelser: