i mellan otakga individer. Echinodermen, då den lemnar ägget, är, som ett infusorium, ett ovalt litet 1 I väsen, simmande medelst de fna flimmerhår som bee täcka dess yta, förvandlar sig derpå till en larv med tvåsidigt bräm af cilier, som i sin ordning frän den t I symmetriska formen öfvergår till den stråliga, dels I genom en ny bildning, som växer fram i dess inre, I men hvarvid flera af dess organer upptagas i den I blifvande echinodermen, dels genom åter en metamorfos, under hvilken liksom ett slags masklik puppa uppkommer, på samma gång som vissa af larvens organer gå förlorade. Derefter omnämde hr L. Meissners arbeten öfver tagelmasken, Gordius, detta allmänt bekanta djur, som lefver i våra vattendrag och som folktron ansett farligt äfven för menniskan, sannolikt derföre att man ofta träffat det som inre parasit hos insekter. Den förmodan man hade, att denna mask måste, för att utvecklas, tillbringa en tid hos dessa insekter och derefter begifva sig i vattnet, bar Meissner fullständigt bekräftat. Jemte det han med en sällsynt noggrannhet utreJt dess anatomi, budens sammansättning, musklernas struktur, nervsystemets särskilta delar och näringsorganerna:; högst egendomliga byggnad, utan tarmkanal, men i dess ställe ett cellulärt parenchym som intar mellanrummen mellan alla andra inre organer, lyckades han äfven att närmare än någon föregångare följa embryonernas utveckling tills de, fria ur äggen, visade sig som mikroskopiskt små väsen, hvilkas hufvud, icke så enkelt som moderdjurets, var beväpnadt med en tagg, omgifven af tolf rörliga hakar. Med denna form lågo embryonerna stilla på bottnen af glasskålen. För att nu vinna kännedom om deras vidare öde, släppte Meissner till dem ett antal larver af en insekt, en art Ephemera, hvilken såsom larv lefver i vatten, men, utvecklad och bevingad, svärmar för en dag och dör derpå. I början simmade ephemererna omkring, och embryoner na af Gordius låga orörliga. Men då en natt förflutit hade invandringen gått för sig, ty ephemererna hade då med benen hvilat eller gått på bottnen, och hade nu alla i det inre af fotlederna lefvande embryoner af Gordius, som med sina hakar hade arbetat sig in genom ledgångarnes tunna hinnor. Meissner kunde sedan iakttaga huru embryonerna mellan musklerna letade sig fram i det inre af ephemerlarven tills de på något passande ställe lade sig till hvila, för att, omgifna af ett slags hylsa, ytterligare utvecklas. Emedan nu fullbildade gordier ofta finnas som parasiter i insekter, hvilkas larver icke lefva i vatten, och ephemera såsom bevingad imago har ett! ganska kort lif, är det troligt att gordierna, för att vidare utvecklas, måste förflyttas från de insekter i hvilka de först intränga, till det inre af sådana rofinsekter som förtära dessa, för att slutligen lemna sin sista boning och begifva sig tillbaka i vattnet och der i sin ordning lägga ägg. I sammanhang med den frågan, huruvida djurverlden visar en under tidernas lopp fortgående fullkomning från de tidigaste väsen af den enklaste natur till de med lifvets verktyg rikare begåfvade, och huruvida detta kan af läran om individets utveckling på något sätt tydliggöras eller bevisas, omnämdes huro Sundevall, i anledning af de utaf frih. Cederström utförda försöten med fiskplantering, anställt noggrannare undersökningar öfver de förändringar, som en del fiskar undergå straxt efter sedan de blifvit kläckta. De äro då vanligen ganska litet utbildade och hafva en form, som i hög grad afviker från den de få såsom fullväxta. Hufvudet är bredt och trubbigt, den öfriga kroppen smal och hoptryckt; de hafva ett par små bröstfenor, hvilka alltid börja som en liten fritt utskjutande köttig och rörlig hand med en bred hinnkant omkring spetsen. Inga vertikala fenor finnas ännu, men kroppen omgifves ofvan och nedan af en temligen jemnhög hinnkant, som sedan blir delvis utbildad till fenor, derigenom att fenstrålarne deruti uppväxa, men som för öfrigt försvinner. Först pläga dessa strålar visa sig i stjertfenan, der de med sin basis växa fram under ryggradens spets, som derigenom får en sned riktning uppåt. På detta vis är utan tvifvel embryonens första stjertfena osymmetrisk, men blir senare symmetrisk derigenom att den öfra fliken med sina strålar växer öfver ryggradens spets. Det är nu den förra, osymmetriska formen, som finnes konstant hos de tidigast uppträdande fiskar, hvilka också i flera andra hänseenden onekligt kunna betraktas som embryonella typer för denna klass af vertebrerade djur. Bland zoologiska arbeten, som under det förflutna året blifvit utgifna i Sverge, anfördes följande: Nilssons Skandinaviens Fauna, sista bandet, som afslutar detta värderika arbete; Retzius, om Antrum pylori hos menniskan och vissa djur: Joh. Wahlberg, om nya fogelarter, af honom upptäckta i Södra Afrika; Boheman, monografi öfver insektfamiljen Cassididee, sista delen; Stenhammar, monografi ofver Sverges Copromyziner; Stål, om Hemiptera ; Thomson, om Sverges oxypoder, eyphonider och trichopterygier. Bruzelius, om Skånes hydrachnider; Walmstedt, om en för Sverge ny Clausilia; Lindström, om Östersjöns invartebrat-fauna, om utvecklingen af Sertularia pumila, samt om larven af en Peltogaster; Liljeborg, om hafskrustac6er vid Sverges kuster, och Kinberg, om en del af de Annelider, som blifvit insamlade under fregatten Eugenies jordomsegling. — Råttelser: