men olika stor hos olika gaser; i afseende på de
undersökta lösningarne syntes i de flesta fall ett an-
märkningsvärdt förhållande ega rum emellan deras
optiska och deras thermiska egenskaper; det be-
fanns nemligen att de vätskor, som företrädesvis ge-
nomsläppa färgspegelns röda ljus, absorbera mindre
mängd strålande värme än de, som endast äro ge-
nomträngliga för ljusstrålar af större brytbarhet.
De utvägar, man hittills egt eller föreslagit till ut-
rönande af molnens höjd öfver jordytan, hafva antin-
en kunnat blott undantagsvis användas med fördel,
eller förutsatt icke alltid tillgängliga vilkor, eller ledt
till osäkra resultater; nu åter har Pouillet uppgifvit
en metod, som anses både lätt använd och tilförlit-
lig. Två fotografiapparater med lika fokaldistans
uppställas på något afstånd ifrån hvarandra, med de
optiska axlarne parallella sinsemellan och riktade
mot det moln, hvars höjd skall bestämmas. Afstån-
det emellan båda apparaterna bör icke vara större
än att en del af molnet faller inom hvarderas syn-
fält. Man erhåller på detta sätt två bilder af den
del af molnet, som faller inom det gemensamma syn-
fältet, men i olika läge i förhållande till hvardera
apparatens optiska axel. Den punkt af molnet, hvars
bild faller i den ena apparatens optiska axel, faller nem-
ligen i den andra apparaten på något afstånd ifrån dess
optiska axel. Detta afstånd förhåller sig tillafstån-
det emellan de begge apparaternas optiska medel-
punkter, som den gemensamma fokaldistansen till
molnets höjd; hvilken sålunda kan utan svårighet be-
räknas. Inflytandet af molnets rörelse förekommes
derigenom, att begge apparaterna öppnas för ljusets
verkan i samma ögonblick, och att den preparerade
skifvan är tillräckligt känslig för upptagandet af en
tydlig bild inom bögst några få sekumder.
Chevreuil bar i franska vetenskapsakademien upp-
gifvit ett sådant beredningssätt af glasskifvor tillfo-
tografi, att de bibehålla sin känslighet flera dagar,
så att fotografen kan på förhand vara försedd med
ett tillräckligt antal att begagnas i hvad ögonblick
som helst, t. ex. under en batalj, fältmanöver eller
dylikt, hvarest föremålen hastigt förändra ställning.
Han kan härigenom medhinna att taga ett !så stort
antal fotografiska bilder han behagar, omedelbart ef-
ter hvarandra. Beredningen sker så, att glasskifvan
öfverdrages med kollodion, doppas i silfverbad, sköl-
jes i destilleradt vatten och öfvergjutes med ägg-
hvita, som innehåller en procent iodkalium. Slut-
ligen lägges skifvan 10 till 20 sekunder i en:
lösning, som innehåller 10 procent salpetersyrad silf-
veroxid och 10 procent ättiksyra, hvarefter den tvät-
tas och torkas. Bilden framkallas på vanligt sätt
med galläpplesyra och fixeras med undersvafvelsyr-
ligt natron.
Enligt undersökningar af Dufour, professor i Lau-
sanne, angående elektricitetens inverkan på varak-
tigheten hos ledningstrådarne för elektrisk telegrafi,
har han funnit koppartrådar försvagas genom den
elektriska strömmen, men jerntrådar förstärkas.
Den nya metallen aluminium har användts till
galvaniska staplar i stället för platina, och de så-
lunda sammansatta staplarne berättas ega lika stor
elektromotorisk kraft, som Groves äldre staplar af pla-
tina och zink.
Professor Hansteen hade meddelat en redogörelse
för sina observationer på de norrsken, som varit syn-
liga i Christiania från Juli månad 1837 till samma
tid 1853. Äfven han har funnit en årlig periodicitet
hos norrskenen, i afseende på deras talrikhet, näm-
ligen så, att perioden för året är dubbel, med två
maxima och två minima. Norrskenen förekommo
nemligen till största delen i September, aftogo i Ok-
tober, November, December och Januari, ökades åtet
i Februari och uppnådde sitt första årliga maximum
i Mars. De aftogojäter i April, Maj och Juni, hvarefter
de tillvexte och åter uppnådde sitt andra årliga maxi-
mum i September. De voro således talrikare vid dag-
jemningarne och sällsyntast omkring solstånden.
Bland 534 norrsken, som Hansteen hade observerat
under den förutnämda 16-åriga tiden, inträffade 78
i September, 46 i Januari, 75 i Maj, intet enda i
Juni och blott ett enda i Juli. — Hr Edlund an-
märkte att dessa iakttagelser bekräftas till alla de-
lar af en äldre 23-årig observationsföljd, anställd i
Upsala 1739 till 1762 af Anders Celsius, Hjorter och
Torbern Bergman, samt af en dylik i Abo för 14
år, eller ifrån 1749 till 1762.
Hr Edlund omnämde slutligen några, efter utse-
ende äfven i sanitärt hänseende vigtiga iakttagelser,
som förlidet år skett angående ozon, eller den be-
kanta modifikation af luftens syrgas, som röjer sig
genom sin fräna fosforlukt under åskväder och under
elektriska urladdningar i allmänhet, och som i sin
verkan på organiska ämnen samt i flera andra hän-
seenden förhåller sig ungefär som chlor. Undersök-
ningarne om ozons mängd i luften anställas med en
så kallad ozonometer, bestående af en pappersremsa,
som blifvit preparerad med iodkalium och stärkelse.
Atmosferens ozon förenar sig lätt med kalium, hvari-
genom iod blir fri, och på ioden reagerar stärkelsen
så snart papperet doppas i vatten, hvarvid luftens
större eller mindre ozonhalt röjer sig genom den
större eller mindre bjertheten hos den fioletta färg
som uppkommer på papperet. — Man har på detta
sätt funnit att den atmosferiska luften, under vanliga
förhållanden, alltid innehåller ozon, samt vidare att
ozonmängden är större om natten än om dagen, och
olika stor under olika årstider. På några orter har
ozonhalten visat sig störst i Januari och Juni, men
minst i Oktober och Maj; på andra ställen har den
funnits störst i Februari och Maj samt minst i April
och September. I fuktig väderlek har den visat sig
större än i klar och torr; den aftager. i värme, den
ökas i köld och alltid mer vid tillvexten af fri elek-
tricitet i luften. Öfverallt, der stark förbrukning af
syrgas eger rum, visar sig ozonhalten vanligen obe-
tydlig och blir ofta der omärklig; i sistl. Augusti
anställdes samtidiga iakttagelser öfver ozonhalten
inom sjuksalarne i militärhospitalet i Versailles och på
ett meteorologiskt observatorium norr om staden,
hvarvid ej ett spår till ozon röjde sig i sjuksalarne,
under det att den vid observatoriet visade sig ganska
betydlig. I en sal, der inga sjuka vårdats på en må-
nads tid, befanns ozonhalten lika stor som i yttre
luften.
Vid omförmälandet af hr Edlunds årsbe-
rättelse torde här icke böra förbigås den at
talaren blygsamt öfverhalkade uppgiften om
sättet att fördubbla elektriska telegrafers verk-
samhet utan fördubbling af deras kostsam-
maste del, sjelfva ledningstråden. Öfver denna
vigtiga uppfinning, hvilken hastigt vunnit till-
lämpning både utrikes och inrikes, och som
utgjorde en af de mest berömda föremålen
för verldsexpositionen i Paris förlidet år, träf-
fas nemligen en fullständig teoretisk och prak-
tisk uppgift i en ibland de af vetenskapsaka-
mien prisbelönta skrifterna: Hr Edlunds i aka
demiens förhandlingar för sistl. Juni införda
Beskrifning på en ny telegrafapparat, medelst
hvilken två underrättelser kunna samtidigt af-
sändas i motsatt riktning på en och samma
telegraftråd.
I anseende till professor Wikströms förhin-
der genom sjukdom, föredrogs berättelsen i
Botanik af akademie-adjunkten mag. Andersson.
hvilken först redogjorde för ett systematiskt
arbete öfver Begoniacecrna. Vi meddela der-
af några utdrag:
Linn, som icke sett någon lefvande Begonia, sam-
manfattade de 6 species, Plumier förut omnämt, till
en enda: B. obliqua. Tid efter annan infördes till
Europas trädgårdar i
Ah dan nva Harldono