Herr dEntragues, den ende hvilken ej syn tes dela den allmänna förvirringen, bjöd för gäfves till att påhitta ett samtal som skull intressera hans gäster; endast enstaka svar be. lönade hans bemödanden. Men hastigt riktades allas uppmärksamhe mot hufvudallen, uti hvilken tvenne pager aj alla krafter kommo springande. Grefven af Auvergne! anmälte begge två på en gång. Min son ! utropade Marie Touchet öfver. raskad. Grefven, stammade dEntragues, förskräckt öfver den hämdgiriga blick spanioren slungade på guvernören, och som betydde: Jag har dig... du hade stämt möte här med grefven af Auvergne... det skall just roa mig att se huru du nu skall draga dig utur dena här klämman Grefven gissade till hens tankar och mumlande för sig sjelf: Dumhufvud!... efter du så der lätt låter narra dig, så skall du blifva det ännu mera... Jag har funnit mitt medel. Emellertid var hela huset i rörelse öfver denna oväntade händelse, och alla tjenarne skyndade att såsom prins emottaga grefven af Auvergne. Henriette var nära att falla i vanmakt af raseri vid detta nya hinder; men hon qväfde sin harm och följde stillatigande sin mor. Marie Touchet reste sig upp från sin stol, rak som en staty, för att gå emot grefven af Wuvergne, ty det kungliga ceremonielet ålägser drottningen att alltid gå sin son, konunen, till mötes. Då spanioren såg Brissac sitta orörlig, trodde an att denne ej längre kunde beherrska sin ro och han närmade sig honom med låtsadt leltagande. Anser ni det passande, sennor, sade han RR