Herr dEntragues, den ende hvilken ej syn
tes dela den allmänna förvirringen, bjöd för
gäfves till att påhitta ett samtal som skull
intressera hans gäster; endast enstaka svar be.
lönade hans bemödanden.
Men hastigt riktades allas uppmärksamhe
mot hufvudallen, uti hvilken tvenne pager aj
alla krafter kommo springande.
Grefven af Auvergne! anmälte begge två
på en gång.
Min son ! utropade Marie Touchet öfver.
raskad.
Grefven, stammade dEntragues, förskräckt
öfver den hämdgiriga blick spanioren slungade
på guvernören, och som betydde:
Jag har dig... du hade stämt möte här
med grefven af Auvergne... det skall just
roa mig att se huru du nu skall draga dig
utur dena här klämman
Grefven gissade till hens tankar och mum-
lande för sig sjelf:
Dumhufvud!... efter du så der lätt låter
narra dig, så skall du blifva det ännu mera...
Jag har funnit mitt medel.
Emellertid var hela huset i rörelse öfver
denna oväntade händelse, och alla tjenarne
skyndade att såsom prins emottaga grefven af
Auvergne.
Henriette var nära att falla i vanmakt af
raseri vid detta nya hinder; men hon qväfde
sin harm och följde stillatigande sin mor.
Marie Touchet reste sig upp från sin stol,
rak som en staty, för att gå emot grefven af
Wuvergne, ty det kungliga ceremonielet åläg-
ser drottningen att alltid gå sin son, konun-
en, till mötes.
Då spanioren såg Brissac sitta orörlig, trodde
an att denne ej längre kunde beherrska sin
ro och han närmade sig honom med låtsadt
leltagande.
Anser ni det passande, sennor, sade han
RR