STOCKHOLE, den 1 April
Det vore utan tvifvel förmätet att tilltro sig
kunna med någon säkerhet beräkna följderna
för Europa af det fredsslut, hvarom budskapet
för närvarande på telegraftrådarne ilar kring
verlden. Frågan hvilar dock i detta ögon-
blick på så mönga millioners läppar, och är
framför allt så naturlig för hvarje svensk, att
hon icke får afvisas.
Ehuru fredsvilkoren icke ännu äro fullstän-
digt och med visshet kända, har man sig lik-
väl, uti hvad redan förut genom preliminä-
zerna eller om fredskonferensens förhandlin-
gar förljudits, så mycket deraf bekant, att man
väl må med en viss grad af tillfredsställelse
ikunna anse Ryssland hafva blifvit förödmju-
ikadt,men likväl måste med bedröfvelse och
hart erkänna, att denna förödmjukelse inga-
Junda är förenad med ett sådant försvagande
af Rysslands makt; som vännerne af Europas
frihet och framtid haft ,sköl att vänta såsom
en frukt af detta krig Svarta hafvets neu-
tralisering, förbud atf åter uppbygga det för-
störda Sebastopol och Bomarsund, Nikolajeffs
örvandlande från krigshamn till handelshamn,
afsägelse af Rysslands skyddsherravälde öfver
Donaufurstendömena och afträdande af en li-
ten del af Bessarabien för gränsornas ända-
milsenligare reglering, försäkrande af sjöfar-
fens frihet på Donau, samt slutligen inskrän-
kandet af Rysslands så källade beskydd öfver
do kristna i Turkiet till delaktighet deri tillika
Med de öfriga europeiska stormakterna, sådana
synas de egentliga hufvudgrunderna för freds-
slutet vara.
Historien kommer väl småningom och kan-
ske snart nog att uppdaga, hvilka de beve-
kelsegrunder varit, som förmått vestmakterna
att med sådan brådska afsluta denna för dem
efter så stora ansträngningar ingalunda äro-
rika fred, och det just vid en tidpunkt, då de
sjelfve stodo bättre och fullständigare rustade
än någonsin, men fienden deremot redan blif-
wit till ytterlig grad försvagad. Redan nu
frågar man sig med djupt misstroende till de
styrande på mer än ett håll Har ett hemligt
förstånd egt rum emellan Louis Napoleon och
de båda andra kejsarehofven, i ändartnål att
den förre skulle få sin tillämnade dynasti er-
känd af de senare och sålunda äfven stämplad
med prägeln af en slags legitimitet ?Har man
med afsigt och genom nesligt förräderi emot
den svagare bundsförvandt, som man dock
just föregaf sig vilja försvara, låtit en af hans
vigtigaste fästningar falla, icke så mycket för
fiendens vapen, som mera för hunger och
hjelplöshet, och det för att bereda sjelfva
fienden en tvetydig tillstymmelse till den
krigsära, som han ju också sade sig behöfva,
för att kunna sluta en ärofull fred ?Y Har
det aristokratiska engelska kabinettet lånat sig
till verktyg för utförandet af ett så ovärdigt
och upprörande svek? Har man till en bör-
jan i Frankrikes lättsinniga hufvudstad satt
fredsutsigterna i omlopp endast för att spela
på fondernas dervid ofelbara stigande och,
sedan detta lyckats, drifvits vidare framåt af
snikenheten, ända till dess det omsider befun-
nits, att man icke mera utan äfventyr kunde
låta de fredsförhoppningar åter komma på
skam, som man nu en gång hade uppväckt
hos den af spelets raseri besatta pariserbefolk-
ningen? Eller har, såsom äfven en af våra
enskilta korrespondenter försäkrar oss, Napo-
br otklisan för si ölj 1-
vid fordrat Frankrikes vidgade föja kr
såsom lön och vilkor, hvilket England å sin
sida icke velat medgifva, förrän då detredan
var — för sent?...
Vi våga icke besvara dessa frågor. Men
att de redan äro uppkastade inom många bröst
på båda sidorna om Kanalen, är lika visst,
som att förtroendet till de styrande i båda
länderna kommer att genom detta fredsslut på
ett känbart sätt skakas, och sannolikt att ska-
kas djupare, i samma mån som man börjar att
nogare granska det sätt, hvarpå kriget blifvit
fördt, och att jemföra de frukter det medfört
med de uppoffringar och det blod det kostat.
Vi äro icke fallne för utt lättsinnigt be-
trakta kriget och de fasor det medför. - Vi
uppskatta fastmera dessa i all deras förfärliga
vidd och egna dem hela vår afsky. Vi akta
icke heller freden och dess välsignelser ringa.
Men just derföre att bådadera äro så stora,
har Europa haft rätt till den väntan, att se-
dan ett krig emellan dess tvenne hälfter en
gång utbrutit, detta måtte omsider leda till
en sådan fred, som gåfve någon utsigt för sin
egen varaktighet och, om icke för allo, åt-
minstone för en längre tid, befriade folken
ifrån krigets tryckande bördor. . Huru föga
detta blir förhållandet med det nu uppgjorda
fredsslutet, tyckes man äfven vid den ykti-
gaste blick på de krigförande makternas san-
nolikt blifvande ställning under den så kallade
freden kunna sluta.
Turkiet, utarmadt genom kriget och sökande
förgäfves att genom inre reformer med hvar-
andra sammansmälta och försona sina olikar-
tade beståndsdelar, besatt af minst 20 till
30,000 man franska och engelska trupper,
dessa bundstörvandter, som endast synas hafva
skänkt det en tvetydig hjelp! Donaufursten-
dömena förmodligen fortfarande besatta af ett
ungefär lika antal österrikiska trupper. Frank-
rike, jäsande i sitt inre, bearbetadt af hem-
liga sällskap och en verksam demokratisk
emigration, ängsligt bevakadt af en ofantlig
polis och af den krigshär, som nu hemföres
från Krim, men under allt detta begärligt fi-
kande att få inlägga ny krigareära, helst vid sina
egna gränsor för att om möjligt utvidga dessa,
Så snart tillfälle dertill erbjudes. England,
Il I oo a sm