VUUSLAUCIR
MUSIK.
Påskveckan bar detta år varit ovanligt rik på om-
vexlande musikaliska tillställningar. Bland dessa var
den konsert, hr M. Leenders hade arrangerat å kongl
teatern, i hög grad intressant. Den gjorde oss be-
kant med en fint bildad wiolinspelarce, utgången ur
den namnkunniga belgiska skolan, från hvilken
Vieuxtemps. Prume, Leonard, Artot m. fl. utgått.
alla dessa artis synes Leenders komr
Vieuxtemps ITans s
samt fritt från allt charlataneri, tonen
uttrycksfull, hans stråke utomordentli
hans teknik — dubbelgrepp, staccato, arppeg
flagcolett m. m. — fulländad. Skulle vi bafva
got att anmärka, vore det emot den violin,
ken han spelar, och hvars egens j
tids violinspelare, att man ej dervid bör fästa sig,
minst då öfrige förtjenster äro så öfvervägande. Hr
L. uppträdde i en konsert i G-dur af Beriot, en sär-
deles frisk och effekrik komposition, en Tarantella af
Vieuxtemps, en salongspjes: Berceuse, af Reber,
samt Ronde des lutins, af Bazini, äfvensom i tvenne
af honom sjelf skrifna nummer, af hvilka den sc-
nare, ;Grande Fantaisie Scandinave, vittnade om en
rätt värderik talang i förmågan att komponera. Ut-
förandet af alla dessa numror lemnade intet öfrigt
att önska, och att publiken delade vår åsigt, derom
vittnade de mest lifliga handklappningar och fram-
ropningar. Trio och qvartett ur operan Fidelio sjöngos,
ej alldeles rent, af mllna Fundin och Malmström samt
hrr Walin och Sandström. Fröken Westerstrand var
deremot särdeles lycklig denna afton i Isabellas aria
ur Robert, efter hvilket rent och artistiskt sjungna
nummer hon äfven blef framropad.
Uvertyren till Abencerragerna af Cherubini bör-
jade konserten, en uvertyr, som, skrifven i den för
orkestern redan så klanglösa tonarten f-moll, är be-
räknad för ett större antal stränginstrumenter, utan
hvilka den ej kan göra påräknad effekt.
Publiken var fåtalig, men desto mera lifvad; och
vi äro öfvertygade att de fleste af dem, som nu voro
närvarande vid hr L:s konsert, med nöje skola be-
gagna tillfället att åter få höra denne utmärkte virtuos.
— Långfredagen uppfördes efter vanligheten, till
förmån för frimurarebarnhuset, Haydrs Skapelsen. So-
lopartierna utfördes, med undantag af mill Andree,
af vanligen biträdande sångare och sångerskor; kö-
rerna voro lika fåtaliga som förr. Utförandet lem-
nade således mycket öfrigt att önska. Likväl hade
denna poetiska instrumentalmålning, denna utgju-
telse af den mest lefvande naturreligion, fyllt hr De
la Croix salong för tvenne aftnar. Tiden synes
emellertid vara inne, att bereda den musikälskande
publiken någon omvexling genom utförandet äfven af
några andra oratorier, t. ex. af något bland Händels.
Messias har nyligen af en utmärkt musikälskare i Norr-
köping blifvit på ett förtjenstfullt sätt öfversatt och
är således lätt tillgänglig. Vi rekommendera detta
på det varmaste till vederbörandes åtanka, men på-
minna samtidigt om angeläigenheten att vid dylika.
musikfester hafva körerna bättre besatta, hvartill ut-
vägar inom hufvudstaden också ingalunda saknas,
om de blott anlitas.
— Påskdagen gaf hr Nagel sin konsert å kongl.
teatern. Programmet, bestående af 12 numror, upp-
togs mest af vokalmusik. Sjelf spelade hr N. första
satsen ur en konsert af Låonard, sitt kända Rondo
Giocoso samt de likaledes ej mera trämmande va-
riationerna å la Paganini. Hr N. är således, kan
man säga, mer än tillbörligt stationär, men hr N.
är en intressant stationär, som med den rena och
sköna tonen i sin violin, sitt originella pi to och
sina flageolett-toner med rätta bibebållit sig i pub-
likens ynnest. Härtill kommer också, att hr N. så
sällan uppträder, hvilket gör honom ännu mera. ef-
terlängted, när det sker, Fröken Westerstrand bi-
trädde med en talangfullt sjungen arian ur Bellinis
Sömngäpgerskan, samt en Mazurka i f-moll af
Chopin. killiga af denne kompositörs mazurkor
för piano ha blifvit arrangerade för röst af Viardot-
Garcia, och äfven Jenny Lind har
gjort furore genom att utföra d d
extravaganta svårigheter. De kunna anses som ett
slags kuriosum, men dervid stannar det. Den affrö-
ken W. valda, synes oss för ingen del vara någon
ibland Chopins mest lyckade. I stället för mll An-
dre, som anmältes opasslig, sjöng mll Malmström
arian ur Slottet Montencro, och hr Walin, som denna
afton var särdeles väl disponerad, föredrog Alma
aria ur Figaro. En kromatisk qvartett, ett slags
ode till natten, af Costa, sjöngs af mll Malmströ
fru Salmson samt hrr Dahlgren och Willman, o
r Ryno n des ar fru S
nast i Eagland
i Thalbergs viket a I
ande, tillvannu sig me
mer han, likasom öfrig
kostigt bifall.