Utrikes Korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin d. 15 Mars. Polispresidenten och generaldirektören för preussiska polisväsendet hr v. Hinkeldeys död den 10 Mars, i duellen med den adlige löjtnanten hr von Rochow på Plessow, håller ännu alltjemt vår befolkning i andlös spänning. I mannaminne har icke det lättsinniga och njutningslystna Berlin blifvit till den grad upprördt af någon dylik händelse. Kontrasten emellan denna blodiga tilldragelse och den fredliga stämning, i hvilken vi här sedan lång tid röra oss, gjorde intrycket ännu djupare. De första enskildheterna öfver den tragiska utgången har jag genast morgonen efter duellen meddelat er och vill nu tillägga en del detaljer, som sedermera blifvit mig bekanta. Under tiden hafva de tidningar, som samtidigt med detta bref komma er tillhanda, mångsidigt behandlat tilldragelsen, men ingalunda uttömt ämnet. De vigtigaste omständigheterna, som just äro egnade att sätta saken i sitt rätta ljus, hafva de dessutom icke vågat meddela. Jag tror mig redan i mitt första bref ha sagt, att frågan om prins Wilhelm af Mecklenburg, broder till regerande storhertigen och major vid kongl. preussiska gardeskyrassierregementet, samt landtvärnsofficeren Heydebrand mer eller mindre direkte står i sammanhang med duellen. Heydebrand hade nemligen ef prinsen vunnit på spel 40,000 thaler. Konungen erfor detta, hörde äfven om andra betydliga förluster som de unga kavalleriofficerarne lidit i jockeyklubben och befallde Hinkeldey att upplösa densamma. Detta skedde som sagdt är i Juni eller Juli 1855. Heydebrand blef snart derpå förvist, hvilket upprepades då han sedermera återkom från Paris till Berlin. Då fHinkeldey angående detta förfarande, äfvensom angående handlingssättet emot klubben i allmänhet, tillfråsades. af Heydebrands vänner, bland hvilke ifven Rochow befann sig, åberopade s!g Hinkeldey konfidentiellt på konungens befallning. Han sade: Vi vilja förbise min egenskap al polispresident, Vi tala här såsom blott män