RÄTTEGANGSoca POLISSAKER. — I förgår förevar åter polisransakning med sjömännen Hansson och Andersson, angifne att hafva varit anförare för de sjömän som sammanskockat sig och påyrkat att deras dagspenning icke måtte bli nedsatt, utan fortfarande utgå till samma belopp som under vintern. Mot de tilltalade förekom icke någon vidare bevisning, hvarföre målet remitterades till rådsturätten. — Ransakningen angående den förut omnämda stölden af ett större parti magasinerad sprit ur källaren under huset n:o 5 vid Clara Södra Kyrkogata förevar åter i förgår inför rådsturättens 3:dje afdelning. De trenne personer, som varit häktade derföre att de köpt bränvin äf tjufvarne, äro nu ställda å fri fot, och qvarhållas för närvarande i häkte endast de för sjelfva tillgreppet anklagade drängarne Högberg och Ytterberg samt tornväktaren Lindbom. För vidare bevisnings förebringande uppsköts målet. -— I förgår inställdes uti poliskammaren spetshandlaren Johan Magnus Anderson från Östergöthland, hvilken uti S:t Petersburg blifvit häktad för lösdrifveri och med fångskjuts hitsänd. Andersson hvilten äfven för några år sedan företog en var dring till Ryssland, men derifrån återförpassades, inn e hade nu pass, utfärdadt i Wadstena för 3:ne månaders vandring inom länet för afyttrande af spetsar. I stället hade han till fots öfver Torneå begifvit sig till Ryssland och lyckats framkomma till S:t Petersburg. Vid ett f. d. lustslott Jelaguin, som begagnas till kasern, blef han antastad då han vid framställande af sin begäran om nattlogis icke kunde göra sig förstådd. På dagen derefter af tillkallad tolk framställd fråga, uppgaf han sin afsigt vara att vilja bli kejserlig rysk undersåte, men med det vilkor att han genast ställdes å-fri fot,. Sedan han blifvit ställd å fri fot, förklarade han sig dock ha beslutit afstå från sin föresats att bli ryss, hvarföre han inställdes hos svenska ministern friherre Nordin, hvilken fogade anstalt att Andersson med fångskjuts öfver Eckerön forslades hit. Hr ministern hade utverkat att i passet blef infördt orakad och utan bojor, på det Andersson ej skulle underkastas den behandling som i vanliga fall vederfares fångar i Ryssland. Då Andersson nu härstädes inställdes till polisförhör och tillfrågades om anledningen -hvarföre han företagit den lika långa som äfventyrliga färden, svarade han: Jag hade föresatt mig att komma till Ryssland för att omvända de ogudaktige ryssarne. Andersson, som icke synes vara vid sina sinnens rätta bruk, har blifvit med fångskjuts afförd till sin hemort, och kommer laändshöfdingeembetet i Östergötlands län vidare att om honom : förordna. — En vid Ladugårdslandet boende mamsell Ö. hade anförtrott förre trumslagaren Carl Johan Nilsson att af källarmästaren Lindros vid Hötorget uppbära henne tillkommande 80 rdr rgs. Nilsson hade med en biljett infunnit sig å Lindros, källare, och i Nilssons närvaro hade Lindros uti ett bref inneslutit 80 rår rgs, utgörande 2:ne sedlar å 25 rdr och 2:ne å 15 rdr valör. Nilsson hade icke kunnat omotstå frestelsen att åtkomma penningarne, utan brutit brefvet och, såsom han vid polisförhöret i förgår uppgaf — supit upp -penningarne. För inskaffande af vidare upplysningar anstår målet tills om lördag, och blef Nilsson insatt i cell. — I förgår fortsattes inför rådsturättens 5:te afdelning ranpsakningen med mamsell Lanner, tilltalad att hafva på bedrägligt sätt lyckats åtkomma en mängd fortepianos. En längre skrift inlemnades och upplästes, deruti å kärande sidan yrkades att Lanners syster Eva Lundström, gift med en konsul i Finland, måtte efterspanas och ställas till ansvar för medvetande af och således delaktighet i bedrägerierna, emedan hon flere gånger biträdt Lanner då denna lyckats hyra fortepianos, och flere sådana hade hyrts uti Lundströms namn. Lanner påstod att systern icke vore delaktig i bedrägerierna. För vidare upp