(Insändt.) Carl Jehan och franska kronan. Med anledning af hvad i en recension utt Aftonbladet öfver nyligen utkomna skrifter om 1812 års politik blifvit efter Barante och Lamartine yttradt rörande Carl Johans plan att genom ällafisen med Ryssland förskaffa sig franska kronan, torde det tillåtas insändaren att fästa red:s uppmärksamhet derpå att åtskilliga andra både inhemska och utländska källor finnas och ännu flera snart torde komma i dagen, af hvilka det visar sig att Carl Johan hela tiden hade denna plan i bakgrunden, och att kejsar Alexander verkligen gillat denna plan, som tillintetgjordes endast genom Talleyrands slughet. Orsaken hvarföre ryska kejsaren icke blott skenbart, utan ganska uppriktigt omfattade detta förslag, var en att han i sådant fall hade kunnat behålla Norge för egen räkning. Ins. vill till en början endast fästa uppmärksamhet på följande stycke ur 10:de delen af Bourriennes år 1829 i Paris utgifna memoirer. Statsrådet Bourri enne var Napole ns förtrognaste handsekreterare och stod på en mycket vänlig fot med Carl Johan, som medelst ett smickrande handbref tilldelade honom Nordstjerneorden. Bourrienne yttrar öfver ifrågavarande ämne: Under den tid (1814), då Bernadotte (kronprinsen af Sverge) vistades i Paris, såg jag honom dagligen. Han dolde blott svagt för mig det hopp han gjort sig att styra Frankrike, och under de många samtal, som våra ömsesidiga göromål tilläto oss att hafva med hvarandra, förvärfvade jag öfvertygande bevis om hvad jag alltid trott, utan att han sagt mig det uttryckligen: att nemligen han hade i sigte att efterträda Napoleon. Prinsen af Benevent hade i min närvaro sagt till kejsar Alexander: Vill ni upprättphålla Bonaparte? Nej, ni hvarken kan eller vill göra ndet. Jag har redan haft den äran att säga Eders Maj:t, ått ingenting kan ställas emellan Napoieon och Ludvig XVIII; allt: hvad man satte i stället, hvilket val man ock gjorde, af hvad beskaffenhet det vore, skulle det blifva en intrig, och ingenting kan hafva nog styrka, eller nog stadga, för attupppehålla den; som vore dess föremål. Bernadotte, Eugene, en förmyndareregering, allt det der är intrigei.. Man har sett huru Talleyrands åsigt i detta nseende segrade hos kejsar Alexander. Sedan den dagen då jag råkat general Reynier hos hertigen af Rovigo hade mina starka gissningar härutinnan öfvergått till sådan visshet, att jag yttrade det till Bernadotte och när han slutligen blef drifven ur sina innersta förskansningar, gjorde han ej mera någon inskränkning i sitt förtroende till mig, och bekräftade helt och hållet hvad jag visste om mötet i Åbo. Jag insåg lätt det intresse kejsar Alexander fann i Bernadottes öfvertagande af högsta makten i Frankrike. Ty då hade Finland kunnat bibehållas af Ryssland, såsom en vedergällning för det stöd denna glupande makt lemnat en ny regentslägt, och på samma gång hade hon kunnat taga Norge för sin egen räkning, i stället för att gifva det såsomen ersättning åt Sverge; och det hade ändock varit en vedergällning för det beskydd Ryssland lemnat Sverges gamla konungaätt. Det var den bakslugaste politik i verlden, hvarmedelst Ryssland skulle vunnit på begge sidor.