(Insändt.)
Carl Jehan och franska kronan.
Med anledning af hvad i en recension utt
Aftonbladet öfver nyligen utkomna skrifter
om 1812 års politik blifvit efter Barante och
Lamartine yttradt rörande Carl Johans plan
att genom ällafisen med Ryssland förskaffa
sig franska kronan, torde det tillåtas insän-
daren att fästa red:s uppmärksamhet derpå att
åtskilliga andra både inhemska och utländ-
ska källor finnas och ännu flera snart torde
komma i dagen, af hvilka det visar sig att
Carl Johan hela tiden hade denna plan i bak-
grunden, och att kejsar Alexander verkligen
gillat denna plan, som tillintetgjordes endast
genom Talleyrands slughet. Orsaken hvar-
före ryska kejsaren icke blott skenbart, utan
ganska uppriktigt omfattade detta förslag, var
en att han i sådant fall hade kunnat behålla
Norge för egen räkning. Ins. vill till en bör-
jan endast fästa uppmärksamhet på följande
stycke ur 10:de delen af Bourriennes år 1829
i Paris utgifna memoirer. Statsrådet Bourri
enne var Napole ns förtrognaste handsekre-
terare och stod på en mycket vänlig fot med
Carl Johan, som medelst ett smickrande hand-
bref tilldelade honom Nordstjerneorden. Bour-
rienne yttrar öfver ifrågavarande ämne:
Under den tid (1814), då Bernadotte (kronprinsen
af Sverge) vistades i Paris, såg jag honom dagligen.
Han dolde blott svagt för mig det hopp han gjort
sig att styra Frankrike, och under de många sam-
tal, som våra ömsesidiga göromål tilläto oss att hafva
med hvarandra, förvärfvade jag öfvertygande bevis
om hvad jag alltid trott, utan att han sagt mig det
uttryckligen: att nemligen han hade i sigte att ef-
terträda Napoleon. Prinsen af Benevent hade i min
närvaro sagt till kejsar Alexander: Vill ni upprätt-
phålla Bonaparte? Nej, ni hvarken kan eller vill göra
ndet. Jag har redan haft den äran att säga Eders
Maj:t, ått ingenting kan ställas emellan Napoieon
och Ludvig XVIII; allt: hvad man satte i stället,
hvilket val man ock gjorde, af hvad beskaffenhet
det vore, skulle det blifva en intrig, och ingenting
kan hafva nog styrka, eller nog stadga, för attup-
ppehålla den; som vore dess föremål. Bernadotte,
Eugene, en förmyndareregering, allt det der är in-
trigei.. Man har sett huru Talleyrands åsigt i detta
nseende segrade hos kejsar Alexander. Sedan den
dagen då jag råkat general Reynier hos hertigen af
Rovigo hade mina starka gissningar härutinnan öf-
vergått till sådan visshet, att jag yttrade det till
Bernadotte och när han slutligen blef drifven ur sina
innersta förskansningar, gjorde han ej mera någon
inskränkning i sitt förtroende till mig, och bekräf-
tade helt och hållet hvad jag visste om mötet i Åbo.
Jag insåg lätt det intresse kejsar Alexander fann i
Bernadottes öfvertagande af högsta makten i Frank-
rike. Ty då hade Finland kunnat bibehållas af Ryss-
land, såsom en vedergällning för det stöd denna
glupande makt lemnat en ny regentslägt, och på
samma gång hade hon kunnat taga Norge för sin
egen räkning, i stället för att gifva det såsomen ersätt-
ning åt Sverge; och det hade ändock varit en veder-
gällning för det beskydd Ryssland lemnat Sverges
gamla konungaätt. Det var den bakslugaste politik
i verlden, hvarmedelst Ryssland skulle vunnit på begge
sidor.