STOCKHOLM, den 22 Mars, Utrikes Korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Paris den 14 Mars 1836. Af pariserkonversationen skulle man icke kunna tro att här afhandlas en af dessa frågor, hvilken lösning skall återskänka Europa freden eller lössläppa öfver denna verldsdel ett krig, hva s följder och slut ingen kan säga. Konferensen är hvad som minst sysselsätter salongerna, der denna fråga förhandlas. Säkert är ingen likgiltig för konferensens arbeten, och väl ännu mindre för dess resultat, men då man är öfvertygad, att den är fullkomligt tillmurad, att intet profant öga kan dit intränga och intet främmande öra nalkas nog nära för att uppfatta hvad der säges, liksom att hvarje dess medlem utom den liknar en bildstod af tystnaden, så afstår man från att taia om hvad man måste förtvifla om att kunna känna. Till och med de som befatta sig med att brodera nyheter äro utan hopp, i brist af ringaste uppränning. Man möter väl här och der porsor pi dag var sammenvan la a de n att källan är alldeles utsinad för nyhetsmakaren, som man beröfvat hans födkrok och som ill gifva sig utseende af en man, hvilken lefver af hemligheter, men som i verkligheten dör af brist på näring. Våra tidningar, som föröfrigt blifvit uppmanade att iakttaga en försigtighet, som de imgalunda äro frestade att öfvergifva, säga under dessa förhållanden ingenting elier uppsamla hvad utländska tidningar innehålla från egna eller mindre för-. sigtiga parisiska korrespondenter, och som synes vara mera beräknadt för Belgien, Tyskland etc., än för Frankrike. Sanningen är, att man vet intet, eller så litet faktiskt, att det är liktydigt med intet. I verkligheten råder den åsigten, att freden, oaktadt några nog lifliga skiljaktigheter i fråga om vissa detaljer, icke förlorat något af sin möjlighet, att ingen särdeles missämja yppat sig i fråga om hufvudpunkterna; men, säger man, öfverenskommelsen om konseqvenserna af de medgifna punkterna är längre aflägsen och svårare att reglera, än man hade tänkt, och regeringarnes önskan att så snart som möjligt proklamera fredens välgerning skall låta den undertecknas, utan att dessa konseqvenser äro bestämda. Konferensen skall fortsättas för att reglera dem. Det är denna version, som höjt vära fonder genom den utsigt till snar fred, som den framhåller. Den är icke osann-lik; icke att jag tror den hafva mera stöd af vunna upplysningar än alla de andra, men emedan en synes öfverensstämma med förhållandenas beskaffenhet. Huru förberedda plenipotentiärerna ifråga om de olika sätten för utförandet och tillämpningen af de öfverenskomna punkterna än må vara, har det alltid synts mig som dessa svårigheter, hvilka gå så långsamt till och med. vid småsaker, näppeligen skulle kunna öfverviffas hastigt när stora frågor skola lösas, Skall man tro det? Frågan om Preassens nlåcande till konferenserna är ännu alltjemt vafgjord; jag fortfar ännu att föga förstå och har svårt att för mig förklara hv. en makt, som icke varit hvarken krigför? nåde eller allierad med krigförande makter., kan få deltaga i rågan ora fred mellan dessa, Jag fortfar att ro underhandlingarne ir,nefatta två saker: ett redsslut. mellan de grigförande och deras ullierade, se der konferensen — och vidare amtidig t dermed eller sedermera, i följd af ie frågors natur, hvilka innefattas uti denna redsfråga, uppgörandet af ett europeiskt reglepente, se der kongressen! Jag fattar Preussens leltagande i kongressen; jag begriper det icke vid konferensen. Då man icke vet hvad som passerar hos! en sjelf, så är man mycket böjd att betrakta hvad som sker hos andra. Svårigheterna mellar England och Förenta Staterna hafva, som jag tror, varit förnämsta föremålet för samta-: len dessa sednare dagar. Det har icke undgått oss, lika litet som amerikanarne, att de engelska tidningarne, sedan England kan hoppas blifva ledigt från orientaliska kriget, hafva skärpt sin ton emot sin fordna koloni, och å andra sidan har det hos oss väckt någon sensation, att amerikanska senaten äskat få del af korrespondensen emellan Förenta Staterna och England i fråga om de försök till värfningar, som engelsmännen gjort på unionens område. En och annan har befarat att frå gan skulle blifva lifligare, då den sålunda öf: vergick från det diplomatiska till det parlamentariska fältet. I hvarje händelse synes ett krig emellan Förenta Staterna och England vara föga sannolikt, och man har snart sysselsatt sig med andra saker. Talet har vändt sig till Spaniens angelägenheter, hvars anarkiska tillstånd, som man uppgaf, hade så mycket sysselsatt franska regeringen, att den skulle hafva. gjort en vänskaplig framvill