STOCKHOLM, den 22 Mars,
Utrikes Korrespondens.
(Från Aftonbladets korrespondent.)
Paris den 14 Mars 1836.
Af pariserkonversationen skulle man icke
kunna tro att här afhandlas en af dessa frå-
gor, hvilken lösning skall återskänka Europa
freden eller lössläppa öfver denna verldsdel
ett krig, hva s följder och slut ingen kan
säga. Konferensen är hvad som minst syssel-
sätter salongerna, der denna fråga förhandlas.
Säkert är ingen likgiltig för konferensens ar-
beten, och väl ännu mindre för dess resultat,
men då man är öfvertygad, att den är full-
komligt tillmurad, att intet profant öga kan
dit intränga och intet främmande öra nalkas
nog nära för att uppfatta hvad der säges, lik-
som att hvarje dess medlem utom den liknar
en bildstod af tystnaden, så afstår man från att
taia om hvad man måste förtvifla om att kunna
känna. Till och med de som befatta sig med
att brodera nyheter äro utan hopp, i brist af
ringaste uppränning. Man möter väl här och
der porsor
pi dag var sammen-
van la a de n
att källan är alldeles utsinad för nyhetsmaka-
ren, som man beröfvat hans födkrok och som
ill gifva sig utseende af en man, hvilken lef-
ver af hemligheter, men som i verkligheten
dör af brist på näring. Våra tidningar, som
föröfrigt blifvit uppmanade att iakttaga en
försigtighet, som de imgalunda äro frestade
att öfvergifva, säga under dessa förhållanden
ingenting elier uppsamla hvad utländska tid-
ningar innehålla från egna eller mindre för-.
sigtiga parisiska korrespondenter, och som sy-
nes vara mera beräknadt för Belgien, Tysk-
land etc., än för Frankrike. Sanningen är,
att man vet intet, eller så litet faktiskt, att
det är liktydigt med intet. I verkligheten rå-
der den åsigten, att freden, oaktadt några nog
lifliga skiljaktigheter i fråga om vissa detal-
jer, icke förlorat något af sin möjlighet, att
ingen särdeles missämja yppat sig i fråga om
hufvudpunkterna; men, säger man, öfverens-
kommelsen om konseqvenserna af de med-
gifna punkterna är längre aflägsen och svårare
att reglera, än man hade tänkt, och regerin-
garnes önskan att så snart som möjligt pro-
klamera fredens välgerning skall låta den un-
dertecknas, utan att dessa konseqvenser äro
bestämda. Konferensen skall fortsättas för att
reglera dem. Det är denna version, som höjt
vära fonder genom den utsigt till snar fred,
som den framhåller.
Den är icke osann-lik; icke att jag tror den
hafva mera stöd af vunna upplysningar än
alla de andra, men emedan en synes öfver-
ensstämma med förhållandenas beskaffenhet.
Huru förberedda plenipotentiärerna ifråga om
de olika sätten för utförandet och tillämpnin-
gen af de öfverenskomna punkterna än må
vara, har det alltid synts mig som dessa svå-
righeter, hvilka gå så långsamt till och med.
vid småsaker, näppeligen skulle kunna öfver-
viffas hastigt när stora frågor skola lösas,
Skall man tro det? Frågan om Preassens
nlåcande till konferenserna är ännu alltjemt
vafgjord; jag fortfar ännu att föga förstå och
har svårt att för mig förklara hv. en makt,
som icke varit hvarken krigför? nåde eller allie-
rad med krigförande makter., kan få deltaga i
rågan ora fred mellan dessa, Jag fortfar att
ro underhandlingarne ir,nefatta två saker: ett
redsslut. mellan de grigförande och deras
ullierade, se der konferensen — och vidare
amtidig t dermed eller sedermera, i följd af
ie frågors natur, hvilka innefattas uti denna
redsfråga, uppgörandet af ett europeiskt regle-
pente, se der kongressen! Jag fattar Preussens
leltagande i kongressen; jag begriper det icke
vid konferensen.
Då man icke vet hvad som passerar hos!
en sjelf, så är man mycket böjd att betrakta
hvad som sker hos andra. Svårigheterna mel-
lar England och Förenta Staterna hafva, som
jag tror, varit förnämsta föremålet för samta-:
len dessa sednare dagar. Det har icke und-
gått oss, lika litet som amerikanarne, att de
engelska tidningarne, sedan England kan hop-
pas blifva ledigt från orientaliska kriget, hafva
skärpt sin ton emot sin fordna koloni, och å
andra sidan har det hos oss väckt någon sen-
sation, att amerikanska senaten äskat få del
af korrespondensen emellan Förenta Staterna
och England i fråga om de försök till värf-
ningar, som engelsmännen gjort på unionens
område. En och annan har befarat att frå
gan skulle blifva lifligare, då den sålunda öf:
vergick från det diplomatiska till det parla-
mentariska fältet. I hvarje händelse synes
ett krig emellan Förenta Staterna och Eng-
land vara föga sannolikt, och man har snart
sysselsatt sig med andra saker. Talet har
vändt sig till Spaniens angelägenheter, hvars
anarkiska tillstånd, som man uppgaf, hade
så mycket sysselsatt franska regeringen, att
den skulle hafva. gjort en vänskaplig fram-
vill