DEN SKÖNA GABRIELLA),
AF
AUGUSTE MÅQUET.
FÖRSTA DELEN.
V.
Hvarföre han hette Esperance.
Förmodligen var det någon liten kärleks-
intrig som hindrade er derifrån ?
Ja, min herre, svarade Espårance med
ett skälmaktigt leende. Jag ber er ännu en
gång om förlåtelse; ungdomen är egoistisk och
vill icke förlora en enda af de blommor hvilka
kärleken utströr för dess fötter.
Jag klandrar er icke, sade Crillon, men
är då denna så ömma låga redan slut, dessa
så sköna blommor redan vissnade, eftersom
jag ser er i dag?
Nej, min herre, min älskarinna är ännu
förtjusande.
Och ändå har ni nu lemnat henne för
mg?
Ack nej, herr Chevalier, inföll Esperance
glidtigt, jag kan ej en gång tillräkna mig
enna förtjenst; men förlåt mig för min upp-
riktighets skull, jag har endast uppsökt er för
att kunna följa henne!
Verkligen!
Hon bodde under några månader i mitt
grannskap. Hennes far kallade henne deref-
ter till ett slott, som han eger i närheten af
Saint Denis; hon reste och jag skyndade na-
turligtvis efter henne. På S:t Denisvägen erfor
jag sedan händelsevis att ert regemente kam-
perade häromkring och, jag mäste nu tillstå,
ehuru en dylik bekännelse ingalunda hedrar
) Se A. B. n:o 54, 56, 57, 49, 60, 62 och 63.