DEN SKÖNA GABRIELLA), AF AUGUSTE MÅQUET. FÖRSTA DELEN. V. Hvarföre han hette Esperance. Förmodligen var det någon liten kärleksintrig som hindrade er derifrån ? Ja, min herre, svarade Espårance med ett skälmaktigt leende. Jag ber er ännu en gång om förlåtelse; ungdomen är egoistisk och vill icke förlora en enda af de blommor hvilka kärleken utströr för dess fötter. Jag klandrar er icke, sade Crillon, men är då denna så ömma låga redan slut, dessa så sköna blommor redan vissnade, eftersom jag ser er i dag? Nej, min herre, min älskarinna är ännu förtjusande. Och ändå har ni nu lemnat henne för mg? Ack nej, herr Chevalier, inföll Esperance glidtigt, jag kan ej en gång tillräkna mig enna förtjenst; men förlåt mig för min uppriktighets skull, jag har endast uppsökt er för att kunna följa henne! Verkligen! Hon bodde under några månader i mitt grannskap. Hennes far kallade henne derefter till ett slott, som han eger i närheten af Saint Denis; hon reste och jag skyndade naturligtvis efter henne. På S:t Denisvägen erfor jag sedan händelsevis att ert regemente kamperade häromkring och, jag mäste nu tillstå, ehuru en dylik bekännelse ingalunda hedrar ) Se A. B. n:o 54, 56, 57, 49, 60, 62 och 63.