i Pompeji ruiner och i andra gämla städer. A andra sidan finner man i dessa samma städer, liksom man nu iakttager i Paris, de största kyrkogårdarne i öster, och i allmänhet inga sådana i vester. Träffar man ett sällsynt undantag ifrån denna regel, så är det alltid latt att visa, att utvecklingen emot vester varit modifierad genom branta höjder eller oöfverstigliga strategiska hinder. Neufchåtel i Schweiz erbjuder ibland andra städer ett exempel härpå. Likaledes Edinburg och Rom, hvilka båda först måst stiga mot norr, innan de kunde utvidga sig åt vester. Hvad kan väl ett så allmänt faktum betyda? Slumpen kan icke ha varit den rådande orsaken, der någonting visar sig så konstant, och då till och med de som hafva befattning med anläggningarne icke göra sig någon reda härför, är det lika så litet något skäl för, att det sker dem ovetande. Orsaken är helt och hållet fysisk: det beror på lufttryckningen. När barometern stiger, försvinna rök och skadliga dunster hastigt i verldsrymden; i motsatt fall se vi röken och de skadliga dunsterna qvarstanna på platsen eller ytan. Nu vet enhvar, att af alla vindar är-östanvinden den, som mest bringar barometern att stiga, och vestanvinden den, som mest bringar den att sjunka. När denna sednare vind blåser, medför densamma den obehagligheten att draga med sig till qvarteren på östra sidan af staden alla inficerande gasarter den träffar under sitt lopp öfver de vestliga qvarteren. Häraf följer att invånarne på östra sidan af en stad få icke allenast sin-egen rök och sina egna miasmer från sig sjelfva, utan ock ifrån den vestra delen, dem vestvinden fört med sig. När det deremot blåser östanvind, så rensar den luften, i det att den tvingar alla skadliga utdunstningar att stiga i höjden, så att den icke drifver dem öfver till vesträ sidan. De boningar, hvilka ligga i vester, emottaga således alltid en ren luft, från hvilket håll af horisonten vinden än må blåsa. Här må tilläggas att vestanvindarne äro de predomierande och de som ofbast förekomma, så att de som bo i vester alltid först emottaga den alldeles rena luften och sådan som den kommer ifrån landet eller sjön. Haäraf har man trott sig kunna draga följande slutsatser: 1) Personer, hvilka ega fritt val, och de, hvilkas helsotillstånd är af en mera ömtålig natur, böra alllid bo i vestra delen af städer. 2) Af samma orsak bör man koncentrera alla inrättningar, af hvilka skadliga ångor eller gasarter atvecklas, emot öster, 3). Slutligen bör man, vid uppförandet af en byggnad, i städer eller på landet alltid förlägga köket och alla appartementer, från hvilka skadliga dunster utbreda sig, emot öster. En egenhet i detta faktum erbjuder eljest Paris leruti, att det tillväxte i nordlig riktning, då man bygde Bastiljen, Palais Tournal, Hotel S:t Paul o. s. r., men då för tiden lefde man ännu. under inflytande af den förskräckelse, som norrmanernas infall rambragt, i det att deras flotta gick uppför Seinen inda-till. Paris och stannade icke förr än vid Pont wu Change. Under denna period och så länge detta ntryck varade, hyste man stor motvilja: att bo i Aueuiloch Grenelle; men då Louvren grundlades och synnerhet sedan Henrik IV:s tid har detta fenomen tertagit sitt normala lopp. För öfrigt söka andra också orsaken till denna beynnerliga omständighet i luftens hygrometriska tillstånd, i det att den under vestoch nordvest-vindar ir mera fuktig än under ostoch nördost-vinden. Mott önitttevme———t— — I ——I