i Pompeji ruiner och i andra gämla städer. A andra
sidan finner man i dessa samma städer, liksom man
nu iakttager i Paris, de största kyrkogårdarne i
öster, och i allmänhet inga sådana i vester. Träffar
man ett sällsynt undantag ifrån denna regel, så är
det alltid latt att visa, att utvecklingen emot vester
varit modifierad genom branta höjder eller oöfver-
stigliga strategiska hinder. Neufchåtel i Schweiz
erbjuder ibland andra städer ett exempel härpå. Li-
kaledes Edinburg och Rom, hvilka båda först måst
stiga mot norr, innan de kunde utvidga sig åt ve-
ster.
Hvad kan väl ett så allmänt faktum betyda?
Slumpen kan icke ha varit den rådande orsaken, der
någonting visar sig så konstant, och då till och med
de som hafva befattning med anläggningarne icke
göra sig någon reda härför, är det lika så litet nå-
got skäl för, att det sker dem ovetande. Orsaken
är helt och hållet fysisk: det beror på lufttrycknin-
gen. När barometern stiger, försvinna rök och skad-
liga dunster hastigt i verldsrymden; i motsatt fall
se vi röken och de skadliga dunsterna qvarstanna på
platsen eller ytan. Nu vet enhvar, att af alla vin-
dar är-östanvinden den, som mest bringar barome-
tern att stiga, och vestanvinden den, som mest brin-
gar den att sjunka. När denna sednare vind blåser,
medför densamma den obehagligheten att draga med
sig till qvarteren på östra sidan af staden alla infi-
cerande gasarter den träffar under sitt lopp öfver de
vestliga qvarteren.
Häraf följer att invånarne på östra sidan af en
stad få icke allenast sin-egen rök och sina egna
miasmer från sig sjelfva, utan ock ifrån den vestra
delen, dem vestvinden fört med sig. När det dere-
mot blåser östanvind, så rensar den luften, i det att
den tvingar alla skadliga utdunstningar att stiga i
höjden, så att den icke drifver dem öfver till vesträ
sidan. - De boningar, hvilka ligga i vester, emottaga
således alltid en ren luft, från hvilket håll af hori-
sonten vinden än må blåsa. Här må tilläggas att
vestanvindarne äro de predomierande och de som of-
bast förekomma, så att de som bo i vester alltid först
emottaga den alldeles rena luften och sådan som den
kommer ifrån landet eller sjön. Haäraf har man trott
sig kunna draga följande slutsatser:
1) Personer, hvilka ega fritt val, och de, hvilkas
helsotillstånd är af en mera ömtålig natur, böra all-
lid bo i vestra delen af städer.
2) Af samma orsak bör man koncentrera alla in-
rättningar, af hvilka skadliga ångor eller gasarter
atvecklas, emot öster,
3). Slutligen bör man, vid uppförandet af en bygg-
nad, i städer eller på landet alltid förlägga köket
och alla appartementer, från hvilka skadliga dunster
utbreda sig, emot öster.
En egenhet i detta faktum erbjuder eljest Paris
leruti, att det tillväxte i nordlig riktning, då man
bygde Bastiljen, Palais Tournal, Hotel S:t Paul o. s.
r., men då för tiden lefde man ännu. under inflytan-
de af den förskräckelse, som norrmanernas infall
rambragt, i det att deras flotta gick uppför Seinen
inda-till. Paris och stannade icke förr än vid Pont
wu Change. Under denna period och så länge detta
ntryck varade, hyste man stor motvilja: att bo i Au-
euil- och Grenelle; men då Louvren grundlades och
synnerhet sedan Henrik IV:s tid har detta fenomen
tertagit sitt normala lopp.
För öfrigt söka andra också orsaken till denna be-
ynnerliga omständighet i luftens hygrometriska till-
stånd, i det att den under vest- och nordvest-vindar
ir mera fuktig än under ost- och nördost-vinden.
Mott önitttevme———t— — I ——I