DEN SKÖNA GABRIELLA ). AUGUSTE. MA QUET. FÖRSTA DELEN. V. Hvarföre han hette Esperance. Jag hade knappt yttrat dessa ord, innan den ädle gubbens ansigte på en gång förmörkades, som om jag genom min fråga häftigt återfört honom till några bittra tankar, hvilka min åsyn för några ögonblick förjagat ur hans minne. Det är sannt,, mumlade han, ändamålet för mitt besök... välan, se här! Hans röst darrade och några tårar rullade långsamt ned för hans bleka kinder. Han räckte mig då ett bref inneslutet i italienskt pergament, liksom det jag nyss hade den äran att lemna er; äfven mitt var försegladt med svårt lack... Men se här är det, herr chevalier, om ni vill göra er den mödan att genomläsa det. Crillon, på hvilken denna berättelse gjort ett sällsamt intryck, läste med halfhög röst följande bref: Espårance, jag är din mor; det är jag som i djupet af min enslighet vakat öfver dig och som, ehuru på afstånd, med öm ifver ombesörjt din uppfostran. Minnet af dig, min son, har tåligt låtit mig utbärda lifvet. Jag begär derför endast din erkänsla, ty på din kärlek törs jag icke hoppas. Att icke våga kalla dig min son har varit mitt lifs största lidande, längtan efter dina smekningar har likt en långsam feber förtärt mina dagar... och jag dör utan att få denna törst st:liad. Ett lysande namus ära berodde af mir tystnad. Alla mina handlingar voro bespejade, ett enda steg och det hade kostat dig lifvet. I dag står jag ändtligen under dödens lugna beskydd, alla de farhågor som ) Be A. B. n:o 54, 56, 57, 59, 60 ech 62.