DEN SKÖNA GABRIELLA ).
AUGUSTE. MA QUET.
FÖRSTA DELEN.
V.
Hvarföre han hette Esperance.
Jag hade knappt yttrat dessa ord, innan
den ädle gubbens ansigte på en gång förmör-
kades, som om jag genom min fråga häftigt
återfört honom till några bittra tankar, hvilka
min åsyn för några ögonblick förjagat ur hans
minne.
Det är sannt,, mumlade han, ändamålet
för mitt besök... välan, se här!
Hans röst darrade och några tårar rullade
långsamt ned för hans bleka kinder. Han
räckte mig då ett bref inneslutet i italienskt
pergament, liksom det jag nyss hade den äran
att lemna er; äfven mitt var försegladt med
svårt lack... Men se här är det, herr che-
valier, om ni vill göra er den mödan att ge-
nomläsa det.
Crillon, på hvilken denna berättelse gjort
ett sällsamt intryck, läste med halfhög röst
följande bref:
Espårance, jag är din mor; det är jag som
i djupet af min enslighet vakat öfver dig och
som, ehuru på afstånd, med öm ifver ombe-
sörjt din uppfostran. Minnet af dig, min
son, har tåligt låtit mig utbärda lifvet. Jag
begär derför endast din erkänsla, ty på din
kärlek törs jag icke hoppas. Att icke våga
kalla dig min son har varit mitt lifs största
lidande, längtan efter dina smekningar har
likt en långsam feber förtärt mina dagar...
och jag dör utan att få denna törst st:liad.
Ett lysande namus ära berodde af mir
tystnad. Alla mina handlingar voro bespe-
jade, ett enda steg och det hade kostat dig
lifvet. I dag står jag ändtligen under dö-
dens lugna beskydd, alla de farhågor som
) Be A. B. n:o 54, 56, 57, 59, 60 ech 62.