BILLING, VILT: AIUlaR al UVL PIL LIUITELIVPP BV VE
löpte å den ti försäkringarne fortfarit; och under-
rättade jag de vid kontorets tjenstemän om förhål-
landet med försizringen i Skandia, hvarom jag tills
lika gjorde anmian i justitiekollegium. Sedan lik-
väl min ansöknirg om tillstånd att få utträda ur
brandförsäkringske: toret blifvit under den 19 Jan.
d. å. af kontorets virektion afslagen, af hvilket be-
slut jag likväl först den 30 i samma månad erhöll
del, samt jag, den z derpå följande Febr., till direk8
tionen uppkallad och tillfrågad om förhållandet med
försäkringen i Skandi, sanningsenligt uppgifvit det-
samma, hvilket jemva: bekräftas så väl utaf det af
Skandiabolaget utfärda e assuransbref, som af bola-
gets verkställande direhörs till brandförsäkringskon-
torets ombudsman munt::zen meddelade och uti det
af honom hos rådstufvurätten företedda direktionspro-
tokoll för den 4 i sistl. minad antecknade yttrande,
att ne ligen försäkringen i Skandia skulle komma
att åte. gå, derest brandfärsäkringskontoret vägrade
annulering af min derstädes tagne försäkring — så
begärde jag samma dag hos Skandiabolaget upphäf-
vande af dess försäkring hvilket också, enligt bi-
lagde betyg litt. A., beviljade..
Emellertid hade, sådant oakt-dt, brandförsäkrings-
kontorets direktion fattat ett den 5 i nyssnämnde
Febr. månad i allmänna tidningarne kungjordt be-
slut, hvarigenom, i anseende till den särskilda för-
säkring jag i Skandiabolaget fått beviljad på mina
ofvannämnde fastigheter, de derå af brandförsäkrings
kontoret meddelade försäkringar ddas och upphäf-
vas; och har direktionen slutligen krönt sitt verk
med det hos rådstufvurätten väckta påstående att för
mina ofvan omförmälda åtgärder jag måtte ansvara
såsom för bedrägeri och jemte min brandförsäkrings-
rätt vara förlustig alla af mig till kontoret förskotts-
vis inbetalda premier.
Detta påstående har direktionen grundat ensamt
på 15 2:dra artikeln af brandförsäkringskontorete
reglemente den 19 December 1807.
Denna paragraf förutsätter likväl ovilkorligen, att
försäkringstagaren skall hafva begått svek och i hem
lighet sökt förskaffa sig särskild försäkring.
denna sak är likväl fulleligen ådagalagdt att jag
långt ifrån att hafva begått svek eller handlat he
drägligt, tvärtom förfarit med den största öppenhe
och sjelf varit den som underrättat direktionens tjen-
stemän om försäkringen i Skandiabolaget, samt skrift-
ligen begärt att blifva fri från assuransen i brand-
försäkringskontoret, hvilket väl ensamt till komplett
evidens måtte bevisa, att jag icke rimligtvis kunde
hafva någon afsigt att bibehålla dubbel försäkring och
betala dubbla afgifter; ty då hade jag naturligtvis
icke begärt hvarken att få utträda ur det ena böla-
get — brandförsäkringskontoret, eller förbehållit :rig
att, om sådant vägrades, få utträda ur det andra -—
Skandiabolaget. Men ehuru således någon ar ler
bevisning för vederläggning af den oförsynta bes ylk
ningen mot mig om bedrägeri icke lärer erfor lrag,
än den som innefattas uti de af brandförsäk ings
kontoret sjelft företedda protokoller, anhåller j g lik-
väl ej mindre att få förete den assuranspolice j.g der
29 November erhöll af Skandiabolaget, hvaraf styr
kes, att jag der anmält både att mina fastighetex
redan voro brandförsäkrade i brandförsäkringskonto-
ret och att jag ämnade ur samma försäkringskon-
tor afgå, än äfven att såsom vittnen få afhörda hr
expeditionssekreteraren och riddaren L. J. Loven och
hr öfverstelöjtnanten och riddaren J.A. Tornerhjelm
för att styrka, att assuransbrefvet i Skandia uttogs
endast med vilkor att assuransen skulle på min be-
gäran få upphäfvas, derest Stockholms stads brand-
försäkringskontor vägrade att annulera den derstädes
tagna försäkringen.
Detta för att aflägsna hvarje skymt af misstanke om
den ringaste grund för anklagelsen, att jag skall hafva
handlat svekfullt och bedrägligt. Deremot vill jag
icke motsätta gig, att direktionen må upphäfva för-
säkringen å mina hus, ehuru direktionen dertill, ef-
ter min tanka, saknat laglig anledning; men hvad
jag på det högsta bestrider är någon direktionens
rätt att efter upphäfvandet af försäkringen behålla
försäkringsafgifterna för längre tid än denna fortfa-
rit.
2:dra artikeln 1 S, i kontorets reglemente bestäm-
mer de brandförsäkringsafgifter som böra årligen
gäldas. 2:dra och 6:te 4 öfverlemna åt husegares
eget skön att med proportionaliter minskade afgif-
ter på en gång betala de 12 första årens premier
och i sådant fall erhålla s. k. prermielån, hvarå
skuldsedlar utfärdas med 4 procents ränta. Häraf
är ju tydligt och klart att om jag icke sjelf så fun-
nit för godt, jag i denna stund aldrig behöft betala
mer än ett, eller enligt 2:dra art. 2 !;, års afgift.
Om i sådant fall jag verkligen gjort mig skyldig
till förseelsen af dubbel försäkring, så att direktio-
nen haft fullt skäl att enligt 15 i nyssnämde ar-
tikel upphäfva försäkringen, så hade ju kontoret al-
drig kunnat få behålla större afgift än som för den
förflutna tiden blifvit gulden. Jag frågar, skulle då
den tillfälligheten att jag på en gång inbetalt af-
gifter för 12 eller ännu flere år förskaffa kontoret
;n förmån, som det eljest ieke egt, och tillskynda
jrsäkringstagaren en förlust, den han aldrig kunnat
rimligtvis beräkna, enär ett sådant äfventyr för nå-
got af honom begånget fel icke finnes, med ett ord
ens antydt hvarken i reglementets åberopade 15 ,
eller i någon annan ? Också lärer väl intet brand-
försäkringsreglemente kunna bestämma äfventyret
ör någon försäkringstagares försummelse strängare,
in att han förlorar både sin försäkringsrätt och de
ifgifter han enligt reglementet varit skyldig inbetala;
ingalunda dem han af egen frivilja för flera år för-
skottsvis erlagt, såsom här är förhållandet. Allt hvad
rörsäkrit gstagaren i sådant fall kan gå miste om är
len beräknade vinsten af afgifternas minskning,
som han vunnit genom dessas erläggande på en
gång, så att t. ex. han här får betala efver ta-
siffen i 1 af II art. och icke efter den i 2 .
atminstone kan jag icke fatta att kontorets an-
språk kan sträcka sig längre. Dessa åsigter tyckas
ifven hufvudsakligen hvila på samma grund som det
itlåtande kontorets egen ombudsman under den 11
sistlidne Januari afgifvit i anledning af min ansök-
ning om afgifternas restitution, och hvilket innefattas
. direktionens bilagde protokoll för den 19 i samma
månad. Om fördenskull det än må vara tvifvelak-
igt, huruvida jag sjelf kunnat tilltvinga mig upp-
häfvandet af det på 12 år ingångna försäkringskon-
.raktet och i sådant fall återbekomma premierna, har
likväl direktionen numera sjelf dragit benägen före
sorg derom att försäkringen blifvit upphäfven, hvaraf
slutföljden är att jag måste vara ovilkorligen berät-
igad återfå de medelst skuldsedlar förskottsvis in-
etalda afgifterna med afdrag för tiden från den 18
Oktober 1855, då försäkringen beviljades och den 3
februari 1856 då den upphäfdes.
Och lärer denna min rätt vara destomindre tvist
inderkastad som äfven derest egendom, för hvilken för-
säkringsafgift för flere år på en gång blifvit erlagd, af-
rinner eller genom brand skadas, försäkringstagaren
ngt 1 artikelns 9 har rätt att återbekomma den
;rlagda afgiften för de år som af försäkringstiden
iterstå, räknade från den första derpå följande Maj.
I öfrigt åberopar jag min i saken uttagna stäm-
ning: förbehållande mig öppen talan om ersättning
för mina utgifter i denna mer än vanligt oskäliga
-ättegång. Stockholm den 6 Mars 1856. 5:55)
P. Petterssons Ez
Mord på en gosse medelst förgiftning. I
Strengnäs tidning läses följande om en för-
rlig ogerning, som nyligen varit föremål för
ransakning vid Åkers häradsrätt:
Det bekanta brottmålet förevar ånyo till vidare ran-
sakning vid Åkers häradsrätt den 3 och 4 dennes.
En ofantlig folkmassa hade från alla kringliggande
socknar inströmmat till staden, för att afhöra denna
sancakning 2 att tineccalan föäroetnogan nach mårdan