En ganska egen rättegång har nyligen blif-
vit vid Stockholms rådstufvurätt anhängiggjord,
hvilken är af vigt både för sin princip och i
afseende på tillämpningen af ett gammalt för-
åldradt reglemente, enligt hvilket Stockholms
stads brandförsäkringskontor för närvarande
styres och hvilket väl snart synes behöfligt af en
grundlig revision. Bland annat förekommer
der den besynnerliga anomali, att delegarne i
den högst betydliga, oupphörligen tillväxande
kassan icke hafva den ringaste del i förvalt-
ningen, utan denna besörjes af de s. k. Ett-
hundrademän, fördelade i vissa klasser nem-
ligen 23 af ridderskapet och adeln, 25 af
ståndspersoner, 25 af handlande borgerskapet
och 25 af embetena, alla sådana som ega för-
säkrade hus. När någon af dessa 100 män
afgår, inväljer klassen en annan, utan att hvar-
ken delegarne eller ens de öfriga klasserna
bland de 100 män derom vidare tillspörjes; hvar-
förutan äfven direktionen eller understyrelsen
tillsättes af de 100 män, hvilka sednare äro
oåtkomlige af någon annan myndighet. En
så aristokratisk organisation innebäri sig sjel
någonting absurdt i våra tider och tarfvade
för den skull väl något mouvement. Men in-
nan sådant kan ske är det åtminstone den
offentliga pressens skyldighet att icke lemna
den ifrågavarande styrelsens åtgärder utan all
uppmärksamhet, och det är derföre som, ian-
ledning af anhållan från en försäkringstagare,
hvilken i vår tanka med skäl finner sig vara
af kontorets styrelse förnärmad, vi anse oss
böra referera nedanstående ärende.
Sjelfva faktum är det, att vagnmakaren Pehr
Pettersson, känd både såsom en redbar och förmögen
man, låtit uti sistl. Oktober månad i Stockholms stads
brandförsäkringskontor försäkra tvenne af honom ny-
byggda stenhusegendomar, n:ris 3 och 4 vid Östra
Beridarebansgatan, för ett belopp af 135,000 rdr rgs;
att han sedermera fått kännedom om försäkringsvil-
koren i aktiebolaget Skandia och funnit att då hr
P. för 12 års premier fått i brandförsäkringskontoret
utgifva i kontant och i skuldsedlar omkring 8009 rdr
rgs, utom rätt betydliga diskretioner för värderingar
m. m., premierna för samma brandförsäkringssumma
i Skandiabolaget icke utgjorde mer än 943 rdr 24
sk. rgs för 12 år, samt icke mer än 101 rdr 24 sk.
om de årligen erlades, hvaremot räntan å de till
brandförsäkringskontoret reverserade belopp, ehuru
den endast är beräknad till 4 45, uppginge till 306
rdr årligen; att han derföre helt naturligt önskade
att kunna upphäfva sin försäkring i brandförsäkrings-
kontoret, samt gjorde derom redan d. 14 December
ansökning hos kontorets direktion, vilken an-
sökning först mer än en månad der. fter afslogs;
att under tiden hr Pettersson likväl, i ändamål att
hans med :inteckningar graverade egendomar
icke under någon mellantid skulle stå oförsäkrade,
ansett sig böra taga försäkring i Skandia med
den anteckning i försäkringspolicen, att han hade
sina egendomar först assurerade jemväl i brandför-
säkringskontoret, men ämnade derutur utgå, hvarvid
hr P. tillika erhöll löfte att, derest brandförsäkrings-
kontoret skulle afslå hans ansökning om utträdande,
han då egde rätt annullera sin försäkring i Skandia
och återbekomma premierna; att P. af detta förhål-
lande desto mindre gjort någon hemlighet, som han
omtalat detsamma för kontorets egna tjenstemän och
derom tillfrågad sjelf underrättat kontorets direktion,
samt slutligen: att då direktionen vägrat bifall till
hans ansökning att såsom försäkringstagare i konto-
ret utgå, han låtit i Skandia annullera den der tagna
försäkringen.
Svårligen lärer någon uti ofvan framställde för-
hållanden finna spår till det ringaste svek eller be-
drägligt förhållande. Brandkontorets direktion har
likväl varit af annan mening och icke åtnöjt sig med
att genom en i allmänna tidningarne den 5 sistl.
Februari införd kungörelse upphäfva och döda de å
vagnmakaren Petterssons hus gifna försäkringar, eme-
dan han tagit särskild försäkring i Skandiabolaget,
utan derutöfver genom stämning till Stockholms råd-
stufvurätt anställt åtal mot vagnmakaren Pettersson,
med påstående om laga ansvar för det af honom
genom den dubbla försäkringens tagande begångna
nbedrägeri, äfvensom hans förpligtande att, såsom en
följd af försäkringsaftalens upphörande, genast in-
betala de till kontoret för 12 är obetalde, med skuld-
sedlar föreskrifne premierna 5,100 rdr bko, med ränta
å 4 procent.n
Den S, på hvilken kontorets direktion stödjer dessa
stränga postulater, är den 15 i 2:dra artikeln af kon-
torets reglemente den 19 December 1807, i hvad den
rörer förevarande fråga, så lydande: Tager någon,
.hvars hus blifvit försäkradt uti Stockholms stads
brandförsäkringskontor, sedermera särskild försäkring
sder3, annorstädes inom eller utom riket, eller har
han en sådan förut tagen förtegat, plikte en dylik
husegare, såsom för annat bedrägeri, enligt allmänna
lagens stadgande; och eger kontoret att, derest det
om ett sådant begånget svek kunskap får, den i kon-
toret tagna försäkringen upphäfva och sådant då
i allmänna tidningarne trenne gånger kungöra låta
seten
På denna stämning följde från hr Pettersson en gen-
stämning å brandkontorets direktion med kontrapåstå-
ende, att direktionen, som egenvilligt upphäft de å hans
segendomar uti kontoret tagne försäkringar, måtte
förpligtas att de af honom dels med skuldsedlar och
dels med kontanta penningar i förskott erlagda pre-
mier och andra afgifter för 12 år, tillhopa 5253 rdr
2 sk. 4 rst. bko, återställa, eft.r afdrag af endast
det premiebelopp, som belöper å den tid försäkrin-
garne fortfarit, samt att direktionens ledamöter, för
det de inför rätta tilltalat Pettersson för bedrägeri.
omåtte enligt 60 kap. missgerningsbalken fällas till
ansvar för ohemul angifvelse.
Efter denna korta relation om tvistefrågan, anse
1 oss böra villfara vagnmakaren Petterssons begä
van att till kännedom för den allmänhet, inför hvil-
ken han genom brandförsäkringsdirektionens kun-
görelse blifvit offentligen anklagad, få införa den
rörsvarsskrift Pettersson sistlidne torsdag till dom-
stolen afgifvit, och hvilken lyder som följer:
Till Stockholms rådstufvurätt!
Det må vara en af erfarenheten bekräftad san-
ning, att gamla föråldrade, på förkastade skråprin-
ciper grundade författningar måste i mer eller min-
dre mån föranleda vidunderligheter i uppfattning
och tillämpning, särdeles hos en styrelse som ännu
qvarlefver uti de gamla föreställningssätten och så-
ledes snart sagdt föraktar att göra sig bekant med
de förhållanden och grundsatser som i en ny tid
gjort sig gällande; men icke ens denna förblindelse
eller kortsynhet synes mig kunna lända direktionen
för Stockholms stads brandförsäkringskontor till full-
giltig ursäkt för det absurda åtal direktionen låtit
emot mig anställa och hvilket är desto mer både
klandervärdt och straffvärdt, som det uppenbarligen
synes vara anstäldt emot bättre vetande.
Förhållandet i denna sak är nemligen helt enkelt
sådant, att sedan jag i medlet af Oktober månad
förlidet år låtit i brandförsäkringskontoret för en
summa af 90,000 rdr bko försäkra mina fasta egen-
domar n:ris 3 och 4 vid Östra Beridarebansgatan
och i afgifter -derför för tolf år förskottsvis erlagt,
dels genom skuldsedlar å s. k. premielån, dels kon-
tant en summa af nära 8009 rdr riksmynt — för
att ej tala om de sedvanliga, dryga afgifterna för
värderingen m. m., hvarå någon egentlig taxa icke
finnes — så .erhöll jag kännedom derom, att försäk-
ring i det nyligen: stiftade aktiebolaget Skandia